Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1918 - Dyrtidstillägget höjt från den 1 april 1918 - Arbetslöshetsunderstödet skall höjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTI LARBETARE N
Den genomsnittliga ökningen av arbetslönerna inom
textilindustrin, inklusive dyrtidstillägg, från 1 juli 1914
till maj 1918 utgör, enligt av oss verkställd
beräkning, för manliga arbetare i åldern 16—21 år och
kvinnliga i åldern 16—18 år 17.9 öre pr timme,
utgörande 89.5 ।
För de manliga arbetarna utgör ökningen i
genomsnitt 19.3 öre pr timme (= 80.8 %) och för de
kvinnliga 16.5 öre (= 98.3 %).
Kan man anslå de allmänna
levnadsomkostnadernas stegring till 130 % i maj 1918, vilket
sannolikt är en låg siffra, äro reallönerna inom
textilindustrin vid nämnda tidpunkt 40 °/o lägre än i
juli 1914.
Härtill kommer att arbetstiden vid de flesta nu i
drift varande textilfabriker är betydligt reducerad.
Den genomsnittliga arbetstiden överskrider ej 50 timmar
pr vecka, vilket förhållande minskar arbetsförtjänsten
med minst 10 %.
En annan omständighet, som högst avsevärt berör
omkring tre fjärdedelar av arbetarna, är försämringen
av arbetsmaterialet och varigenom arbetsförtjänsten
reduceras med minst 15 %.
Reallönen i maj 1918 är sålunda över 60 °/o
lägre än i juli 1914.
Praktiskt bestyrkes detta.
I juli 1914 uppgick veckoinkomsten för manlig
21-ärig arbetare enligt avtalets tariff tre till kr. 20: 40
pr vecka. I maj 1918 skulle veckoinkomsten,
beräknat efter 130 % stegring av levnadsomkostnaderna,
uppgå till kr. 46: 92. Den uppgår till kr. 28: 50.
Detta gäller tidlönsarbetarna.
För manliga ackordsarbetare bliva siffrorna resp.
25: 50—66: 30—24: 50. Samma förhållande är även
rådande för de kvinnliga ackordsarbetarna.
Åberopande vår skrivelse av den 2 sistlidne april,
samt med stöd av vad vi här anfört och i enlighet
med beslut av vårt förbunds styrelse, få vi härmed
hemställa om förhöjt dyrtidstillägg åt de hos edert
förbunds medlemmar anställda och sysselsatta
arbetarna. *
Härtill vilja vi foga det meddelandet, att förbundets
styrelse förklarat sig icke ha något i princip att
invända mot eft krav om avtalad giltighetstid för ett
högre dyrtidstillägg. Vi avvakta edert v. svar snarast
möjligt och tacka för omgående bekräftelse på
mottagandet av denna framställning.
Bekräftelse å framställningen ingick
omgående och med tillkännagivande att den
skall överlämnas till överstyrelsen vid dess
förstkommande sammanträde. Det torde
kanske vara bäst att bereda sig på en
rundligt tilltagen väntetid. Gäller det att öppna
pungen, så är man på den sidan icke rapp
i vändningarna.
Arbetslöshetsunderstödet skall
höjas.
Till årets riksdag har regeringen föreslagit att
utöver de av 1917 års riksdag anslagna och ännu
odisponerade 5,715,000 kronorna måtte för innevarande
år anslås 15,000,000 kr. för bekämpande av
arbetslösheten. Vidare har föreslagits att för 1919 måtte
anvisas 4,000,000 kronor. Båda anslagen skulle ha
karaktär av förslagsanslag högst och således ej få
överskridas.
I propositionen äro upptagna en mängd
betydelsefulla förbättringar i de nuvarande grunderna för
understödets utgående.
Finansminister Thorsson, i vars departement detta
ärende handlagts, hade föreslagit att staten skulle
bidraga med två tredjedelar av kostnaderna för
understöden. För närvarande skall kommun bidraga
med halva kostnaden. Som motiv anför
departementschefen, att ökningen av kommunernas
krigstids-utgifter och de kommunala inkomsternas beräknade
sjunkande medföra, att på många håll och även i
ömmande fall denna understödsverksamhet icke
upptages. Då på grund härav hjälp åt sådana
arbetslösa som riksdagen avsett uteblir, tvingar läget
staten att biträda med större anpart. Finansministern
har därför anslutit sig till det av
arbetslöshetskom-missionen ursprungligen väckta förslaget att staten
borde övertaga två tredjedelar.
Emellertid har statsutskottet ansett att icke
tillräckligt bärande skäl anförts för att staten skulle
övertaga de två tredjedelarna, och då utskottet ansett att
icke större kostnader för arbetslösheten än som
verkligen är nödvändigt pålägges staten, har det stannat vid
den nuvarande halveringen mellan stat och kommun.
Det vore synnerligen beklagansvärt om denna
uppfattning skulle segra. Vi gå en alltmer
omfattande arbetslöshet till mötes, och erfarenheten har med
ojäviga bevis styrkt åtgärdens nödvändighet. Bakom
utskottsmajoritetens uppfattning vilar en
hårdhjärten-het mot dem som pressas allra hårdast i dessa för
de fattigaste så onda vargatider. De arbetslösa, som
icke kunna förtjäna något till inköp av de för varje
dag allt dyrare livsmedlen, äro sannerligen att
beklaga, och om en fattig kommun träffas av större
arbetslöshet, så räcka dess finanser icke länge att
lindra den sålunda uppkomna nöden.
När detta skrives har riksdagen icke fattat beslut
i denna synnerligen betydelsefulla fråga.
Se till att du är klar medlem i
organisationen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
