Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1918 - Sverges textilindustri i äldre tid. IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEXTILARBETAREN
sig det ifrågasatta medgivandet på det
bestämdaste. Förslaget fick också tills
vidare förfalla, ehuru detsamma sedermera vid
behandlingen inom stånden bifölls av
såväl ridderskapet och adeln som
borgarståndet.
Vid 1723 års riksdag kom
religionsfriheten för utländska arbetare emellertid åter
under debatt. I sitt ovan citerade
memorial framförde kommerskollegium nämligen
önskemålet på nytt såsom utgörande ett av
de medel, varigenom landets industri åter
skulle kunna höjas. Kollegiet åberopade
härvid bl. a. det föredöme, som drottning
Kristina givit genom att åt de under
hennes regering inkallade manufakturisterna
medgiva fri religionsutövning, ett
medgivande, som icke medfört några allvarsamma
olägenheter, då det visat sig, att dessa
främlingars barn och efterkommande efter hand
övergått till landets egen bekännelse.
Kom-mersedeputationen, inom vilken förslaget nu
undergick sin förberedande behandling,
inkom också till ständerna med ett kraftigt
förordande av detsamma. Saken synes
emellertid denna gång hava väckt ännu större
anstöt hos prästerna än år 1720. Ståndet
nöjde sig sålunda ej med att avslå förslaget
utan avsände därjämte en deputation till
medstånden för uttalande av en skarp
protest mot den ifrågasatta tillåtelsen samt lät
till yttermera visso Stockholms konsistorium
uppsätta och bland riksdagsmännen utdela
en skrift, betitlad Om flere fremmande
religioner måge inom Riket sleppas.
Avgörandet inom stånden utföll icke desto
mindre så, att adeln och borgerskapet liksom
förra gången biföllo framställningen,
medan prästeståndets inflytande över
bönderna var tillräckligt starkt för att draga dessa
över till dess ståndpunkt. Då alltså ingen
enighet i frågan kunnat uppnås, funno
ständerna för gott att hänskjuta densamma till
regeringens avgörande. Inom rådet blev
ärendet föremål för ingående omprövning,
och man synes i början ha ställt sig
tveksam om vad som rätteligen borde åtgöras.
Omständigheter inträdde dock snart, som
tvingade regeringen att fatta position i
ämnet. Den 6 aug. 1723 anmälde nämligen
statssekreteraren Bark i rådet, att ansökan
ingått till kommerskollegium från
köpmannen Jonas Alström om anläggandet av ett
“ullet manufacturie11 i Alingsås. I nämnda
ansökan begärde Alström, som vid denna
tid vistades i Paris, bl. a. fri
religionsutövning för de utländska arbetare, som han
dels redan stode i begrepp att översända,
dels hade för avsikt att ytterligare inkalla.
Inför den utsikt till uppkomsten av ny
industri, som här öppnades, fann regeringen
sig böra bortse från religionsfrågan och
biföll därför Alströms hemställan i sin helhet,
varigenom åtminstone ett viktigt prejudikat
vunnits.
Medgivandet av religionsfrihet åt
främmande manufakturister och arbetare var
emellertid icke det enda medel, som
kommerskollegium fann sig böra förorda till
den inhemska industrins och
hantverkerier-nas upphjälpande, utan även åtskilliga
andra åtgärder föreslogos i berörda syfte.
Sålunda borde var och en, som lärt ett
hantverk, äga rätt att utan tvång av gillen och
skrån nedsätta sig, varhälst han ville. Alla
industriidkare skulle åtnjuta säkerhet till
person och egendom samt skydd mot
våldsamma värvningar, utskrivningar och höga
pålagor, alldenstund ett strängt förfarande
“uttorkade" kapitalet, som vore
“Commer-cens“ liv, samt dreve goda arbetare och
annat nyttigt folk ur landet. De som
önskade inflytta, borde erbjudas fria bostäder
eller understöd i form av byggnadsmaterial
och redskap jämte frihet från alla skatter
och kontributioner. Vidare hade man att
sörja för att såväl främlingarna som
landets egna yrkesutövare kunde påräkna
beständigt arbete och lätt avsättning.
Medlen härtill voro låga tullsatser eller
tullfrihet på alla råvaror, borttagande eller
reducering av inrikestullarna, ett stadgat
myntväsende, billigt pris på födoämnen,
hämmande av förköp på vägar och vid tullarna,
upprättandet av spannmålsbodar på
åtskilliga orter samt förbud mot överflöd i mat
och dryck, kläder, husgeråd och
levnadssätt i allmänhet, varutinnan överheten ägde
att föregå med gott exempel. En del
överflödiga helgdagar kunde lämpligen
avskaffas, då de blott vande folket att tillbringa
en stor del av året i lättja och yppighet.
Hospitals- och fattighusmedlen i
landsorterna borde ställas under kollegiets
förvaltning att användas till förlag för sådana
industriidkare, som befunnes därmed behöva
uppmuntras, samt undersökning verkställas,
huru till barnhusen anslagna donationer och
övriga medel handhades, och i vad mån
desamma användes för danandet av skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
