Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Varför äro vi fackföreningsfolk? av K. E—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTILARBETAREN
Varför äro vi fackföreningsfolk ? Vad
är organisationens mening och mål ? Det är
frågor, som grundligt måste besvaras. Och
då måste vi framför allt som en
oomkull-runkelig sats inhamra i arbetarnas
medvetande, att varje organiserad och därmed
förstärkt kraft är beroende av det
målmedvetna sammanflödet av enskilda krafter och
att också fackföreningsrörelsen har till
uppgift att genom planmässig sammansmältning
av många proletäriska enskilda krafter
skapa en förstärkt makt och koncentrera denna
makt på det stora syftet att förbättra den
proletäriska massans löne- och
arbetsvillkor.
Detta är organisationens grundläggande
tanke, som ofta i naturen till och med de
mest primitiva varelser genom
sammanslagning av oansenliga enskilda krafter kämpa
för sin existensrätt, så föreligger inom
människosläktet, framför allt inom
arbetareklassen, som den ekonomiskt svagaste, samma
uppgift. De ekonomiskt bättre ställda
stånden ha häruti sedan länge tjänat den till
förebild och vi se, att dessa klasser förena sig,
för att genom organisation skapa åt sin klass
de möjligast bästa existensvillkor, och
detta nästan alltid på arbetaremassornas
bekostnad. Om husägare eller affärsmän, om
lantbrukare eller industrimän, följa de alla
denna grundsats. Och då skulle
arbetareklassen, den ekonomiskt sämst ställda bland
samhällsklasserna, ej ha behov av att
kraftigt värna sina intressen! Blott i den
enade organisationen ligger klassens förstärkta
kraft, och denna är för arbetareklassen
nödvändigare än för alla andra yrken och stånd.
Vi söka genom organisationen ernå högre
löner. Det är ju tänkbart, att också den
enskilde här kan uppnå gott resultat, särskilt
om han är intelligent och skicklig och hans
arbetsduglighet uppskattas av
arbetsgivaren. Men arbetareklassens stora massa kan
uppnå högre löner blott genom samlad
målsträvan, genom organiserad kraft och då
högre löner äro en tvingande nödvändighet
för proletariatets existens, är
organisationen oumbärlig. Blott genom dennas
mellan-komst kan uppnås ett för mängden arbetare
framgångsrikt resultat.
Vi söka genom organisationen ernå en
förkortad arbetstid. Varför? Därför att
värdet av arbetskraften stiger, och för att
möjligast skona den enskildes
prestationsförmåga, så att han ej för tidigt blir
oför
mögen till arbete. Hans arbetskraft måste
upprätthållas tills hans framskridna ålder
och skyddas mot den kapitalistiska rovdrift,
som på få år gör en kraftig man till en
bruten människa eller krympling. Med full
aktning för samhällets gemensamma
livsintressen vilja vi skaffa varje arbetare och
arbeterska en så kort daglig arbetstid som
möjligt, icke blott på grund av ovan nämnda
skäl, utan också på det att ökad ledig tid
må beredas för folkbildnings- och
kulturuppgifter. Vi vilja häruti radikalt bryta
med den de härskandes åsikt, som i det
”okunniga” proletariatet ser blott ett objekt
för sina syften, men ej mänskliga subjekt.
Och vad har fackföreningen som
ytterligare mål? Genom ständig upplysning och
skolning, genom den oupphörliga appellen
till de ädlare drifterna i människan vill den
icke blott väcka och befästa
klassmedvetandet, utan också solidariteten mellan
arbetskamraterna. För varje fackförening måste
det främsta ledmotivets grundsats vara: en
för alla och alla för en ! Att som ett enat
folk icke blott arbeta för den enskildes, utan
allas välgång, med frånvaro av alla privata
särintressen, det är fackföreningens uppgift.
Häri ligger dess moraliska och materiella
makt fast förankrad; det är den outtömliga
källan till dess kraft. Att vinna alla
medlemmarna för detta höga mål och få dem att
fasthålla därvid, det är organisationens
förnämsta uppgift.
Fackföreningen eftersträvar alltså högre
lon, möjligast förkortad arbetstid,
gynnsammaste existensförhållanden och ej minst
en människovärdig behandling för varje
medlem. Sina uppgifter söker den
förverkliga genom den organiserade
sammanfattningen av proletariatets enskilda krafter;
och för att lättare genomdriva sina krav,
söker den i livets skiftande situationer hålla
medlemmarna möjligast fjärran från nöd
och umbäranden. Ty erfarenheten har lärt,
att en arbetare, som vet sig icke helt
övergiven i nöden, gentemot arbetsgivaren
uppträder mera rakryggat och självständigt än
den, som är överlämnad åt sig själv. Vid
strejktillfällen betalar fackföreningen
understöd, liksom också vid arbetslöshet,
sjukdom och andra svårigheter hjälp kan
lämnas. Och därmed bevisar den i handling
kraften av den solidaritet, som
organisationen och klasskampen skapar.
Därför arbetare och arbeterska, som
än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
