26 TEXTILARBETAREN Textilarbetaresemestern under skiljedom. Genom överenskommelse mellan arbetarnas och arbetsgivarnas inom textilindustrin huvudorganisationer överlämnades tolkningen av semesterbestämmelsen i gällande riksavtal inom textilindustrin till Centrala skiljenämnden med anhållan om domsutslag. Det hade nämligen uppstått tvist om dels huruvida, när beviljad semester inträder, arbetare, som då av sjukdom eller annan anledning är hindrad att använda sig av semestern, är berättigad uppbära semesterersättning för den tid semestern varat, dels ock huruvida sådan arbetare är berättigad att på annan tid komma i åtnjutande av semester. Skiljenämnden anför att i målet är utrett följande: I ett mellan parterna den 10 januari 1920 upprättat kollektivavtal finnes intagen den bestämmelsen, att en var arbetare skall årligen under någon av månaderna maj—september beredas fyra söckendagars sammanhängande ledighet, som dock i den mån ske kan må förläggas i sammanhang med midsommarhelgen. Arbetare, som sedan den 1 oktober föregående år varit anställd hos arbetsgivaren, åtnjuter under ledigheten timlön enligt lönetabellerna. Under den tid, bestämmelsen rörande semester varit gällande, hava vid företag inom textilindustrin samtliga arbetarna på en gång tillgodonjutit semester, varunder verken hållits stängda. En del arbetare hava emellertid på grund av sjukdom, fullgörande av värnplikt eller annan orsak varit förhindrade att komma i åtnjutande av semester. Dessa hava på grund härav hos vederbörande arbetsgivare begärt att komma i åtnjutande av semesterersättning. Bestämmelserna i förenämnda kollektivavtal hava upphört att gälla den 1 näst-lidne april. Det är dock parternas avsikt att tills vidare bibehålla bestämmelserna om semester i oförändrad form. Parterna hava till skiljenämnden hänskjutit att avgöra dels huruvida, när beviljad semester inträder, arbetare, som då av sjukdom eller andra orsaker är hindrad att njuta tillgodo den med semestern avsedda förmånen, är berättigad att uppbära semesterersättning för den tid, nämnda hinder varat, dels ock huruvida sådan arbetare är berättigad att på annan tid komma i åtnjutande av semester.” Nämnden har avkunnat följande dom, som kan anses dels prejudicerande och dels sammanfallande med Svenska Textilarbetareförbundets tolkning av bestämmelsen i avtalet: ”Centrala skiljenämnden finner, att arbetare, som sedan den 1 oktober föregående år varit anställd hos arbetsgivare, tillhörande Sveriges Textilindustriförbund, och som på grund av sjukdom eller annan orsak varit hindrad att njuta tillgodo den med semester avsedda förmånen på grund av bestämmelserna i det 1 målet ifrågakomna kollektivavtalet den 10 januari 1920, är berättigad att av sin arbetsgivare uppbära semesterersättning för den tid under semestern nämnda hinder varat. Centrala skiljenämnden finner därjämte, att vid företag, där driften så ordnats, att semester successivt beredes arbetarna, arbetare, som på grund av sjukdom eller annan orsak varit hindrad att begagna sig av honom bestämd semestertid, bör anses berättigad att å annan tid före utgången av september månad samma år komma i åtnjutande av semester. I de fall däremot, då arbetsgivaren på grund av tekniska skäl eller annan orsak under viss tid inställt driften i och för beredande av semester åt alla arbetare vid ett visst företag samtidigt, finner Centrala skiljenämnden arbetare icke berättigad att å annan tid åtnjuta semester.” Paragraf 31 i lagen om arbetareskydd. ”Hava arbetarna å visst arbetsställe inom sig utsett ett eller flera ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas önskemål beträffande arbetets säkerhet eller sundhet, åligger det inspektionsförrättaren vid besök å arbetsstället att lämna ombuden tillfälle att fullgöra detta uppdrag. Anmälan om sådant val bör göras hos arbetsgivaren, varefter arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället är pliktig att, när inspektionsförrättaren infinner sig, underrätta såväl denne om arbetarnas berörda åtgärd som ock arbetarnas ombud om inspektionsförrättarens närvaro å arbetsstället. Det åligger vederbörande tillsynsorgan att på begäran av sådant ombud kostnadsfritt lämna avskrift av anvisning eller råd som skriftligen meddelats beträffande arbetsstället.”