TEXTILARBETAREN 29 Olycksfallsersättning. Vi återgiva här några utdrag ur lagen om de ändringar som trädde i kraft den 1 jan. 1920 rörande olycksfallsersättningen: överstiger den årliga arbetsförtjänsten tvåtusenfyrahundra kronor, tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till detta belopp. Med den i 6 § 1) omförmälda dagliga arbetsförtjänst förstås en trehundrasextiofemtedel av den enligt ovan angivna grunder bestämda årliga arbetsförtjänsten. 37 §. Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd äger arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet, så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade grunder; dock att den dagliga sjukpenningen skall utgå med följande belopp nämligen: a) en krona, om den skadade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring påförts pensionsavgift med tre kronor eller om pensionsavgift ej påförts; b) en krona tjugofem öre, om pensionsavgiften utgör fem kronor; c) en krona sjuttiofem öre, om pensionsavgiften utgör åtta kronor; d) två kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, ej uppgått till 1,800 kronor; e) tre kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, uppgått till 1,800 kronor eller mera; samt att sjukpenning ej utgår, med mindre sjukdomen varat under mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet. I fråga om ersättning, som ovan sägs, skall i vad 10, 11, 12, 13, 14, 20, 24, 25, 30 och 31 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av annan anledning, ej utfå ersättningen, utgives densamma i arbetsgivarens ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad sålunda utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må uppkomma för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel. Textilarbetarnas studiecirkel i Uddevalla, n:r 1040 inom A. B. F., har under nu avslutade arbetsåret, cirkelns första, studerat skönlitteratur. — Cirkeln har huvudsakligen arbetat som läsecirkel. Vid sammankomsterna har förekommit uppläsning, varefter man samtalat dels om det lästa, dels ock om böcker och författare, som medlemmarna studerat. — Dessa möten ha emellanåt varit mycket livliga, och i synnerhet den senaste tiden präglade av en i allo angenäm stämning — meddelar studieledaren, hr David Johansson, i sin årsrapport till A. B. F. Bilda studiecirklar! Begär närmare upplysningar från Arbetarnas Bildningsförbund, Brunnsvik, Sörvik. En yrkesinspektör om 8-timmarslagens verkningar. Yrkesinspektören i 7: de distriktet, som omfattar Värmlands och Örebro län samt en del fögderier av Älvsborgs län, har till socialstyrelsen avlämnat en intressant rapport rörande 8-timmars-lagens verkningar inom distriktet. Han meddelar bl. a. att man allmänt inom sågverksindustrin från såväl arbetare- som arbetsgivarehåll fastslagit att lika mycket medhunnits som före lagens trädande i kraft. Även arbetsgivare, som uttalat starka tvivel, ha med tillfredsställelse, om än med någon förvåning, medgivit att de misstagit sig på arbetsvilligheten. Inom parentes sagt har arbetslagen kommit sä mycket god och behövlig arbetsordning åstad, att många av de i Sverge arbetande industrierna, icke blott inom sågverksgruppen, fått en högst betydande hjälp genom denna av många så förkättrade lag. Ävenledes inom verkstadsindustrin har man i allmänhet uppskattat den reglerade arbetstiden. Vid en stor verkstad med omfattande tillverkningar anser man sig under första året i genomsnitt kunna komma något över 80 proc, av föregående års arbetsprestation. Inom skoindustrin, vilken är starkt företrädd inom distriktet, ha inga väsentliga anmärkningar framkommit, då ju lagen inrymmer tillräckliga möjligheter, att vid särskilda tillfällen, då exceptionell brådska råder och vederbörande arbetare ej har något mot extratid i arbetet att invända, att vid behov forcera produktion eller expedition. Företagsamheten och arbetsivern synes ha stegrats på ett och annat håll. Exempelvis målarna. Dessa arbeta i regel i de mindre städerna hos två mästare eller taga eget ”jobb” efter det ordinarie arbetets slut. Längre fram i sin rapport påvisar yrkesinspektören, att arbetstidslagen genom att framtvinga bostadsbygget visat sina i socialt avseende allra bästa verkningar. Bostadsbygget är nämligen industrins A och O, som i städerna varit oförlåtligt försummat och på landet i långliga tider varit efterblivet eller illa inriktat ifråga om sundhet, hygien och trevnad. Yrkesinspektören framhåller till sist att ”törsten efter övertidsarbete” inom vissa arbetargrupper varit anmärkningsvärt stor. Den nuvarande generationen har nämligen ej så lätt att finna sig uti att bli ”förbjuden till arbete”, som uttrycket heter.