TEXTIL AR BE T AREN 53 hängare republikanerna, som då önskade strid, vid hans begravning en stor demonstration mot kungaväldet. Det var den 15 juni 1832. Oroligheter och revolt låg i luften och en ofantligt stor människoskara följde liktåget. Plötsligt uppenbarade sig en republikansk ryttare med en röd fana i handen. Den fanan var gnistan som tände lidelsernas eld hos folkmassan. Inom ett ögonblick var striden i full gång och för första gången fladdrade den röda fanan i upprorsmännens händer på barrikaden. Från den stunden har den blivit en protestsignal mot allt tyranni. Men ännu hade den röda fanan ej blivit revolttecknet mot kapitalistklassen. Vid vävarnas bekanta upplopp i Lyons 1831 hade de svart fana som tecken på den nöd och det elände de hade att utstå. Nu i dag är den svarta fanan närmast anarkisternas egendom. Först under det stora franska upproret 1848 — känt under namnet februarirevolutionen — och i vilket socialisterna gjorde stora insatser, först då invigdes den röda fanan. Vi saxa en liten notis om priserna förr i tiden. Det kan ju vara trevligt att våra förfäder kunde rigga upp från topp till tå för mindre än vad endast halvsulning och klackning kostar nu! Skall det någon gång i tiden bliva så billiga priser? Enligt en sörmländsk markegångstaxa, vilken daterar sig från år 1723, beräknades t. ex. fläsket efter kr. 3:16 pr lispund, vilket nu för tiden skulle bli en 37—38 öre pr kg. Vidare bestämdes priset för ett lamm till 64 öre; ett får beräknades till hela 3 kronor. En gås kostade 62 öre och en höna — 8 öre(!) Ett tjog ägg kostade 12 öre och en famn ved kr. 3:16. Priset på en tunna vete är upptaget till kr. 12: 64, en tunna råg till kr. 9: 64 och havren uppskattades till kr. 3: 64 pr tunna. Vidare fick man ett lispund (= 8% kg.) smör för kr. 3: 80, vilket vill säga så mycket som ungefär 44 öre pr kg. enligt nu gällande mynt och vikt. ”En oxe eller fodernöt”, som det hette, uppskattades till omkring 36 kr. ”ett par svenska skor” till 45 öre, ett par skor ”av läder” till 80 o. s. v. En vadmalsdräkt, bestående av rock och benkläder, inberäknat arbetslön och tillbehör uppskattades till kr. 6: 80. Inberäknat huvudbonad och fotbeklädnad (strumpor och skor) kunde en svensk man på den tiden ordentligt rigga upp sig från topp till tå för c:a 8 kr. 37 öre. Huvudbonaden beräknades då till 32 öre (”rund hatt, med hög kulle och med svettrem”). De nya förbundsstadgarna äro tillställda avdelningarna i så stort antal exemplar, att varje medlem erhåller var sitt. Medlem, som av någon anledning ännu ej bekommit sitt ex., torde omedelbart härom göra framställning till vederbörande avdelningskassör. De nya stadgarna äro till åtskillnad mot de gamla, försedda med kulört omslag. De skola, liksom de gamla, infästas i medlemsboken. Betydelsefulla ändringar i olycksfalls- lagen. Vid tiden för den nya olycksfallslagens tillkomst lämnade undertecknad en utförligare redogörelse över lagens viktigare bestämmelser. Sedan dess har emellertid tillkommit en del betydelsefulla ändringar, för vilka vi här i korthet skola redogöra. Detta är så mycket mera av behovet påkallat, som dessa ändringar ännu icke hunnit intagas i de i bokhandeln tillgängliga handböckerna i ämnet. Begreppet olycksfall i arbete utvidgat. Beträffande dessa förenämnda ändringar ha vi i första par. att anteckna en synnerligen viktig och betydelsefull utvidgning av begreppet ”olycksfall i arbete”. Jämlikt lagens tidigare bestämmelse har olycksfall, som inträffat på väg till eller från arbetet, i regeln icke ansetts som olycksfall i arbete. Genom ett i denna par. gjort tillägg äro emellertid nu även dessa olycksfall att hänföra till begreppet ”olycksfall i arbete”, och medföra ersättning, såvida de stå i omedelbart samband med arbetsanställningen. Bestämmelsen är av följande lydelse: ”Som olycksfall i arbetet anses ock olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Den avsevärda och betydelsefulla utvidgning av lagen som bestämmelsen innebär i denna punkt medtager ju en hel del fall, som efter tidigare stadgande och rättstillämpning föllo utom lagen, men täcker givetvis icke i fall då t. ex. arbetaren i eget ärende avvikit från den vanliga färdvägen mellan hemmet och arbetsplatsen, vadan den obligatoriska försäkringen lämpligen bör kompletteras med frivillig försäkring för begreppet "utom arbetet.1 Avlöningsgränsen höjes till nio tusen. I andra par. uppräknas de som äro undantagna från lagen. Sålunda räknades i den äldre lagtexten de som haft en årsinkomst av över 5,000 kr. icke som arbetare enligt lagen och voro dessa således undantagna den obligatoriska försäkringen. Emot denna, på sin tid fastställda avlöningsgränsen uppåt kunde då icke rimligen göras någon 1 Riksförsäkringsanstalten beräknar premien för denna risk till kr. 2: 70 pr 1,000 inkomstkronor.