Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. April. 1922 - Nöd, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöd.
Det ekonomiska läget i vårt land,
liksom i hela världen för övrigt, ter sig för
närvarande mörkare än man förut velat
tro. Man är sannolikt på den säkra sidan
om man säger, att vi ännu ej nått botten
av den rådande depressionen. En föga
tröst för alla, som lida under tyngden,
främst då arbetareklassen.
De starkaste kapitalistföretag darra i
sina grundvalar, även de, som enligt
kapitalismens bästa moral och
grundförutsättningar fört en legitim tillvaro och
verksamhet. De andra ramla som korthus och
begrava krämarna under spillrorna.
Samhällskroppen blev sjuk under krigs- och
krisåren; bölder uppstodo, vilka med
naturnödvändighet måste spricka innan
tillfrisknandet kan börja.
Den s. k. världsfreden blev
världskriget lik: vinningslystnaden, parad med
rofferi och hat, blev motorn, beslöjad av
vackra ord, fraser och skenhelighet. Denna
blev den största och farligaste bölden som
en gång måste spricka, då tillräcklig
mognad inträtt.
Arbetarklassen i hela världen befinner
sig i nöd, ej minst i vårt eget land, där
bortåt 200,000 arbetare gå fullständigt
sysslolösa. Behov, ack, ett allt för stort
behov av nyttigheter finns, men hjulen stå
stilla och endast tära i tysthet.
Hundratusentals armar och hjärnor längta till
brottningen i daglig id, där liv och hälsa
stundom är insatsen för en ringa brödbit.
Bä
rarnas längtan underhålles av blodets röst,
som ropar på näring åt kropp och själ.
Vadan detta? Hjulvana händer
finnas, tränade hjärnor likaså, behovet av
nyttigheter är stort och trängande bland
människorna. Må alltså hjulen sättas
igång! Så enkelt är det icke, säga de vise.
Nyttigheterna bli för dyra emedan
arbetslönen är för hög, ergo måste denna sänkas,
ju mer, desto bättre. Alltså: sänkt
köpkraft skulle betyda ökad omsättning av
nyttigheter. Logiken? Jo, man drar fram
den tunga kanonen: konkurrensen
möjliggjord av valutaförhållandena och det ringa
tullskyddet. Pang! Arbetaren skall ha
25 öre i timmen för sin mödosamma id i
produktionens tjänst; en tullmur skall
resas, lika hög som den tyska valutan är låg,
och Ultima Thule är räddad: nöden, bytt
i välstånd, en saga blott, och frid och fröjd
skulle bli rådande på ängderna.
Den arbetslöse, men för arbete villiga
arbetaren, som ser sitt enkla hem
spolieras, ser barnen magra av och bli trasiga,
kan icke fatta den meningen, att
räddningen uteslutande skulle ligga däri, att han
skall arbeta för minsta möjliga lön. Han
fick offra allt under kriget: hem, bröd och
liv. Fosterlandet — så töt man i öronen
på honom — krävde detta; kulturen,
civilisationen var hotad av barbarismens
mörka makt. Hans blod måste flyta om
denna fara skulle kunna avvärjas. Från
sitt påtvungna, blodiga värv vände han
N:r 1, 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
