Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Aug. 1922 - Sverges textilindustri i äldre tid. XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
23
Sverges textilindustri i äldre tid.
XVII.
Hallrättsinstitutionen tillhörde också
1739 års nyskapelser. Förebilden var
närmast hämtad från Frankrike och
upprättandet av hallrätt skulle ske i
alla städer, som ägde
textilfabrikation. Ledamöternas antal blev sju,
varav en preses, som måste vara
en magistratsperson, och sex
bisit-tare, varav en grosshandlare, en
kramhandlare, två manufakturister och två
mästare, alla oavlönade, vartill
dessutom kom en notarie. Under hallrätt
hörde alla manufakturister uti silke, ull och
linne, vilka ej inbegrepos av
skråordningen, samt för övrigt alla fabriker och
yr-kesidkare, som sig därunder begiva ville.
Ingen skulle tvingas att inträda i
skråämbete, och tillverkningsmonopolen
upphävdes i så måtto, att för anläggande av
manufakturer och hantverkerier endast
behövdes samtycke från hallrätt eller, där
sådan ej fanns, av magistrat samt
anmälan hos kommerskollegium, varunder
hallrätterna sorterade. Varje yrkesskicklig
arbetare, svensk eller utländsk, med god
frejd kunde ställa sig under hallrätt och
arbeta antingen som egen mästare eller
med andras förlag, och det ålåg hallrätten
att, om förlag ej kunde anskaffas, bereda
sådan arbetare sysselsättning såsom
gesäll. Härmed var ett ej oväsentligt steg
taget mot relativ näringsfrihet men på
samma gång en dörr öppnad för ständiga
konflikter mellan hallrätter och
skråämbeten. Bland hallrätternas åligganden
ingick att avdöma alla tvister mellan
förläggare, mästare och arbetare i samband
med tillverkningen samt alla mål, som
rörde god uppsikt, ordning och
hushållning vid manufakturerna, liksom även
åtskilliga skuldfordringsmål o. d. Åt
desamma överlämnades vidare kontrollen
över de framställda varornas
beskaffenhet. Eh gång i månaden skulle sålunda
alla verkstäder med tillhörande maskiner
och redskap besiktigas samt påvisade
brister därefter ofördröj ligen avhjälpas.
Innan någon vara utlämnades till
försäljning, måste den av rätten gillas och
stämplas, varjämte borde tillses, att
densamma ej åsattes oskäligt pris.
Hallrätten hade dessutom att upprätta en
ingående statistik över tillverkningarnas art
och värde, arbetsförhållanden m. m.,
varav sammandrag jämte berättelse över
övriga åtgöranden årligen skulle insändas
till kommerskollegium.1
Ett hinder för vävnadsindustrins
upp-blomstring var den bristande tillgången
på garn, och talrika förslag till
spinningens befrämjande hade inlämnats vid
1738/1739 års riksdag. Då alltså de
tidigare åtgärderna på detta område visat sig
otillräckliga, blev det nödvändigt att
tillgripa kraftigare medel. Enligt
ständernas beslut förordnades följaktligen, att
de gamla spinnhusen skulle sättas i stånd
samt nya sådana inrättas i åtskilliga
städer, varjämte barnhusbarnen, så snart
deras ålder-det medgåve, borde sysselsättas
med spånad.2 I Stockholm öppnades
vidare spinnskolor, varifrån
spinnlärarinnor sedan skulle utplanteras i rikets
städer och landsorter. Då emellertid
garnbristen på detta sätt ej nog hastigt lät sig
avhjälpa, använde man sig även av
tvångsåtgärder, såsom exempelvis att
varje krögerska och månglerska i
Stockholm ålades att spinna ett visst kvantum
garn pr vecka för fabrikernas räkning vid
risk av insättande i spinnhus eller
krogrättighetens förlust, vilken skyldighet
dock snart utbyttes mot en årlig avgift
från samtliga ifrågavarande
näringsidkare till spinnhusfonden av 10,000 daler
silvermynt.
Bland 1739 års anstalter till industriens
befordran äro ytterligare att nämna
utfärdandet av införselförbud för en
mångfald utländska varor med åtföljande
sträng förordning mot lurendrejerier,3
borttagandet av inrikes accisen för
vävnader av silke, ull eller lin, tullbefrielse
1 Modée II: sid. 1496 o. f.
2 Modée II: sid. 1543. Kommerskollegii
riks-dagsrelation år 1740. R. A.
3 Modée II: sid. 1492 och 1516.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
