Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Aug. 1922 - Olycksfallsförsäkringslagen, av Olof Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTILARBETAREN
[-Olycksfallsförsäkringslagen.-]
{+Olycksfallsförsäkrings-
lagen.+}
Några betydelsefulla ändringar.
Som tidigare meddelats erhöll
Social-försäkringskommittén på sin tid
förordnande av k. m :t att företaga omarbetning
av olycksfallslagen i syfte att i vissa delar
vinna anpassning till förslaget om
sjukförsäkring. Av olika anledningar har
emellertid icke sjukförsäkringen upptagits
till prövning av statsmakterna, vadan
kommittén icke nu kunde fullfölja det
ursprungliga uppdraget i denna del, men
upptog några mera fristående
bestämmelser till prövning, och överlämnade
kommittén redan under förlidet år förslag till
åtskilliga ändringar, som sedermera
granskats av lagrådet och genom en k.
proposition förelädes årets riksdag, vilken i
huvudsak bifallit de föreslagna ändringarna
som här i kort sammanfattning återges:
1. Om den skadade jämväl efter det
egentliga sjukdomstillståndet i och för
höjandet av arbetsförmågan är i behov av
särskild behandling (massagebehandling
e. d.) skall sådan beredas honom. (Par.
6.)
2. Vid förlust av arbetsförmågan, i
synnerligen svåra fall, där den skadades
tillstånd kräver särskild vård eller
skötsel, må livräntans belopp med hänsyn
härtill höjas upp till den årliga
arbetsförtjänsten. (Maximibeloppet 2,400 kr.
Par. 6.)
3. Begravningshjälpens minimibelopp
höjes från nuvarande 60 kr. till 100 kr.
(Par. 7.)
4. Åldersgränsen intill vilken
minderårig äger åtnjuta livränta höjes från
nuvarande 15 till 16 år. (Par. 7.)
5. Reglerna för arbetsförtjänstens
beräknande under året närmast före
olycksfallet har ändrats så att
arbetsförtjänsten beräknas även för den tid den skadade
såsom självständig företagare icke utfört
försäkringspliktigt arbete. (Par. 9.)
6. Rörande minderåriga har
bestämmelsen förtydligats till följande lydelse:
Har den skadade ej fyllt aderton år, må
vid bestämmande av livränta den årliga
arbetsförtjänsten ej beräknas till lägre
belopp än som motsvarar den
arbetsför
tjänst, som han med hänsyn till arten av
sitt arbete vid tiden för olycksfallet
skäligen kan antagas hava kommit att
åtnjuta vid nämnda ålder, därest olycksfallet ej
inträffat. (Par. 9.)
7. Provisorisk ersättning utgives i de
fall sannolika skäl därtill finnes, men ej
genom inkomna upplysningar genast
kunnat fastställas om ersättning bör utgå.
(Par. 13.)
Beträffande de under 1. gjorda
ändringarna så tar ju dessa sikte på behovet för
den skadade att få sådan efterbehandling
genom massage eller dylikt att han
därigenom blir i tillfälle återvinna sin
arbetsförmåga. Genom bestämmelsen i fråga
har klarhet vunnits att kostnaden för
dylik behandling ingår i
invaliditetsersätt-ningen.
Bestämmelserna under 2. avser de
synnerligen svåra fall då vid förlust av
arbetsförmåga den skadade blivit i så hög grad
invalid att han är oförmögen ta hand om
sig själv utan nödgas anlita särskild vård
eller skötsel. I sådana fall kan
livräntebeloppet ökas från nuvarande 2/3 upp till
hela den årliga arbetsförtjänsten,
beräknad högst 2,400 kronor.
Begravningshjälpen utgår med av
den årliga arbetsförtjänsten dock lägst 60,
högst 240 kr. Ändringen innebär sålunda
att minimibeloppet höjes från 60 till 100
kronor.
Höjningen av de minderårigas
åldersgräns från nuvarande 15 till 16 år var
starkt påkallad, då ju en 15-årig
livränte-tagare på intet sätt kan sägas ha hunnit
den mognad att han kan reda sig på egen
hand. Åtskilligt talar för en ännu högre
åldersgräns. Emellertid är ju den
företagna ändringen av stor betydelse och har
därmed analoga förhållanden inträtt
visavi fattigvårdslagen.
Den betydelsefullaste av ändringarna
är dock bestämmelsen under 5. om
beräkningen av den årliga arbetsförtjänsten.
Par. 9 innehåller en bestämmelse om att
denna skall utgöra hela den avlöning, som
den skadade under ett år räknat tillbaka
från olycksfallet åtnjutit av arbetsgivaren
i den verksamhet i vilken olycksfallet
inträffade.
Har arbetaren icke hela året använts
av arbetsgivaren eller kan avlöningen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
