Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Aug. 1922 - Levnadsomkostnaderna och lönestegringen - Blandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TEXTILARBETAREN
Levnadskostnaderna och
lönestegringen.
Socialstyrelsens månadsvis verkställda
beräkningar rörande livsmedelskostnadernas
förändringar ha nu preliminärt slutförts med avseende på
maj 1922. Enligt ifrågavarande beräkningar utgör
stegringen av livsmedelskostnaden (häri
inbegripet utgifterna för lyse och bränsle) från juli 1914
78 proc, och kan sålunda betecknas med
indexsiffran 178.
Vid föregående månadsskifte uppgick
motsvarande siffra till 182, vadan sålunda en sänkning
inträtt med 4 enheter eller c:a 2 proc. Till
nedgången har i främsta rummet bidragit det sedan
april inträffade starka prisfallet på smör,
margarin och färsk fisk, övriga inträffade
prissänkningar ha i viss mån uppvägts av höjningar på
andra varuslag.
Uppgifterna rörande livsmedelskostnadernas
förändringar äro noga att skilja frän det av
socialstyrelsen vid varje kvartalsskifte meddelade
indextalet för de totala levnadskostnadernas
allmänna stegring. Sistnämnda tal, som utom
livs-medelskostnaderna jämväl inbegriper kostnaderna
för bostad, beklädnad, skatter och ”övriga
utgifter”, utgjorde vid den senast verkställda
beräkningen, den 1 april 1922, 195, motsvarande en
stegring från juli 1914 av 95 procent.
Samtliga ovannämnda beräkningar hänföra sig
till en s. k. normalfamilj (man, hustru ch två
barn med en utgiftsstat före kriget av cirka 2,000
kr.). Beräkningarna äro grundade på uppgifter
inhämtade från styrelsens 49 ombudsorter, varför
de sålunda närmast äro belysande för förhållandet
i städer och stadsliknande samhällen. Då de äro
byggda på medelpris för samtliga dessa orter kan
det givetvis inträffa att inom några orter
prisförskjutningarna för flera eller färre varuslag varit
avvikande från de beräknade medeltalen.
Samtidigt har i Sociala Meddelanden
publicerats en del preliminära statistiska uppgifter
angående arbetslönernas stegring, grundade pä
undersökningar vid 3,112 företag med sammanlagt
215,764 arbetare. Genomsnittslönen för dessa
(män, kvinnor och minderåriga) var 1921 c:a 12
kr. pr dagsverke och 3,000 kr. pr år och arbetare.
Denna siffra betecknar en stegring sedan 1913 med
resp. 214 och 175 proc, och sedan 1920 en ökning
av dagsinkomsten med 1 proc., men en minskning
av årsinkomsten med 7 proc.
För manliga arbetare beräknas
inkomstökningen sedan år 1913 pr dagsverke till 204 proc., för
kvinnliga arbetare till 229 och för minderåriga till
201. Motsvarande siffror för årsinkomsten äro
171, 180 och 146.
Sammanställas dessa uppgifter med uppgifterna
på levnadskostnader, finner man, att medan
levnadskostnaderna från år 1920 till år 1921 minskats
med cirka 10 proc., ha arbetslönerna sjunkit med
endast 1 proc, pr dagsverke samt med 8 proc, pr
är och arbetare. Vidare framgår, att den stegring
av arbetslönerna, som ägde rum under tiden 1913
—1921, var större än levnadskostnadsökningen
under samma tidsperiod.
En jämförelse i dessa avseenden med Danmark
och Norge visar följande indextal 1921:
Sverge: levnadskostnader 241, genomsnittlig
dagsinkomst 302.
Norge: levnadskostnader 284, genomsnittlig
dagsinkomst 365.
Danmark: levnadskostnader 237, genomsnittlig
dagsinkomst 300.
Som synes visa de svenska och danska siffrorna
en påfallande stor överensstämmelse såväl vad
levnadskostnads- som lönestegringen angår. I
Norge har ökningen i båda hänseenden varit större.
Reallönernas ökning, d. v. s. den procentuella
skillnaden mellan de båda indextalen, har i alla tre
länderna varit i det närmaste lika stor; siffrorna
ligga mellan 25 och 29 proc.
Blandning.
Internationell bomullsfabrikantkongress har
hållits i Stockholm i år. Den gav en spark ät
åttatimmarsdagen på följande sätt:
”Kongressen som dryftat de upplysningar, som
lämnats i de under mötet hållna föredragen om
verkningarna av 48-tlmmarsveckans införande och
diskuterat läget 1 dess helhet, är övertygad om
att 48-timmarsveckan, som införts i de olika
länderna antingen på legislativ väg eller genom
överenskommelse med arbetareorganisationerna,
visat sig ekonomiskt osund och är fördärvlig för
både arbetsgivares och arbetares bästa intresse.”
”Ekonomiskt osund” och ”fördärvlig”.
Man tar mun så tämligen full av obestyrkta
påståenden. Man är inte vidare blyg pä den
kanten. Det vore mera klädsamt om man sökte
finna sig i det oåterkalleliga. Visserligen kan
ätta-timmarsdagen förfuskas här och var i världen,
såsom redan skett här i landet, men en återgång
till den gamla ’”goda tiden” är otänkbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
