Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Juni 1923
- I Kina och Japan
- Från förbundsområdet
- Norrköping
- Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEXTILARBETAREN
I Kina och Japan
arbeta de kvinnliga arbetsanställda inom industrin
under förhållanden, som för oss här hemma
synas minst sagt omöjliga. Textil- och
silkesspin-neriindustrierna därstädes sysselsätta så gott som
uteslutande kvinnor och barn. Endast i Shanghai
äro omkring 60,000 kvinnor anställda i nämnda
industri.
Helt nyligen gingo dessa arbetsanställda ut i
en öppen strejk för ernående av kortare
arbetsdag och högre lön.
Man får en rätt föreställning av det
kapitalistiska produktionssystemets humanitära känsla,
när man läser därifrån, att kvinnorna, som
gingo i strejk för 10 timmars arbetsdag och 5 cents
(omkring 18 öre) förhöjning av daglönen, drevos
av arbetsgivareintresset tillbaka till de gamla
villkoren (12 timmars arbetsdag och 3 cents, omkring
10 öre i timmen) tack vare en lag i Kina, som
förbjuder öppna strejker och demonstrationer.
Kvinnorna inom silkesbranschen i Kina arbeta från 5
på morgonen till 6 på kvällen med en timmes
middagsrast. Lika lång arbetstid vankas sju dagar,
söndagen inberäknad.
FRÅN FÖRBUNDSOMRÅDET
Norrköping.
Inom trikåbranschen liksom även inom
bomullsindustrin börjar arbetsbrist göra sig gällande.
Inom ylleindustrin tenderar det åt samma håll.
Någon nämnvärd arbetslöshet har emellertid
ännu ej inträtt, men väl inskränkning i driften
inom vissa fabrikationsavdelningar, särskilt inom
bomullsindustrin. Orsaken? Konkurrens från
utlandet, förklarar man-på arbetsgivarehåll. Ringa
köpvilja bidrager också, förklarar man på samma
håll. Och visst finns det konkurrens. Såväl
tyskar som fransoser och engelsmän korsa landet
och bjuda ut tyger av alla slag och i alla
prislägen. Och svenskarna köpa ju så gärna utländskt,
även om det är sämre än det inhemska. Hur som
hälst. Det ser mörkare ut för textilindustrins
driftmöjligheter nu än vid samma tidpunkt
föregående år.
*
Den 7 sistlidne mars höll härvarande
textilarbetares samorganisation möte, varvid
förtroendemannen höll föredrag om bostadsfrågan. Mötet
beslöt uppdraga åt styrelsen att på det sätt, som
denna funne lämpligt, sätta sig i förbindelse med
härvarande textilarbetsgivare i syfte att söka
utröna villigheten hos dem att befordra
byggnadsverksamheten i staden genom att uppföra
bostadshus för de hos dem anställda arbetarna.
Textilindustrin här i staden sysselsätter
omkring 5,500 arbetare. Endast de fyra största
textilfabrikerna ha ett mindre antal
bostadslägenheter för hos dem anställda förmän, mästare och
arbetare, nämligen 346 lägenheter med 728
eldstäder. Dessa lägenheter bebos av sammanlagt
1,236 personer. Drags bolag med omkring 300
arbetare har det största antalet lägenheter,
nämligen 153 med 296 eldstäder, vilka bebos av 518
personer; Förenade yllefabrikerna med omkring
1,400 arbetare ha endast 81 lägenheter med 180
eldstäder. Dessa bebos av sammanlagt 306
personer. Den största bomullsfabriken, nämligen
Norrköpings bomullsväveri med omkring 1,000
arbetare, har endast 21 lägenheter med 56
eldstäder, vilka bebos av sammanlagt 60 personer.
Holmens bolag har för sina cirka 700 textilarbetare
91 lägenheter med 196 eldstäder, vilka bebos av
352 personer.
Bostadsstandarden här i Norrköping ligger
tämligen lågt. Hundratals lägenheter äro
ovärdiga benämningen människoboningar. En höjning
bör åstadkommas. Visserligen har kommunen
under de senaste åren strävat i den riktningen
genom att dels bygga själv och dels genom att
ekonomiskt stödja den enskilda
byggnadsverksamheten, men mycket återstår ännu.
Självfallet är idealet icke fabriksbostäder, men
i det läge bostadsfrågan här i staden nu befinner
sig finge den otvivelaktigt en stöt framåt till det
bättre, om industrins målsmän ville bereda ett
större antal arbetare än hittills någon rikligare
tillgång på goda och ändamålsenliga bostäder.
Vad resultat en framställning 1 detta syfte kan
få är emellertid svårt att säga.
Göteborg.
Som nämndes i föregående nummer av denna
tidning hade man, enär en del fabriker på nyåret
började inskränka driften, anledning befara att den
högkonjunktur, som textilindustrin haft sedan en
längre tid tillbaka, vore slut.
Så blev dock, dessbättre, ej förhållandet, ty
sedan en längre tid tillbaka pågår arbetet vid de
flesta fabrikerna i forcerat tempo. Vid flera
fabriker uttages rätt mycket övertid; inom vissa
fabriksavdelningar all den övertid, gällande lag
medgiver.
Ett par undantag givas dock. Sålunda pågår
arbetet vid Göteborgs Kamgarnsfabrik sedan en
längre tid tillbaka endast tre dagar i veckan. Ett
förhållande som är rätt så bekymmersamt, då
arbetsförtjänsten därigenom ej motsvarar det
nödvändigaste för livets uppehälle.
Vid Gårda Fabriker ha några arbetare
avskedats på grund av arbetsbrist. Detta är dock
troligtvis en åtgärd av tillfällig art.
Beträffande fabrikerna i Mölndal så driva
samtliga för fullt med undantag av Karlsfors, vid
vilken fabrik arbetet sedan en längre tid tillbaka
pågått endast 5 dagar i veckan. Orsaken härtill
torde i stor utsträckning bero på arbetarna själva,
då de, utan att aktgiva på arbetstidslagens
bestämmelser, i många fall, där ackordsarbete
förekommit, utsträckt arbetstiden utöver den i lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:26 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/textarb/1923/0036.html
