- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XX. 1923 /
59

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Efter 25 år, av Textyrius - Ingenting är vanligare - Fackföreningens funktionärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBET AREN

59

Fackföreningsrörelsens uppgifter
under de kommande 25 åren komma helt
visst att bli betydligt vidgade och mera
ingripande i det samhälleliga livet, än
där-förut. Till den nödvändiga solidariteten
bland medlemmarna kommer att krävas
allt större medvetenhet om orsak och
verkningar ifråga om sociala och ekonomiska
spörsmål.

Att vårt förbund får det mödosamt i
den allmänna upptakten, kan man taga för
alldeles givet. Arbetet inom
textilindustrin är i och för sig ej ägnat att pressa
fram någon översvallande intellektuell
spänstighet bland sina utövare, vilka till
övervägande del äro kvinnor. Ett
huvudvillkor för verksamheten i fortsättningen
måste bli ett ständigt sökande efter den
bästa arbetskraften och ett förnuftigt
bevarande av vad som i detta avseende kan
åstadkommas.

Kärnpunkten för lyckönskningar till
fortsatt framgångsrik verksamhet för
vårt förbund efter de första 25 åren
träffar man otvivelaktigt säkrast, om man
siktar på förbundets huvudledning. En
god sådan giver goda förutsättningar för
goda resultat.

Textyrius.

Ingenting är vanligare
än att fä höra försäkras, att en duglig och
skötsam arbetare under normala förhållanden
ovillkorligen måste vara i stånd att underhålla sig
själv och sin familj. Men detta är ingalunda
något axiom. Vad som är självklart är, att en
person, som jämte sin arbetskraft har en full andel
av samhällets jord och kapital, skall kunna
försörja sig och de sina, såvida landet överhuvud
förmår att föda sina inbyggare; men att han i
saknad av båda sistnämnda rekvisita skall kunna
leva ensamt på sin arbetskraft, är lika litet
självklart som att en kapitalist skulle kunna leva på
sitt kapital, om ingen ville låna hans pengar, eller
en jordägare på sin jord, om han själv är orkeslös
och icke kan få någon som sköter gården.

Professor Knut Wicksell.

Fackföreningens
funktionärer.

En fackförening, särskilt en stor
sådan, kräver icke litet av sina
funktionärer ifråga om arbete, omdöme, karaktär
och självständighet. Vad som är av
synnerligen stor vikt för funktionärerna,
nämligen ordföranden, kassören och
sekreteraren, i deras maktpåliggande arbete är,
att de alltid känna sig ha stöd hos
fackföreningsstyrelsen. Utan ett gott
samarbete mellan funktionärer och övriga
styrelseledamöter lider arbetet till skada för
föreningen och dess verksamhet.
Funktionärerna, vilka i regel icke ha någon
nämnvärd ersättning för sitt arbete, äro
allt för ofta utsatta för klander och
misstänksamhet från medlemmarnas sida. De
behöva därför allt det stöd i arbetet, som
över huvud taget kan lämnas.

De fackföreningar arbeta säkrast och
bäst, vilka äga förmånen av att ha gamla
och väl tränade funktionärer med ett
oegennyttigt intresse för sina uppgifter.
Det är därför av allra största vikt för
varje fackförening, som vill saken, som
vill arbeta effektivt, att se till så rätta
personen kan få behållas på rätta platsen.
Och ännu mer: varje redlig och för sin
uppgift lämplig funktionär bör vid därför
lämpliga tillfällen uppmuntras på ett eller
annat sätt. Sådant verkar gott och ger
vid hand, att han äger medlemmarnas
förtroende och aktning. Sådan
uppmärksamhet behöver ej nödvändigtvis kosta
pengar. En blomma eller några
uppmuntrande ord på en födelse- eller namnsdag
är nog.

Fackföreningens principiella mål är att
värdesätta medlemmarnas arbete. Vad är
då naturligare, än att medlemmarna söka
värdesätta sina egna arbetares arbete.
Allt för ofta, tyvärr, syndas det mot
denna självklara princip till icke ringa skada
för föreningens verksamhet.

Ordföranden
är fackföreningens förtroendeman, såväl
i kraft av gällande stadgar som utvecklad
praxis. På honom vilar till huvudsaklig
del ansvaret för fackföreningens ledning.
Funktionen är icke lätt att upprätthålla
på ett fullt tillfredsställande sätt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1923/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free