Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Fackföreningens funktionärer - Ordinarie årskonferens - Det är av vikt - Avgiften till fackföreningen, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
61
då kan han också skriva. Intet är dock
falskare än detta.
Sekreteraren har att föra protokoll vid
föreningens och styrelsens sammanträden.
Dessa skola klart och tydligt återgiva
fattade beslut och vara så formade, att de
ej allenast kunna höras utan också ses, d.
v. s. väl skrivna och icke felkommaterade.
Den regeln bör varje sekreterare följa, att
omedelbart efter sammanträdets slut,
medan ännu allt är i friskt minne, renskriva
sitt protokoll. Härigenom underlättas
arbetet betydligt liksom risken för fel blir
mindre.
Sekreteraren har i regel också
uppgiften att omhänderha föreningens
korrespondens. I stora fackföreningar kan
denna vara rätt så omfattande. Här möter
honom en av de svåraste uppgifterna. Han
skall i skrift till arbetsgivare bl. a.
framföra beslut och framställningar å
föreningens vägnar och på ett sätt, som icke
förtager verkan eller skadar saken. Det är
icke allom givet att kunna detta. Dock
övervinnes mycket med en kraftig och
målmedveten vilja.
Det gäller för varje fackförening att
ej allenast söka bringa upp den för
sekreterarebefattningen lämpligaste och
kunnigaste medlemmen, utan också att söka
behålla honom och understödja varje sådan
strävan hos honom, som syftar till större
utbildning.
Textyrius.
Ordinarie årskonferens
med ombud för Svenska
Textilarbetareförbundets avdelningar inom Norra
distriktet hölls söndagen den 2 september i år
i Gävle.
Närvarande voro, förutom distriktets
styrelse och revisorer, 18 ombud för 13
förbundsavdelningar, räknande
sammanlagt cirka 1,500 medlemmar. Förbundet
representerades av hr Emil Wallberg,
Norrköping.
Konferensens förhandlingar leddes av
hr Axel Karlsson, Nyköping. Till
sekreterare valde konferensen hr G. Edin,
Gävle. Styrelsens och revisorernas
berättelser godkändes. De avgående
styrelseledamöterna återvaldes. Till ordförande
inom distriktsstyrelsen valdes hr G. Edin,
Gävle, och till v. ordförande hr Olof
Andersson, Forsa.
Frågan rörande agitationen inom
distriktet behandlades. Efter livlig
överläggning beslöt konferensen överlämna
frågan till distriktsstyrelsen med
uttalande därom, att en speciell agitator borde
genomresa distriktet och uttalades
härjämte det önskemålet, att fru Kata
Dahlström anmodades åtaga sig uppdraget.
Vidare beslöts att hos förbundsstyrelsen
begära anslag för ändamålet.
Det är av vikt
att de fackligt organiserade arbetarna
sätta sig in i de stora ekonomiska problem
som den nya tiden fört fram. Glöm ej
därför att studera den litteratur som
finnes på detta område och glöm inte att följa
med arbetarpressen.
Avgiften till fackföreningen
skall alltid erläggas promt och punktligt.
Denna maning, lika gammal som
fackföreningen själv, har alltid sitt berättigande
så länge det verkligen finns medlemmar,
vilka allt för mycket och allt för ofta synda
mot denna regel.
Vad är egentligen avgiften till
fackföreningen? Jo, helt enkelt en
försäkringsavgift. En avgift genom vars
erläggande man försäkrar sig mot försämring
av existensvillkoren. Arbetarna måste se
till att deras arbetskraft, det enda de äga
av ekonomsikt värde här i livet, blir såld så
dyrt som möjligt. Men ej allenast mot
försämring utgör den en försäkran, utan den
garanterar också en förbättring av
levnadsbetingelserna efter hand som
förutsättningarna härför kunna frambringas.
Fackföreningens omedelbara uppgift
är att motverka försämring av
arbetsvillkoren och att, i den mån så är möjligt,
förbättra dessa. Denna uppgift kan icke
fyllas enbart på grundvalen därav, att
arbetaren är medlem i fackföreningen. Den
kamp, som fackföreningen ständigt måste
föra, är av ekonomisk art och kräver
ekonomiskt underlag, ju starkare, ju bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
