Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1924 - Talkonsten, av Textyrius - Landsorganisationens 25-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 TEXTILARBET ARE N
Talkonsten.
Talandets konst är och har alltid varit
eftersträvansvärd. Men det är med denna
som med all annan konst: den är graderad
från noll och uppåt. Få äro de
människor, som nå högst på skalan. Oavsett
naturliga förutsättningar för talandets
konst, är och förblir skrivkonsten den
verkliga talkonstens naturliga moder.
Högt på talkonstens skala kan aldrig den
nå, som icke behärskar skrivkonsten.
All konst här i livet har sina fuskare,
men ingen flera än talkonsten. De mest
osympatiska äro de talträngda fuskarna,
de, som fröjdas åt sin egen stämma, vare
den än så oslipad och ihålig.
De stora folkrörelserna ha haft och ha
allt fortfarande det största behovet av
talkonsten. I dessa rörelsers tidigaste
skeden var talkonsten det enda medlet i
agitationens, samlingens och upplysningens
tjänst. Efter hand som läs- och
skrivkunnigheten blivit utbredd, har talkonsten
begränsats till ett viktigt kompletterande
medel.
Talkonsten kan givetvis aldrig
ersättas av skrivkonsten. Det talade ordet
verkar på helt annat sätt än det skrivna.
Man får en påtaglig förnimmelse av detta,
när man hör ett skrivet tal läsas.
Arbetarerörelsen i egenskap av stor
folkrörelse har haft och har alltjämt ett
stort behov av talkonsten. Denna rörelse
torde väl ha frammanat de bästa och
flesta talare. Fältet har varit — och
är väl så ännu — fullkomligt fritt för
alla, som tro sig ha ”ordet i sin makt”,
och varigenom ett naturligt urval skett
och kommer i än högre grad att ske med
tiden.
Icke många talare under
arbetarerörelsens barndom skulle nu få folket att
lyssna med samma andakt som då.
Folkets öra har blivit känsligare för
stämman, språket, satsbindningarna och
ordens valör. Ett ofantligt stort steg
fram
åt har därmed tagits. Fuskarnas och de
talträngdas mark glider undan efter hand.
Ännu finns’ det emellertid människor,
som äro nog förmätna, att i tid och otid
tvinga nollgradens tal på sina
medmänniskor. De ha i regel intet annat mål i
munnen, än ett otvättat bygdemål, och
de äro okunniga om ett skiljeteckens rätta
plats. De tugga bindeord och fraser i
oändlighet, runt, runt, och de okunnigas
applåder insöva dem i den falska tron,
att de äro väldiga talare.
Ehuru lyssnarnas antal minskas efter
hand som fuskaren i talkonsten blottar
sig, är det dock på tiden att positivt söka
skilja agnarna från vetet. Må de
talträngda gå in i sin kammare och försöka
styra sin penna så, att den något så när
kan forma en mening på papperet. Så
må de gärna träda ut till folket och tala
rediga ord, goda och oförskräckta ord, om
de kunna. Den svåra konsten att styra
pennan skall visa dem den grad på
talkonstens känsliga barometer, som de mäkta
nå.
Textyrius.
Landsorganisationens
25-årsjubileum.
Den 1 januari i år firade
Landsorganisationen i Sverge minnet av 25-årig
verksamhet med en högtidlig fest i Stockholm.
Bland närvarande gäster märktes
representanter för samtliga fackförbund i
Sverge samt för utländska
broderorganisationer, offentliga institutioner med vilka
Landsorganisationen samarbetar.
Internationella arbetsbyrån företräddes av
Bosnier, Internationella fackliga centralen av
Oudegeest, franska landsorganisationen av
Jouhaux, den tyska av Leipart, den
belgiska av Martens, den norska av Ole O. Lian,
Oskar Olsen och Knut Eng, den danska av
Carl Madsen, Alf Christiansen och E.
Svendsen samt den finska av Edv. Huttu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
