Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1924 - ”Vävar-Jo’an”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBE T AREN
19
Skriften ”Vävar-Jo’an”, som nu
utgått i 30,000 ex., fick röna ett mycket
välvilligt mottagande såväl inom som utom
förbundet. Och ännu mer — den har
blivit läst.
”Vävar-Jo’an” har genom sina
efterlämnade papper blivit i verklig mening
populär bland textilindustrins arbetare. Och
det oaktat endast omkring en tredjedel av
hans papper ännu blivit lästa. Hans bästa
papper äro ännu otryckta, men de skola
sammanföras och tryckas inom kort.
Förbundsstyrelsen har nämligen beslutat att
en ny och tillökad upplaga av skriften skall
utgivas och försäljas till
självkostnadspris bland i första hand förbundets
medlemmar.
Den nya upplagan, 30 :de till 40 :de
tu-sendet, skall upptaga flera bilder av
gamla tiders redskap för spinning och vävning
och antalet kapitel blir mer än fördubblat.
Av den nu utgångna upplagan innehöll
16,000 ex. 8 och de övriga 14,000 ex. 10
kapitel. Vi återgiva de. två kapitlen, 9 och
10, som i förstnämnda del av upplagan
icke voro medtagna.
”Till de mätte.
I veten icke, I mätte, vad hunger är.
I underhållen Edert hull med livets mjölk
och honung. I vägen och mäten Edra
stofthyddor och våndas svårligen, då köttet
minskas i vikt och omfång. I fären för
stofthyddans vittring. I viljen trampa
jordskorpan långliga tider, ity att I ären
alltid mätte.
Veten I att andra människor törsta och
hungra? I veten det, men I akten intet
därpå. I bädden Edra hjärtan och själar
i fett och Edra muskler i silkesmaskens
spånad och vilda djurs yviga skinn och
svansar. I vakten Edra fyllda hoar och
försvaren dem i lagens heliga namn.
I tacken den Högste för de bräddade
grytorna och söven Eder in uti den tron,
att i ären mätte genom Hans allvisa råd,
ity, sägen I, utan Hans vilja faller icke en
sparv till marken. I inympen i Eder
avkommas hjärnor den bekväma
åskådningen, att mätte och hungrige människobarn
alltid skola leva på jorden, ity, sägen I, att
icke alla äro värdige mättnad. I
omgärden Edra bukfröjder med hårda hjärtan,
profeters dunkla budord och lagens
stentavlor.
I mån veta, I mätte, att I faren vill.
Solen hörer alla jordbarnen till. Så ock
jorden och allt vad däruppå är. Men den
starke har tagit kornen och lämnat
stenarna kvar åt den svage. Den Högste, vilken
I så ofta anropen och åkallen, har ingen
skuld till detta.
Nu fylka sig de hungrige. De tåga i
skaror. De höja blodröda fanor under
sång. De äro böjda, sotiga och knotiga,
ity att de gräva i jorden och beså den med
korn, ity att de bryta och hamra malm
och sten och mala i kvarnarna. De bära
de tyngsta bördorna åt Eder, I mätte, och
äro hungrige och trötte.
Jag varnar Eder för att hindra
skarorna tåga, ity att då kan floden komma över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
