Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEXTILARBETAREN
värdefull handledning för ordföranden,
sekreteraren och debattören. Den förra boken kostar en
krona och den senare 50 öre. ”Talaren och
debattören” av Eduard David har utgått i många
upplagor. Var och en, som har att uppträda
offentligt, bör skaffa sig denna bok, som ger många
praktiska vinkar och råd rörande utarbetandet
och framförandet av ett anförande. Priset är
endast 1 kr. Rabatter lämnas.
Samtliga dessa böcker kunna rekvireras från
Frihets förlag, Eskilstuna.
Slavsinne — slavbildning.
I Elisabeth Hjelmqvists senaste bok
förekommer en berättelse om en man, som
av prästen i församlingen betraktades
med en viss misstänksam undran, därför
att han hade Björnson på sin bokhylla.
Sådant kan kanske förekomma än i
avlägsna landsändar, där kan kanske ännu
förekomma en dylik ”upplyst despoti” —
som dock inte vågar taga sig annat
uttryck än genom en halvt undertryckt
ogillande rynkning av ögonbrynen — från
församlingsherden. Men i stort sett kan
väl numera var och en betrakta bokhyllan
som ett område, där han har rätt att ställa
upp vilka böcker han vill — och där han
har rätt att taga och läsa vilka han vill.
Ansatser till en sådan despoti, som
ovan nämnts, saknas dock inte. Vi
behöva bara erinra oss den hetsiga
diskussionen om folkskolan, i vilken debatt en
tidning haft panna att kasta in
argumentet: ”Varannandagsläsning torde också
mer än väl räcka till för barn, som
i framtiden skola ägna sig åt
kroppsarbete.” Här skall inte diskuteras
vardags- eller varannandagsläsningens
fördelar eller nackdelar — sådana
”argument”, som det nyss citerade,
omöjliggöra för övrigt redan från början all
diskussion genom sin groteskhet — man
kan nöja sig med att konstatera, att det
är ett försök att trycka slavstämpeln på
folkskolans barn. De ska ju ägna sig åt
kroppsarbete i framtiden, varför ge dem
onyttiga kunskaper då? Varför ge dem
några kunskaper alls? Låt bildningen
vara för dem, som icke skola ägna sig åt
kroppsarbete — t. ex. för dem som i de
stora tidningarna vilja föreskriva lagar
för bildningen!
Vi skulle alltså få slavbildning — åt
de till framtida kroppsarbete
förutbestämda — och herrebildning — åt de till
andligt arbete förutbestämda. Och det
som delade upp barnen i dessa två
kategorier skulle bli — fädernas plånböcker.
Med slavbildningen skulle följa slavsinne,
de två följas alltid åt. Visserligen skulle
det helt säkert givas undantag från
denna regel, eldsjälar som reste sig i trots
och inte ville låta sig stämplas som slav
— men den stora massan ...
Försök att få staten att i än högre
grad än nu sker uppdela skolbildningen
och markera klasskillnaden redan i
barnaåren saknas sålunda inte. Men ett dylikt
uppdelande av bildningen förekommer
även på andra håll än i officiella
bildningsanstalter. Man försöker med
maktspråk leda bildningen in i väl planerade
och mot ett bestämt mål ledande kanaler,
man söker med fördämningar förhindra
alla försök till utbrytning från den en
gång utstakade leden. Och
förutsättningen för att detta skall lyckas, är att det
finns slavsinne. Finns sådant, då går det
att leda bildningsarbetet direkt på det
önskade målet, då kan man förvandla
studiecirklar till kaserner, bibliotek till
arsenaler, då kan man stänga anden i bur och
förhindra alla utflykter på förbjudna
områden.
Men då blir det precis samma slags
”bildning”, som den förut citerade
tidningen kämpar för: utbildning till ett
bestämt ändamål. I båda fallen anses det
onödigt med större mått av bildning än
det från början utmätta. Gränserna äro
givna, målet satt — marsch, sätt i gång!
Det är som att gå i en trång gränd med
utsikten stängd åt alla håll. Vägen till
höjderna, till utsikten över de ändlösa
vidderna stänges obarmhärtigt av murar
och plank.
Men båda äro dömda att misslyckas
i sina strävanden, ty. de glömma vid sina
beräkningar, att det är levande människor
de ha att göra med. Väl ha vi hunnit
långt i tekniskt avseende — men ändå inte
så långt, att människosjälarna blivit
maskiner.
Res inga skrankor för anden! Riv
ned dem, som fördom och trångsynthet i
gångna tider byggt upp!
Lorentz Jönsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
