Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARB ET AREN
21
andliga välbefinnande. Är inkomsten
otillräcklig nödgas arbetaren och hans
familj icke allenast avstå från nöjen,
njutningar och komfort, utan även inskränka
på behövliga näringsmedel. Dessutom
förefinnes alltid en hel del missförhållanden
beträffande arbetsvillkoren i övrigt, som
man önskar få reformerade. Hit hörer
arbetstiden och dess indelning, hygieniska
betingelser, skyddsåtgärder, human
behandling m. m., vilka alla kräva sin
speciella och grundliga prövning för att
regleras på tillfredsställande vis.
Vid planläggningen av tilltänkta
aktioner till förbättring av löne- och
arbetsvillkoren bör detta ske med aktgivande på alla
hithörande omständigheter såsom det
allmänna konjunkturläget, eventuella
verkningar av den tilltänkta reformen,
utgående löner till andra närbesläktade eller
jämförbara arbetaregrupper,
ackordsöver-skott pr timme utöver timlönen samt om
möjligt även tillförlitlig statistik över
ackords- och årsförtjänsterna.
Det syndas skandalöst ifråga om
förberedande planläggning till löneaktioner.
Man hugger till och uppställer krav som
icke ens den mest optimistiska anser
möjligt att kunna genomdriva. Många
gånger utan att ens ha anställt några som
helst jämförelser med andra löntagare
eller tagit konjunkturläget eller
verkningarna i beaktande samt utan att t. ex. ha
sökt utreda huru mycket ett begärt
ac-kordspris skulle kunna ge pr timme.
Insamlandet av statistiska uppgifter är
alldeles för besvärligt. Man sätter sitt hopp
till att förbundets
underhandlingsrepre-sentanter skola ha förmågan att såväl
försvara de uppställda kraven som att — om
ej övertyga — så likväl tvinga motparten
att tillmötesgå fordringarna.
Ännu mera beklagligt är det, när detta
blir en årligen återkommande procedur.
Nödvändigheten av täta omregleringar
blev obestridligt en pressande
nödvändighet under krigsåren med dess hastiga
fluktuationer men vid stabiliserade
förhållanden måste denna förvärvade vana
utdömas. Uppenbarligen finnes det mycket
ringa utsikt att genom årligen
återkommande lönerörelser frampressa några
mera väsentliga förbättringar. På så sätt
framförda lönerörelser med kolossalt
uppskruvade fordringar verkar irriterande,
men också löjeväckande, då även
motpar
ten tydligen kan genomskåda att
tillställningen icke är allvarsamt menad, enär
inga förutsättningar finnas för att kunna
genomdriva de uppställda kraven. I
stället för att tillföra fackföreningen större
styrka, genom medlemmarnas ökade
förtroende till deras samlade kraft, blir en
misslyckad lönerörelse en källa till
missmod och kiv samt ekonomiska
omkostnader till ingen nytta.
Felet ligger i planläggningen och i
fegheten hos de mera klarseende att icke vilja
gå emot kamraternas brännheta åtrå efter
ekonomiska och sociala förbättringar. De
betänksamma nedhånas och stämplas
såsom mindre goda föreningskamrater.
Varje ”god fackföreningsmedlem” som vill
göra skäl för denna benämning måste
dock grundligt överväga huruvida den
samlade kraften skall inriktas på att
förverkliga vissa uppnåeliga mål eller skall
den förbrukas i resultatlösa uppvisningar,
fruktlösa stormlöpningar till för stort
tilltagna uppgifter. Vi ha icke förmåga att
lyfta större bördor än vad våra krafter
tillåta. Det är därför av stor betydelse att
vi ej vare sig överskatta eller
underskatta de egna krafterna. Icke ens
förbunds-ledningarna kunna fritaga sig från
anklagelsen av bristande återhållsamhet. Det
enda som talar till förbundsledningarnas
försvar är det kända förhållandet att
avdelningarna i sin optimistiska tro på
möjligheten att vinna resultat av en
eventuell framställning, uppfatta en vägran från
förbundsledningen att godkänna en
avtals-uppsägning såsom ett uttryck för ovilja
mot vad de anse vara rättvisa och fullt
berättigade krav. Som följd härav blir
det oftast så, att förbundsledningen låter
avdelningen gå fram med sina krav, även
om den själv är övertygad om att
framställningen blir resultatlös.
Förbundsledningen slipper härigenom att uppbära
beskyllningen att ha hindrat medlemmarna
att framlägga sina fordringar.
Visserligen är den löne- och
arbetsvill-korsreglerande verksamheten den mest
viktiga uppgiften som fackföreningen har
sig förelagd, men vid sidan härav anmäla
sig massor av spörsmål på olika områden
som föreningens medlemmar måste intaga
ställning till. Denna verksamhet kan ju
variera högst betydligt beroende på yrkets
art och lokala samt nationella
förhållanden. Medan man t. ex. i England inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
