Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
29
Någon liten historik över Örebro kanske kan
intressera tidningens läsare, örebroarna själva ej
undantagna. Staden torde få räknas som en av
Sverges äldsta städer. Den har för närvarande
36,017 innevånare. Några äldre privilegier än från
1404 äro icke kända, men staden omtalas redan
under 1200-talet och torde ha existerat långt
förut. Redan under forntiden torde trakten genom
sitt läge ha varit lämplig till och med säkerhet
även utgjort en gemensam samlingsplats för
inbyggarna norr och söder om Hjälmaren.
Närkes-allmogens räfst- och rättarting höllos där, och
konungarna mottogo där allmogens ed. Säkert är,
att platsen och den bro, som där tidigt kom till,
utgjorde en viktig förbindelse mellan trakterna
norr och söder om de stora sjöarna. Efter denna
bro anses också staden ha fått sitt namn. Ur det
ursprungliga Eyrabru (stenöresbro) utvecklade sig
sedan formen örabro, med vilket namn staden
betecknas i de äldsta nu befintliga handlingarna. Till
platsens försvar byggdes redan under äldre
medeltiden ett fäste på samma plats, där nuvarande
slottet är beläget. Örebro som samhälle uppstod av
allt att döma på åsen mellan Svartån och den
mindre, norr därom flytande Lillan. Ungefär där
nuvarande Olaus-Petrikyrkan ligger ha påträffats
lämningar av den gamla Längbrokyrkan, som
måste vara äldre än den på 1200-talet byggda
Niko-laikyrkan. Birger Jarl anses ha meddelat de
första stadsprivilegierna. Magnus Ladulås anlade
ett mynthus i Örebro. Under medeltiden fanns
där ett kloster Vårfruklostret, tillhörande munkar
av ”den heliga Guds moders och obefläckade
jungfru Marias av berget Karmel orden”, ett av de få
karmelitkloster, som förekommit i Sverge;
lämningar ha återfunnits vid Gamla gatan på en plats,
som nu är reserverad för uppförande av ett
Folkets hus. Staden gick en tid raskt framåt, men
utvecklingen hämmades dels genom digerdöden,
som lade den så gott som öde, dels genom
striderna under Kalmarunionen. Under dessa bytte
staden herre gång på gång och innehades bl. a. av
hertig Albrekt, Karl Knutsson, Engelbrekt, Sten
Sture d. ä., Svante Sture och Sten Sture d. y.
Redan 1300-talet omtalas den stora årsmarknaden
Hindersmässan (Henriksmässan, numera
framflyttad från 19 till 26 jan.), som än i dag hålles
och då i allmänhet kombineras med
industriidkar-och affärsmannasammanslutningarnas årsmöten.
Åtskilliga viktiga rådsmöten ha hållits där. Bl.
a. samlades där 1529 åtskilliga av rikets prästmän
för att under Laurentius Andreaes ledning vidta
åtgärder för att fullständigt genomföra
reformationen. 1540 hölls där rättegång med Olaus Petri
och Laurentius Andreae i det bekanta
förräderimålet. Vid samma tillfälle förklarades Sverge
vara ett arvrike. Sin sista belägring utstodo staden
och slottet 1568, då hertig Karl intog desamma
under upprorskriget mot Erik XIV. Det sägs
också ha varit hertig Karl, som där anlade ett
gevärsfaktori, antagligen i närheten av nuvarande
läroverket. Under rikets storhetstid gick staden
tillbaka, och folkmängden var 1718 blott 873
personer. Senare hälften av 1700-talet medförde en
ny blomstringstid, och byggnadsverksamheten var
då rätt livlig. Riksdagar höllos i Örebro 1810,
varvid Bernadotte valdes till tronföljare, och 1812
då ny tryckfrihetsförordning antogs och
bevärings-inrättningen beslöts. Samtidigt fördes
fredsunder
handlingar mellan Sverge och England samt
mellan England och Ryssland, och frederna
undertecknades på samma dag, 18 juli 1812, i huset
Storgatan 7. Under 1800-talet gick staden raskt
framåt, huvudsakligast tack vare handelns
förkovran. 1843 härjades staden av eld, som då
ödeläde 24 gårdar och gjorde 400 av dess invånare
husvilla. 1854 rasade en ännu svårare eldsvåda,
varvid värden för 2 milj. kr. i dåtidens
penningvärde förstördes. Sverges första järnväg, Köping
—Hults järnväg, började byggas med
utgångspunkt från örebro i december 1852. 1850 hölls
femte allmänna lantbruksmötet i Örebro och 1911
det 21: sta lantbruksmötet i förening med allmän
svensk konst- och industriutställning.
Jönköping.
Förbundsavdelningen n:r 4 härstädes är en av
förbundets äldsta avdelningar. Den har alltsedan
sin tillkomst avsett omfatta samtliga arbetare vid
Sahlströmska fabriken, bortåt 300 arbetare, men
den har intill förra året omslutit endast fabrikens
spinneripersonal, ett 40-tal arbetare. Under förra
året anslöto sig färgeri- och appreturarbetarna till
avdelningen och dessa erhöllo tillstånd av
förbundsstyrelsen att vidtaga åtgärder för en
lönerörelse. Spinneriarbetarna, vilka sedan många år
tillbaka haft sina arbetsvillkor fastställda i
kollektivavtal, ha sina arbetsvillkor ordnade intill
innevarande års utgång.
Någon antaglig uppgörelse för färgeri- och
be-redningsarbetarna kunde emellertid icke ernås
genom underhandlingar, varför förbundsstyrelsen
lämnade tillstånd till arbetsnedläggelse med följd
att fabriken så småningom helt avstannade.
Arbetsgivaren, som dittills varit oorganiserad,
anslöt sig nu till Sveriges Textilindustriförbund.
Underhandlingar blevo upptagna mellan
huvudorganisationerna, men utan resultat. Statens
förlikningsman ingrep och kallade parterna till
sammanträde i Norrköping. Uppgörelse blev träffad,
vilken innebar löner enligt riksavtalets tariff 4 med
5 proc, tillägg, eller ungefär samma löner som
arbetarna begärde.
Malmö.
Under den gångna vintern har efter hand
inträtt en betydande försämring beträffande
möjligheterna för textilfabrikerna att upprätthålla
driften. Vid Manufaktur A.-B. har sålunda sedan
början av året i regel icke arbetats mer än 4 dagar
i veckan. Vid Kürzels spinneri har likaledes
arbetstiden så gott som hela året varit inskränkt
till samma antal dagar. Vid de olika
trikåfabri-kerna har driften även varit inskränkt, tidvis till
endast 3 ä 4 dagar i veckan. Permitteringar inom
denna del av industrin har dessutom förekommit
i stor utsträckning. Fortfarande arbetas under
synnerligen ogynnsamma förhållanden och
ytterligare försämring torde vara att befara. Vid
tri-kåtrustens fabrik har arbetstillgången hittills
varit bäst, men även här har man nu börjat
inskränka arbetet till 5 d igar i veckan. Vid
Fabriks A.-B. Skandinavien har större delen av
personalen sedan en månad tillbaka haft inskränkt
arbetstid. Vid Malmö Yllefabrik och A.
Svensson & C:o Snörmakeri har arbetet däremot pågått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
