Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möteskultur.
Den som i ett kvartsekel aktivt
deltagit i fackföreningsarbetet skall kunna
vittna om, att möteskulturen inom denna
viktiga del av arbetarerörelsen nu är relativt
hög. Att den sålunda under en följd av
år efter hand stegrade odlingen i konsten
att samlas till rådslag och överläggningar
varit av utomordentlig betydelse för såväl
själva verksamheten som för samhället
och individen, är så påtagligt, att ett
omnämnande härom är skäligen överflödigt.
Härmed är emellertid ingalunda sagt,
att möteskulturen nu står så högt, att den
icke lämnar något övrigt att önska.
Fackföreningsrörelsen är, liksom alla
sammanslutningar av människor, ständigt
underkastad nödvändigheten av att i sig
upptaga nya människor i stället för dem, som
på grund av livets begränsning och andra
orsaker måste lämna densamma.
Sålunda flyter oavlåtligt en ström av rekryter
in i rörelsen. Då rörelsen vunnit en
sådan omfattning, att rekryteringen av nya
medlemmar endast bestämmes av den
naturliga av- och tillgången, inträder
givetvis större möjligheter för ett snabbare
höjande av möteskulturen. Ehuru vissa
yrkesgrupper inom rörelsen redan kunna
anses ha nått denna omfattning, är, som vi
veta, förhållandet i stort sett annorlunda.
Fackföreningsrörelsen har sålunda ännu
den uppgiften sig förelagd, att ej allenast
mottaga den naturliga rekryteringen, utan
också att draga till sig alla organiserbara
arbetare. Vid bedömandet av
möteskulturen inom fackföreningsrörelsen får
självfallet denna omständighet icke förbises.
En alltför riklig tillströmning av nya, för
den allra enklaste möteskultur fullkomligt
främmande medlemmar, är av naturliga
skäl icke ägnat att omedelbart verka
höjande på denna kultur.
Vad menas då med god möteskultur?
Denna fråga besvaras delvis genom att
något belysa den lägsta möteskulturen,
vilken av naturliga orsaker är att finna vid
den tidpunkten, då fackföreningsrörelsen
tog sina första trevande steg. Den tidens
arbetare saknade i allmänhet mötesvana,
liksom ock för sammankomster erforderlig
parlamentarisk färdighet, eller med andra
ord: de saknade själva
grundförutsättningarna för en god möteskultur. Lägger
man härtill en förklarlig brist på förmåga
att sovra talade och skrivna ord och att
något så när sammanföra ord i tal och
skrift, bör man kunna förstå att
möteskulturen vid den tidpunkten skulle, efter
vår tids begrepp, ligga synnerligen lågt.
Den som kunde yttra sig vid ett möte blev
N:r 3, 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
