Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEXTILARBETAREN
fällig förbättring ha inträtt beträffande
trikåindustrin, inom vilken industri arbetstiden i några fall
utökats och några förut permitterade arbetare
åter-intagits i arbete.
Vid en. del fackföreningars sammanträden
diskuteras Ideligen de orättvisor mot arbetarna, som
kunna konstateras vid olika fabriker. Alla äro i
regel eniga om att ändringar till det bättre böra
inträda. På vilket sätt rättelse skall
åstadkommas, därom äro emellertid meningarna i regel
delade. Att vid ett möte vara stor i orden och
”racka ner” pä styrelsen, är ett enkelt medel, men
mycket osympatiskt och även orättvist. Det
arbete, som en fackföreningsstyrelse har att utföra, är
i regel så betydande, och därtill i högsta grad
otacksamt, att det måste finnas en stor fond av
pliktkänsla för att de personer, som bilda
styrelsen, ej skola lämna det hela åt sitt öde. De, som
vid alla tillfällen endast klandra, borde söka göra
klart för sig den fackliga’ organisationens stora
betydelse för arbetareklassen. De borde i stället
medverka till att söka fä alla medlemmar verkligt
intresserade och på så sätt göra organisationen så
stark och kampduglig, att den, då det gäller, kan
motsvara alla de rimliga förväntningar, som
medlemmarna ha rätt att ställa på densamma.
Fackföreningarna ha som motståndare icke
endast arbetsgivarna. Såsom sådana fä även de
arbetare anses, som, trots påvisbara, rent
ekonomiska fördelar av att vara organiserade, ännu stå
utanför sin fackförening och följaktligen såsom
parasiter endast skörda de fördelar, som
föreningen lyckas frambringa. Återigen andra betänka
intet eller litet vad ett medlemskap i en
fackförening i verkligheten innebär. Solidaritetskänslan
sitter ännu sä löst hos dem, att då den sättes på
ett verkligt prov i form av erforderliga avgifter,
så hålla de pä att tappa bort medlemskapet. Att
bibringa dessa en rätt förståelse för
fackföreningens betydelse måste vara en av de främsta
uppgifterna. För detta erfordras ett verkligt
intresserat och målmedvetet arbete av alla goda
medlemmar.
Göteborg.
Sedan föregående nummer av denna tidning
utkom, i vilket vi framhöllo att
arbetsförhållandena vid textilfabrikerna i Göteborg och Mölndal
kunde, med hänsyn till arbetstlllgängen betecknas
såsom synnerligen dåliga, har nägon förbättring
inträtt, särskilt beträffande arbetstillgången vid
bomulls- och kamgarnsfabrikerna. Vid Krokslätts
fabriker blev arbetstiden, såsom uppgavs i förra
numret av denna tidning, från och med början av
juni månad i år inskränkt till 4 dagar i veckan.
Huruvida denna inskränkning var en följd av
minskad arbetstillgång eller föranledd av förre
disponentens iråkade ekonomiska svårigheter, kunna
vi icke avgöra. Sedan han nu avgått från sin
chefspost och fabrikens affärer ordnats har
emellertid arbetstiden utsträckts så, att nästan
samtliga fabriksavdelningar äro i full drift. Vid övriga
större fabriker inom bomullsindustrin, såsom vid
Gamlestaden och Mölnlycke, torde rätt stora
beställningar ligga inne. Arbetet vid dessa fabriker
pågår nämligen full tid.
Mindre god är arbetstillgången vid fabrikerna
Alafors och Rosenberg 1 Mölndal, vid vilka
fabri
ker arbetstiden under hela året hittills varit
inskränkt till 4 dagar i veckan. Någon ljusning till
det bättre kunde för någon månad sedan märkas
för dessa fabriker, men denna ljusning blev av
mycket kort varaktighet.
Någon bättring har nu inträtt för
kamgarnsin-dustrin, inom vilken industri arbetstiden, efter att
hela året ha varit inskränkt till 3 ä 4 dagar i
veckan, nu blivit rätt kraftigt utsträckt. Åtminstone
är så förhållandet vid Jakobsdals och Göteborgs
kamgarnsspinnerier, vid vilka spinnerier
arbetstiden utsträckts att omfatta 5 dagar i veckan och
för några av fabrikernas avdelningar till full tid.
En del nya arbetare ha anställts vid dessa
fabriker och flera komma att anställas inom den
närmaste tiden. Det torde ej vara ur vägen att
alltid, då nyanställningar sker, påminna
arbetsgivarna om, att de mot sina gamla arbetare, vilka
blivit entledigade på grund av arbetsbrist och
fortfarande gå arbetslösa, ha vissa förpliktelser,
nämligen att i första hand anställa dessa vid
behov av ny arbetskraft. Denna solklara skyldighet
tycks vissa arbetsgivare ännu ej lärt sig förstå,
oaktat denna skyldighet framhållits vid flera
tillfällen och trots att arbetsgivarna själva erkänt det
berättigade uti ett sådant tillvägagångssätt.
Denna erinran är nödvändig särskilt därför, att
arbetsledningen vid Jakobsdals fabriker ej ansett
sig böra ha någon skyldighet i nämnda avseende.
Det har nämligen meddelats oss, att arbetare, vilka
utan anmärkningar i flera år varit anställda vid
fabriken, ej återfått sina anställningar när tillgång
till arbete funnits och de anhållit om sådant. Det
bör sägas ifrån, att en sådan arbetsgivaretaktik
icke medverkar till ett gott förhållande mellan
arbetare och arbetsgivare. Skulle högkonjunkturer
åter inträda kanske denna fabrik kan få
vidkännas verkningar av detta sitt handlingssätt mot
arbetarna.
I förra numret av denna tidning kunde vi
meddela, att arbetarna vid Göteborgs
kamgarnsspin-neri erhöllo lön motsvarande 4 dagar för endast
3 dagars arbete i veckan. Fackföreningen vid
Lana fabriker har anmodat oss meddela, att
fabriksledningen vid denna fabrik även utbetalat lön
för 4 dagar för samma arbetstid. Detta
meddelande bör ställas i belysning av vad som här
meddelats beträffande Jakobsdal.
Kan man sålunda säga, att förhållandena något
förbättrats inom bomulls- och
kåmgarnsindustrier-na, är detta ingalunda förhållandet beträffande
linneindustrin. Vid den enda fabrik, som finnes
inom denna bransch i Göteborg, nämligen Almedal,
har arbetstillgången sedan förra året varit mindre
god. En förbättring kunde emellertid förmärkas
under de sista månaderna, i det arbetstiden
utsträcktes rätt kraftigt. Emellertid har
arbetstillgången återigen försämrats. Arbetsledningen har
nämligen tillkännagivit, att arbetstiden skall
inskränkas till 4 dagar i veckan.
Trots den depression, som sålunda råder inom
textilindustrin, fylka sig dock arbetarna alltjämt
i sina organisationer. Textilarbetarna ha nu lärt
sig förstå, att de ej endast under goda tider ha
ett .värdefullt stöd i organisationen utan att de
också under depressionstider’ böra bevara sitt
medlemskap i förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
