Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
17
Fackföreningarnas nödvändighet.
Visdomsord av en påve.
För nära 20 år sedan avled påven Leo XIII.
Han borde kunna betecknas som en av de mest
framstående ledarna av den katolska kyrkan. För
honom syntes intet mänskligt främmande. Även
arbetarefrågan intresserade honom och hans
rundskrivelse av 1891 härom innehåller åtskilligt att
ta fasta på även i dessa dagar.
Man läser t. ex.:
Statens uppgift omfattar alla invånarna, ty
staten skall befordra den allmänna välfärden,
varav alla bidrag njuta. Staten har ej rätt att utan
vidare förbjuda bildandet av enskilda föreningar.
De vila nämligen på naturrättens grund, och
naturrätten kan staten icke ändra. Förbjuder
staten likväl bildandet av sådana föreningar så
handlar den mot sin egen princip då den själv liksom
de enskilda föreningarna leder sitt ursprung ur
det mänskliga behovet av ömsesidig
sammanslutning.
Regeringarna hava ingalunda någon rätt över
dessa och ej att blanda sig i dessas yttre
förvaltning; tvärtom böra dessa hyllas och
skyddas. Regeringarna hava skyldighet att vid givna
oförrätter träda emellan för att avvärja
oförrätten.
Ett av de viktigaste målen för dessa
föreningar bör vara att åstadkomma en gemensam kassa
för understöd vid arbetslöshet, vid sjukdom och
olycksfall. Skiljedomsidén omfattar påven till
sist med mycken kraft. Ett viktigt mål för
föreningarna heter det nämligen bör vara att
åstadkomma överensstämmelse mellan arbetsgivare och
arbetare i frågor om rättigheter och plikter. Till
lösandet av ömsesidiga tvistigheter böra båda
parterna utse utskott bestående av ansedda och
erfarna män, varav skiljenämnd skall ha
avgörande kraft. Alla tvistigheter böra underställas
denna.
Den märkliga rundskrivelsen, ur vilken vi här
gjort några citat, innehåller naturligtvis även
åtskilligt som ej kan accepteras av en modärn
fackföreningsmedlem, men att Leo XIII var före sin
tid framgick därav att rundskrivelsen eller som
den officiellt kallades encyklikad väckte ett stort
uppseende och mycken opposition bland herrar
arbetsgivare som i rundskrivelsen fingo uppbära
många hårda ord för sina utsugningsmetoder.
Det är knappast troligt att någon annan än
påven skulle vågat som han och på sätt som
skedde. Och vi tro knappast att ens i dessa dagar vår
egen ärkebiskop Nathan Söderblom skulle våga
säga sådana beska sanningsord till arbetsgivarna
som hans’ helighet Leo XIII anno 1891. Eller
vad säger vår biskop om följande piller, som
arbetsgivarna få att smälta: Arbetarna få icke
behandlas som slavar; deras personliga värde
skall alltid hållas heligt. Arbete och hantverk
förnedra dem icke utan fastmer måste envar
räkna dem det till en ära att de livnära sig genom
självständigt arbete och möda; ärelöst är det
däremot att utsuga människor enbart för egen
vinnings skull och att taxera arbetarna endast så
högt som deras arbetskraft räcker. Det är orätt
att pålägga dem mer arbete än deras krafter
förmå eller fordra sådana arbeten av dem, som ej
motsvara deras ålder eller kön. Ät var och en
rätt måste alltid vara ledstjärnan. Denna
grundsats måste också opartiskt hållas ifråga om
lönens storlek. Beträffande avlöningen måste
noga beaktas att det strider mot gudomlig och
mänsklig rätt att utnyttja nödlidande enbart för
egen fördels skull. Att undanhålla arbetarna dem
rättmätiga löner är en synd som skriar till
himmelen. Kristi ständiga hotelser mot de rika
borde uppfylla dem med fruktan, ty den evige
domaren skall en gång fordra strängaste räkenskap
av dem för deras bruk av detta livets goda. —
Vad beträffar skyddet av arbetarebefolkningens
jordiska ägodelar så måste det göras ett slut på
det ovärdiga läge i vilket denna har råkat genom
”brödherrarnas” egennytta och hårdhjärtenhet.
”Brödherrarna” utsuga helt enkelt arbetarna
utan måtta och behandla dem icke som
människor utan som döda ting. Rättfärdighet och
mänsklighet göre invändningar mot
arbetsfor-dringar av sådan höjd att kroppen dukar under
och den andliga kraften förintas. Såsom i
människan allt har sin gräns så även i fråga om
arbetsprestation och över förmågans skrankor når man
icke. Arbetskraften stegras visserligen genom
övning men blott då motsvarar den möjliga
förmågan, när det sörjes för vila och ro i rättan
tid. Huru lång arbetstiden skall vara beror på
omständigheter och arbetets art.
Sä fortsätter påven sida efter sida och det
gör ett särskilt gott intryck att läsa om
kvinno-och barnarbete. Ett gott hjärta hade säkerligen
den gamle påven.
Förbundets styrka är beroende av att
alla arbetare i industrin äro anslutna till
detsamma.
Ett starkt förbund är en borgen för
medlemmarnas bättre levnadsmöjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
