Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7’ EXT IL ARB ET AREN
55
Ingen kritik kan vara nog skarp för
att fördöma sådana förhållanden.
Det torde tillåtas mig, att något
avvika från det egentliga ämnet och visa, hur
de förhållanden äro beskaffade, under
vilka de kinesiska arbetarna —■ ej blott
textilarbetarna — leva inom de helt och
hållet kinesiska områdena. Sålunda
meddelar man, att vid cinobergruvorna i
Hu-nan hela byar, män, kvinnor och barn,
långsamt gå under av förgiftning på
grund av de osunda arbetsförhållandena.
Enligt Rockefellerinstitutets forskningar
lida 81,6 % av arbetarna i en viss gruva
av en särskilt bland gruvarbetare
grasse-rande maskåkomma. En hel del förslag
ha framförts för att bliva herre över
smit-tofaran inom gruvorna, men ej ett enda
förslag har genomförts och regeringen
har varken då eller sedan företagit
någonting för att ens hjälpa på väg ett enda
reformförslag. Vissa arbetsgrupper
arbeta fjorton, ja femton timmar pr dag.
Sju dagars arbetsvecka är genomgående
praktiserad och trots att inom dessa
områden nästan alls inget utländskt kapital
finnes intresserat, äro förhållandena för
arbetarna sämre än i Shanghai. I
Che-foo, där det finnes många sidenspinnerier,
arbetas tio, elva till och med femton
timmar vid några av de förberedande
processerna, allt efter arbetarnas grad av
skicklighet och snabbhet. Den stackars
arbetare, som ej kan komma tillrätta med sitt
arbetspensum — var och en får en
bestämd arbetsuppgift — och sålunda ej får
någon tid över till sömn, blir helt enkelt
avskedad. Genomsnittslönen för
arbetarna belöper sig till fjorton shillings
engelskt mynt pr månad och detta först
efter en nyligen skedd löneförhöjning. Låt
oss höra vad konsuln meddelar därom:
”De hygieniska förhållandena äro
utomordentligt dåliga inom
sidenfabrikerna. För att hålla silket smidigt, måste
luften ständigt vara varm och fuktig.
Därför äro dörrar och fönster alltjämt
stängda och luften är formligen laddad
med illaluktande dunster och
sjukdomsfrön. Arbetarna äro nästan
genomgående nakna till midjan. De kunna lätt
igenkännas i vilken folksamling som helst
genom sin mattbleka hudfärg. Alla
arbeta
re äro förpliktade att bo i fabriken. När
de slutat sitt arbete för aftonen, kunna de
gå vart de vilja, men måste vid mörkrets
inbrott vara tillbaka i fabriken. Detta
betyder, att över huvud taget blott få av
dem vid enstaka tillfällen kunna lämna
fabriksbyggnaden. När de om aftonen
äro färdiga med sitt arbete, rulla de ut
sin halmbädd och sova på golvet, eller
lägga sig på halmmattor på arbetsbänkarna
eller på gården. I daggryningen stiga de
upp, rulla tillsammans det som de legat
på och lägga det åt sidan i någon vrå tills
aftonen. På detta sätt arbeta, äta och
sova dessa människor i samma lokaler.”
Där inga fabriker finnas, tillämpas
allmänt gilles- och lärlingsväsendet. Det
påstås, att lärlingarna så att säga äro
uppsyningsmannens egendom och att
fullständig autokrati härskar inom företagen.
Det är kanske i verkligheten bättre, jag
avhåller mig emellertid från varje
personligt omdöme, utan citerar blott:
”Inom alla grenar av industrin utövar
arbetsgivaren ett oinskränkt herravälde,
inklusive rätten att efter behag antaga
och avskeda arbetare. Någon som helst
institution, som tillerkänner arbetarna
någon medbestämmanderätt, såsom
fa-brikskommittéer, förtroendemän inom
fabriken eller driftsråd, är okänd. Det
finnes överhuvud ingen organisation bland
arbetarna, ehuru ansatser i sådan riktning
göra sig märkbara. Arbetsgivaren gör
upp med varje arbetare direkt. I
praktiken äro egentligen inga åtgärder
vidtagna för sjuk-, olycksfalls- och
arbetslöshetsförsäkring. Blir arbetaren
oförmögen till arbete eller behöver man honom
ej under inträffande kris, körs han helt
enkelt ut ur fabriken. Under dåliga
konjunkturer arbetas inom hårnätsindustrin
två eller tre dagar i veckan. Strejker äro
förbjudna och sällsynta, lockouter allmänt
förekommande och självklara. De få
strejkförsök som förekommit ha av
polisen kvävts i sin linda och arbetarna ha
tvungits återgå till arbetet på samma
villkor.”
Härtill är endast att tillägga, att
genomsnittsarbetstiden utgör tretton
timmar pr dag och att det allmänt
praktiseras sju dagars arbetsvecka. Det är
lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
