Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsfredslagstiftning.
Förnuftig sociallagstiftning berörande
olika områden för människornas
samverkan, uppfostran och trevnad är endast av
godo. Är detta en sanning, så är det en
lika god sanning, att sociala
reformsträvanden, varmed man vill avse helande och
lindrande av samhälleliga brister, allt för
ofta äro ägnade framkalla trollgubbar,
kvacksalvare och plåstergummor i olika
skepnader med ofelbara smörjelser i sina
påsar. Kristidens sociallagstiftning i vårt
land, utkläckt i den tidens onaturliga
jordmån, är ett bevis för nödvändigheten av
dels kalla hjärnor och dels skarp prövning
av recepten.
Kristiden är nu i det närmaste över,
men det oaktat är det meningen att tillaga
ett socialt plåster för helande av en
förment sjukdom i samhället. Det finns, kan
tänka, organiserade arbetare och
arbetsgivare, två stora och för samhällslivet
mycket viktiga grupper. Dessa båda
parter söka med erkända och lagliga medel
hävda sina intressen. De tillgripa strejk,
lockout, blockad m. m. ibland, och då lider
en tredje part, vilken kallas allmänheten.
För den partens skull vill man tillaga ett
socialt plåster, rekommenderat av många
plåstergubbar och benämnt
arbetsfredslag.
Den nuvarande regeringen tillkommer
den tvivelaktiga äran, att ha aktualiserat
frågan om arbetsfredslagstiftning i vårt
land. Som bekant ämnade regeringen
förelägga innevarande års riksdag ett
för
slag till en s. k. arbetsfredslag, enhälligt
avstyrkt av arbetareorganisationerna,
men därav blev intet. Det förljudes nu
att man ämnar upprepa försöket vid nästa
års riksdag, vilket emellertid till
väsentlig del beror på lagrådets ännu icke kända
yttrande.
Vad avses nu i första hand med en
arbetsfredslag av den innebörd, som
regeringen avsåg och eventuellt avser med sitt
förslag? Utgår man ifrån, vilket är fullt
riktigt, att arbetarnas organisatoriska
styrka för hävdandet av berättigade krav
alltid står i ett visst förhållande till
befintlig frihet, är det uppenbart att det är
arbetarnas organisatoriska makt man viil
avtrubba med en laglig bundenhet, först
endast genom bundenhet ifråga om s. k.
rättstvister och därefter — om första
försöket lyckas — även ifråga om övriga
tvister. Saken är tydlig och klar:
regeringen och arbetsgivareorganisationerna
vilja en lagstiftning av ifrågavarande slag
— arbetarna vilja det icke.
I av regeringen infordrat yttrande av
styrelsen för Svenska
Textilarbetareförbundet i anledning av det förslag till lag,
som var avsett föreläggas innevarande års
riksdag, anfördes bl. a. följande:
”Skall en lagstiftning på det
ifrågasatta området leda till ökad arbetsfred
inom landets näringsliv bör den
förutsättningen vara för handen, att de båda
parter, vilka till ömsesidig efterrättelse ingå
kollektiva arbetsavtal, nämligen
arbetsgi
N:O 4. 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
