- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
62

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 TEXTILARBETAREN utsträckning börjat tillämpa tvåskiftsyste-met med förläggning mellan kl. 6 f. m. och 10 e. m. För arbetsgivarna medför tvåskiftsy-stemet givetvis inga ökade arbetskostnader, snarare motsatsen. För arbetarna medför systemet en onaturlig arbetstid. Att börja arbetet kl. 5 på morgonen betyder att den arbetare, som har sin bostad förlagd ett stycke från arbetsplatsen, får stiga upp vid 3-tiden på morgonen. Arbetar han sista skiftet kan han komma hem först bortåt 12-tiden på natten. För arbetarnas vidkommande är skiftsystemet synnerligen aktuellt emedan det i avsevärd grad förintar fördelarna av åttatimmars-dagen. Sedan frågans behandling avslutats antog kongressen följande resolution: ”Internationella textilarbetarekongressen stadfäster beslutet vid kongressen i Wien angående åttatimmarsdagen samt uttalar att en undantagslös tillämpning av åttatimmarsdagen som maximalarbetsdag med ännu större eftertryck skall eftersträvas ; kongressen anser införandet och bibehållandet av skiftarbete skadligt för arbetarna och förpliktar alla till textilarbe-tareinternationalen anslutna organisationer att redan nu inleda en aktion, som går ut på att i första hand avskaffa skiftarbetet för kvinnor och barn; kongressen anser det nödvändigt att motarbeta allt övertidsarbete, vilket i alla länder utgör en källa till missbruk och en farlig brytning mot åttatimmarsdagens princip.” Till internationella arbetsbyrån i Genève telegraferade kongressen följande: ”Internationella textilarbetarekongressen i Gent understödjer med eftertryck de japanska arbetaredelegaternas förslag vid internationella arbetskonferensen, i vilket kräves en omfattande undersökning av arbetsbetingelserna inom textilindustrin i alla länder; kongressen kräver vidare ratifikation av Washingtonöverenskommel-sen angående åttatimmarsdagen.” Behandling av frågan rörande det s. k. familjetill-lägget. En fråga som kongressen rätt så ingående behandlade var frågan rörande det s. k. familjetillägget, en löneform som var okänd före världskriget och som ännu till-lämpas inom textilindustrin i ett flertal länder. Upprinnelsen till detta tillägg, som ursprungligen benämndes ”dyrtidstill-lägg”, skedde på grund av levnadskostnadernas ständiga stegring och varigenom arbetarna och deras organisationer voro nödsakade att så långt omständigheterna medgåvo söka hålla reallönerna vid makt. Att under då rådande förhållanden åstadkomma avtalsenligt fastställda löneförbättringar var omöjligt, varför den utvägen anlitades, att tillfälligt genom dyrtids-tillägg öka lönernas köpkraft. Att någon full kompensation för de stegrade levnadskostnaderna aldrig uppnåddes är väl bekant även här i landet. Denna löneform tillämpas ännu, tio år efter kriget, i samtliga länder, i vilka den infördes. Att så är förhållandet beror icke på arbetarna utan på arbetsgivarna. Strängt taget ha arbetarna aldrig frivilligt godkänt detta lönesystem med vilket icke avses någon ersättning för utfört arbete utan fastmera utgör en premiering av de större försörjningsbördornas bärare. Ehuru arbetsgivarna i regel utnyttja familjetillägget till fördel för sig själva, dels genom att använda det i konkurrensen om arbetskraften och dels genom att de kunna efter eget gottfinnande tillämpa detsamma, fann kongressen att frågan var synnerligen ömtålig och även komplicerad. Under diskussionen framträdde tren-ne meningar, nämligen en för aktion mot familjetilläggets bibehållande, en för dess överförande inom sociallagstiftningens ram och en för en avvaktande hållning. Den förstnämnda meningen motiverades med att denna löneform utgör ett hinder för åstadkommande av bättre, avtalsfästa-de och möjligast likartade löner; den andra meningens företrädare hävdade den uppfattningen, att tillägget är av så vital betydelse för de arbetare som ha barn att försörja, att frågan förtjänar bli föremål för lagstiftning; den tredje meningsrikt-ningen ansåg frågans art vara av den beskaffenhet, att en avvaktande hållning-borde intagas, vilket även kongressen beslöt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free