Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 TEXTILARBETAREN
utsträckning börjat tillämpa
tvåskiftsyste-met med förläggning mellan kl. 6 f. m. och
10 e. m.
För arbetsgivarna medför
tvåskiftsy-stemet givetvis inga ökade
arbetskostnader, snarare motsatsen. För arbetarna
medför systemet en onaturlig arbetstid.
Att börja arbetet kl. 5 på morgonen
betyder att den arbetare, som har sin bostad
förlagd ett stycke från arbetsplatsen, får
stiga upp vid 3-tiden på morgonen.
Arbetar han sista skiftet kan han komma hem
först bortåt 12-tiden på natten. För
arbetarnas vidkommande är skiftsystemet
synnerligen aktuellt emedan det i avsevärd
grad förintar fördelarna av
åttatimmars-dagen.
Sedan frågans behandling avslutats
antog kongressen följande resolution:
”Internationella textilarbetarekongressen
stadfäster beslutet vid kongressen i Wien
angående åttatimmarsdagen samt uttalar
att en undantagslös tillämpning av
åttatimmarsdagen som maximalarbetsdag
med ännu större eftertryck skall
eftersträvas ; kongressen anser införandet och
bibehållandet av skiftarbete skadligt för
arbetarna och förpliktar alla till
textilarbe-tareinternationalen anslutna
organisationer att redan nu inleda en aktion, som går
ut på att i första hand avskaffa
skiftarbetet för kvinnor och barn; kongressen
anser det nödvändigt att motarbeta allt
övertidsarbete, vilket i alla länder utgör
en källa till missbruk och en farlig
brytning mot åttatimmarsdagens princip.”
Till internationella arbetsbyrån i Genève
telegraferade kongressen följande:
”Internationella textilarbetarekongressen i
Gent understödjer med eftertryck de
japanska arbetaredelegaternas förslag vid
internationella arbetskonferensen, i vilket
kräves en omfattande undersökning av
arbetsbetingelserna inom textilindustrin i
alla länder; kongressen kräver vidare
ratifikation av
Washingtonöverenskommel-sen angående åttatimmarsdagen.”
Behandling av frågan
rörande det s. k.
familjetill-lägget.
En fråga som kongressen rätt så
ingående behandlade var frågan rörande det
s. k. familjetillägget, en löneform som var
okänd före världskriget och som ännu
till-lämpas inom textilindustrin i ett flertal
länder. Upprinnelsen till detta tillägg, som
ursprungligen benämndes
”dyrtidstill-lägg”, skedde på grund av
levnadskostnadernas ständiga stegring och varigenom
arbetarna och deras organisationer voro
nödsakade att så långt omständigheterna
medgåvo söka hålla reallönerna vid makt.
Att under då rådande förhållanden
åstadkomma avtalsenligt fastställda
löneförbättringar var omöjligt, varför den
utvägen anlitades, att tillfälligt genom
dyrtids-tillägg öka lönernas köpkraft. Att någon
full kompensation för de stegrade
levnadskostnaderna aldrig uppnåddes är väl
bekant även här i landet. Denna löneform
tillämpas ännu, tio år efter kriget, i
samtliga länder, i vilka den infördes. Att så
är förhållandet beror icke på arbetarna
utan på arbetsgivarna. Strängt taget ha
arbetarna aldrig frivilligt godkänt detta
lönesystem med vilket icke avses någon
ersättning för utfört arbete utan fastmera
utgör en premiering av de större
försörjningsbördornas bärare.
Ehuru arbetsgivarna i regel utnyttja
familjetillägget till fördel för sig själva,
dels genom att använda det i
konkurrensen om arbetskraften och dels genom att
de kunna efter eget gottfinnande tillämpa
detsamma, fann kongressen att frågan var
synnerligen ömtålig och även
komplicerad. Under diskussionen framträdde
tren-ne meningar, nämligen en för aktion mot
familjetilläggets bibehållande, en för dess
överförande inom sociallagstiftningens
ram och en för en avvaktande hållning.
Den förstnämnda meningen motiverades
med att denna löneform utgör ett hinder
för åstadkommande av bättre,
avtalsfästa-de och möjligast likartade löner; den
andra meningens företrädare hävdade den
uppfattningen, att tillägget är av så vital
betydelse för de arbetare som ha barn att
försörja, att frågan förtjänar bli föremål
för lagstiftning; den tredje
meningsrikt-ningen ansåg frågans art vara av den
beskaffenhet, att en avvaktande
hållning-borde intagas, vilket även kongressen
beslöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
