Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILAR B ETAREN 89
Lönerna i textilindustrin voro före
kriget synnerligen låga och trots den under
kriget inträdda höjningen nå de
fortfarande ej upp till den allmänna
genomsnittslönen, som utgör ungefär 60
tjervonets-rubler pr vecka. Centralkommittén ansåg
att förbundet skulle försöka ernå en
löneförhöjning jämsides med en ökning av
arbetsintensiteten. Enligt kongressens åsikt
fanns ännu alltför stora skillnader i
lönerna för samma arbete i olika textilföretag,
vilket orsakar, att de kvalificerade
arbetarna och förmännen ofta byta arbete och
flytta från en fabrik till en annan för att
möjligen erhålla högre löner och
varigenom fabrikernas produktion tager skada.
Då talrika invändningar hade
framförts av arbetarna mot de nya
lönetarifferna, i vilka antalet lönegrader betydligt
reducerats, skulle kongressen ännu en
gång pröva dessa. I synnerhet beklagade
sig de kvalificerade arbetarna, emedan
lönerna för icke kvalificerade blivit höjda
under det att deras förblivit oförändrade
eller till och med i många fall sänkta.
Ombuden anmärkte, att en ytterligare
intensifisering av arbetet kommer att
hastigare förbruka material och att till följd
härav lönerna för ackordsarbetarna, vilka
utgöra flertalet, automatiskt komma att
sjunka då en produktionsinskränkning
inträder.
Då bostadsförhållandena voro
synnerligen dåliga, ansåg kongressen, att en
större del av företagens nettovinst borde
användas till byggande av arbetarebostäder.
Beträffande 7-timmarsdagen
förklarade Melnitchansky i ett tal, att de försök,
som verkställts i några fabriker ej hade
utfallit tillfredsställande på grund av ett
flertal svårigheter, vilket flera av
ombuden bekräftade. Bristen på tillräckligt
kvalificerade arbetare och mindre goda
tekniska anordningar i fabrikerna
utgjorde de svåraste hindren för en
generalisering av 7-timmarsdagen. Beträffande
skiftarbetet, vilken fråga ännu ej var
slutgiltigt behandlad, framhöllo ombuden,
särskilt de kvinnliga, att arbetarna motsatte
sig skiftsystemet på sätt detta blivit
till-lämpat i de fabriker, där 7-timmarsdagen
införts.
Fabriksförvaltningen: Kongressen
sys
selsatte sig ingående med frågan om
fabriksförvaltningen. Ombuden påvisade,
att i synnerhet bristen på enhetlighet i
driften och ringa kompetens hos
ledningen utövade ett mindre gott inflytande
beträffande produktionen, vars fastställda
program ofta uppskjutes och ändras.
Råmaterialen voro av föga tillfredsställande
kvalitet, maskinerna slitna och reservdelar
saknades. Under dylika omständigheter
kunde intensifisering och rationalisering
i driften svårligen åstadkommas.
Dessutom hyste arbetarna misstro mot en
rationalisering. Då försöken ofta ej blivit
tillräckligt prövade utan verkställda litet
på måfå, hade dessa ej lämnat önskade
resultat. En rationalisering skulle inverka
på arbetet så, att den medförde höjning
av den individuella arbetsprestationen
utan motsvarande kompensering av
löne-nerna och arbetarna skulle dessutom till
följd av rationaliseringen erhålla mindre
arbetsmöjligheter.
Sist behandlade kongressen frågan
rörande nödvändigheten av att besätta de
tekniska befattningarna med kompetenta
personer. Det framhölls att teknikernas
och förmännens kvalifikationer lämnade
mycket övrigt att önska. För övrigt lede
industrin brist på kompetenta
specialutbildade personer och kompetenta arbetare.
(Enligt Golos Textilei av den 8 april 1928
hade i den ryska textilindustrin 1
ingenjör och 1,5 tekniker på 100,000 spindlar, 1
ingenjör på 13,000 vävstolar och en
tekniker på 2,000 vävstolar). Kongressen
ansåg, att åtgärder måste vidtagas i syfte att
förhindra, att ingenjörerna, när de
lämnat skolorna, sysselsättas med rena
förvaltningsarbeten, vilket ofta ägde rum.
Man skulle även uppmärksamma, att de
unga ingenjörerna erhöllo tillräcklig
utbildning, och att de kunde öka sina
kunskaper genom litteratur och specialkurser.
Dessa frågor voro ytterst aktuella, men
hittills hade på detta område ej vidtagits
något.
Den nya centralkommittén valdes för
två år intill nästa kongress. Den består
av 61 ledamöter, varav 26 äro kvinnor. 39
ledamöter tillhöra det kommunistiska
partiet. Melnitchansky återvaldes till
ordförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
