- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
102

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 TEXTILARBETAREN Det torde vara lämpligt att ge detta Lands-sekretariatets uttalande en vidare belysning genom en återblick på vad som i ärendet förekommit under det senaste kvartsseklet, ty så länge har frågan om arbetaresemester varit på tapeten. I denna fråga såväl som ifråga om arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring m. m. har det emellertid ankommit på arbetareorganisationerna själva att tillvarataga arbetarnas intressen, ofta under hård kamp mot arbetsgivarna. 20,000 semesterfirande arbetare 1914. Centralförbundet för socialt arbete vände sig år 1914 till arbetsgivare- och arbetareorganisationerna med en hemställan om upplysning angående förekomsten av semester. Av de inkomna svaren framgick, att omkring 20,000 hos enskilda arbetsgivare vid den tidpunkten hade semester. 2,300 kommunalarbetare hade samtidigt samma förmån. I regel var semestern en vecka. Vid samma års riksdag väckte hr Palmstierna motion om utredning angående semester för statsförvaltningens arbetare. Tre år därefter väcktes i båda kamrarna motioner om allmän arbetaresemester, vilka motioner biföllos av riksdagen, varefter utredningsuppdraget 1918 överlämnades till den s. k. arbetstidskommittén. Denna kommitté bestod av representanter för arbetarna, arbetsgivarna och regeringen. Kommitténs undersökning, som hänförde sig till år 1917, utvisade, att semester, d. v. s. ledighet under minst tre dagar med bibehållandet helt eller delvis av lön, tillgo-dokom sammanlagt 69,462 arbetare eller 15,8 % av arbetareantalet inom de av undersökningen berörda verksamhetsområdena. Relativt mest tillämpades vid tillfället semester inom boktryckeriindustrin, där 88,8 % av arbetarna hade semester. Procenttalet för margarin- och flottarbetare var 74,6, för slakterier och charkuterier 57,7, för bagerier 54,4 samt för choklad- och karamellfabriker 54,2 %. Det största absoluta antalet arbetare med semester utvisade den mekaniska verkstadsindustrin, eller 15,957, men procenttalet uppgick där ej till mera än 24,5. Det repar sig. Under 1919 gjorde arbetstidskommittén en ny undersökning angående semester enligt kollektivavtalen. Vid mitten av sistnämnda år hade över 130,000 kollektlvavtalsbundna arbetare semester — en siffra som utvisar en överraskande stark stegring tack vare fackorganisationernas betydande insatser. Stegringen hade kommit särskilt under åren 1918—1919. Men ökningen av antalet semesterfirande arbetare mer än fördubblades till utgången av år 1920, vilket år betecknar höjdpunkten i den industriella utvecklingen och därmed också toppunkten Ifråga om fackorganisationernas insatser. Ej mindre än 321,333 eller 73 % av de av kollektivavtal berörda arbetarna hade då semester. Procenttalet steg visserligen till 80 år 1921, men därefter blev det en nedgång till 77 % redan vid 1922 års avtalsförnyelser. Lagstiftarna vila på hanen. Trots den starka motivering för införande av lagstadgad arbetaresemester, som arbetstidskommittén framlade, blev det likväl ingenting av med frågans lösning. De tre arbetsgivarerepresentanterna J. L. Ekman, Wahren och Wijkander hade visserligen i en reservation ansett, att kommittén bort avstyrka beslutet om semesterns införande genom lag, förnämligast pä grund av industrins kostnader härför. En veckas årliet stillestånd skulle betyda en produktionsminskning av 90 miljoner kr. och de ökade produktionskostnaderna för den återstående produktionen 20 miljoner kr., beräknade dessa herrar. Men i den allmänna motiveringen till lagförslaget hade de varit med om att nedskriva följande, som alltjämt har berättigad aktualitet: ”För personer, som länge och ihållande äro sysselsatta med samma arbete, särskilt givetvis om arbetet är av mer enformig och tröttande beskaffenhet, gör sig så småningom i regel gällande ett verkligt behov av någon tids ledighet. Den dagliga fritiden och söndagsledigheten kunna visserligen erbjuda tillfyllestgörande vila för övervinnande av den trötthet, som arbetet varje dag medför, men det så att säga mer på djupet liggande behovet av vila och vederkvickelse till-fredsställes ej därigenom. Härför erfordras en något längre sammanhängande ledighet, ty endast en sådan bereder den träget arbetande möjlighet att till kropp och själ återhämta sig och förvärva nya krafter.” Kommittén föreslog också införande av åtta dagars semester med bibehållen lön, dock med undantag för vissa arbetaregrupper, såsom sjömän, skogs- och flottningsarbetare, arbetare vid jordbruk o. s. v. Jordbrukets arbetare ha emellertid på egen hand skaffat sig denna förmån enligt det år 1922 ingångna avtalet. De hittills vunna resultaten äro sålunda uteslutande fackorganisationernas eget verk. I vissa andra iänder ha emellertid statsmakterna ställt sig stödjande bakom organisationerna. Så är t. ex. fallet i Österrike och i Finland. Efter ett års anställning erhåller den österrikiske arbetaren en veckas semester och efter fem år tvä veckor. Finland har lagstadgad semestervecka. I Tyskland beräknas 85 % av arbetarna ha semester och i Danmark är förhållandet enahanda. I Norge hade arbetarna inom järnindustrin från 1920 tvä veckors semester men inom exportindustrierna ha sedermera på grund av skiljedom semestertiden blivit satt till 8—12 arbetsdagar. Vissa yrken i Sverge, såsom typografer, järn-och spårvägsmän m. fl. samt gruvarbetarna i Nordsverge, ha ocksä två veckors semester. Inom storindustrierna, sågverks-, pappers- och pappers-masse-, textil- och verkstadsindustrierna, är semestertiden 4 dagar, men den blir i praktiken längre, då semestertiden förlägges till midsommarhelgen. Men ännu återstår, såsom Landssekretariatet påpekat, att ordna semesterfrägan för samtliga arbetare och att göra semestern till vad arbetstids-kommittén yttrade: en verklig vila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free