- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
117

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 105 Handvävarens berättelser. IX. Salomon. Mårten Glans brukade mot slutet av sin levnad ofta besöka en liten obetydlig garnbod vid Gamla torget i Norrköping. Boden ägdes av en gammal sammankrympt jude, som hette Salomon Teig och som varit spinnare en gång för länge sedan, men slutat med sitt yrke på grund av ådragen reumatism i den dragiga lokalen vid Kvarngatan och öppnat egen affär med hjälp av några av sina egna stamfränder. Han var nu bortåt åttio år gammal. Mårten hade arbetat kamrat med honom omkring ett årtionde och värderade honom för ärlighet och rättframhet i handel och vandel. Mårten brukade säga, när Salomon någon gång kom på tal, att han var den skickligaste spinnaren i staden. Redan som ung hade han med synnerligen primitiva redskap uppövat sin färdighet i enastående grad. Hans hustru, som var av samma stam och död vid uppnådd medelålder, hade också innehaft samma sällsynta arbetsförmåga. De båda uträttade ungefär lika så mycket på samma tid som fyra andra. De hade flyttat från Frankrike till Manchester i England och därifrån hit. Deras förföljare, av vilket slag dessa voro visste ingen, sökte dem även här, men då staden redan vid denna tid stod under det Philipssonska väldets dom-värj o och Salomons funno nåd inför dess ögon, försvunno förföljarna snart. När Mårten kom om kvällarna, brukade Salomon stänga butiken, varefter han bjöd vännen in i den trånga, men alltid snyggt, nästan propert inredda kammaren. Och här dryftades vid en rykande toddy dagens brännande spörsmål. Salomon, som på grund av såväl släktskap som religion nödgades umgås med de förmögnare israeliterna i staden, kände väl dessas avsikter, planer och projekt, vilka besynnerligt nog aldrig inneburo misstro mot arbetareklassen, men väl mot borgarna. Judarna ville härska och togo, allt efter som förmögenheterna blevo koncentrerade på dem, styrstången i egna händer. De ville göra Norrköping till storstad, menade Salomon, och i många avseenden torde han haft rätt. ”Men deras välde skall bli av kort varaktighet”, brukade han säga och såg med siarblick ut genom fönstret. Hans mening i detta fall är emellertid icke tillräckligt tydligt formulerad i anteckningarna. Menade han, att arbetareklassen skulle övertaga makten i samhället? Han gav aldrig något direkt besked härom, och inte ens Mårten Glans torde beträffande denna fråga ha kommit honom in på livet. Salomon tänkte emellertid ej särdeles högt om stadens textilarbetare, ty han brukade säga: ”Så länge judar och andra kunna svälta dem, går det nog bra, då tiga de, men sedan?” Han skrattade demoniskt vid detta uttalande av vilket man kunde förstå, att han inte älskade sina rasfränder. Då Norrköpings arbetare år 1890 demonstrerade för 8-timmars arbetsdag, stod Salomon i sin boddörr och gnuggande händerna med judisk intensitet samt skrek till de förbipasserande så att torgpolisen blev nervös: ”Nu kommer di, nu kommer di!” Salomon var i viss mening ett original. Han ville sina medmänniskor väl och arbetade för detta med all den envisa kraft, som var hans egen. Vad han härvidlag uträttade i det tysta, visste ingen, men att det ingalunda var obetydligt är säkert. Hans pengar, som han hade gömda i sin kammare, försvunno emellertid, samtidigt med hans död, på ett mystiskt sätt. Ingen visste vart de tagit vägen. Stöld och inbrott, trodde man, men ingenting kunde uppdagas. Händelsen bottnade i mysticism. Han dog sistnämnda år, då han i sin boddörr gladdes åt arbetarnas demonstra-tionsmarsch. Butiken var stängd några dagar, men ingen fäste sig härvid, ty det brukade ofta hända, då han var olustig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free