Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
5
Antalet sjukdagar utgjorde 1,772. I
sjukpenningar utgingo 4,242, i
invaliditetser-sättningar kr. 21,021 och i
dödsfallsersätt-ningar kr. 2,975. Den här förolyckade
arbetaren var en kvinna, som var anställd
vid en bindgarnsfabrik.
Snörmakerier, band- och gardinfabriker.
Sjunde och sista undergruppen utgöra
band- och gardin fabriker samt
snörmakerier med 96 olycksfall, varav 3
invaliditets- men intet dödsfall. Antalet
årsarbetare utgjorde 5,122 med en lönesumma av
kr. 9,108,000. Antalet sjukdagar uppgick
till 1,139. I sjukpenningar utgingo kr.
3,485 och i invaliditetsersättningar kronor
7,618. Av denna undergrupp komma på
bandfabriker 34 olycksfall, varav 1
invaliditets- men intet dödsfall. Antalet
årsarbetare uppgick till 2,285 med en
lönesumma av kr. 3,991,000. Antalet
sjuk
dagar utgjorde 340. I sjukpenningar
utgingo kr. 820, i invaliditetsersättningar
kr. 2,936. Vid trådgardinfabriker
noterades 35 olycksfall, varav inga
invaliditets- eller dödsfall. Antalet årsarbetare
uppgick till 1,097 med en lönesumma av
kr. 2,243,000. Antalet sjukdagar
utgjorde 455. I sjukpenningar utgingo kronor
1,690. Vid övriga specialgrupper inom
denna undergrupp inträffade 27
olycksfall, varav 2 invaliditetsfall. Antalet
årsarbetare uppgick till 1,740 med en
lönesumma av kr. 2,874,000. Antalet
sjukdagar utgjorde 344. I sjukpenningar
utbetalades kr. 975 och i
invaliditetsersättningar kr. 4,682.
Som avslutning på denna redogörelse
förtjänar omnämnas, att av samtliga
inom den svenska industrin under åren
1918—1922 inträffade olycksfall ha
11,630 föranlett invaliditet och 2,725 de
skadades död.
Väverskestr e j k en i Norrköping år 1890.
I.
Då den synnerligen hårt ansatta
socialdemokratiska rörelsens föregångsmän
i Norrköping i april månad 1890 höllo på
med att förbereda
förstamajdemonstra-tionen — den första i staden efter 1889
års Pariserbeslut ■— utbröt plötsligt strejk
bland väverskorna vid det s. k.
Linväve-riet, som ”Proletären”, arbetarnas
socialistiska tidning, kunde tillkännage i ett p.
s. den 4 i samma månad. De missnöjdas
antal uppgick till inte mindre än mellan
2- å 300; de fordrade, att den gamla
procenträkningen för styck åter skulle
införas, då avlöningen efter den nya
beräkningen nedgått högst väsentligt. Ett halvt
löfte av disponenten om rättelse godtogs
inte. Man beslöt tillgripa strejk som
påtryckningsmedel — den första mera
systematiskt arrangerade i staden.
Nu hade visserligen Norrköpings
arbetare sedan den 17 febr. 1888 ett eget
tidningsorgan med ovannämnda titel, men det
var dock för tillfället föga skickat att
företräda deras intressen, då redigeringen
lämnade mycket övrigt att önska. En
herre vid namn Emil Björklund hade
lyckats erövra platsen från hamnarbetaren
G. A. Rydgren, som efter långvarig
fängelsevistelse, för att han avtryckt Axel
Danielssons ”Till världsaltets
upphovsman”, fått avsked, därför att han inte
förstod konsten att tillfredsställa
arbetarnas ingalunda obetydliga fordringar på
ett eget tidningsorgan den tiden. Herr B.,
som politiskt var fullständigt borgerligt
betonad och sedermera i många år verkade
som medarbetare i ”Skånska Dagbladet”,
låg därtill, när strejken utbröt, i konflikt
med skrädderiarbetarefackföreningen på
platsen, vars spiritus rector den tiden var
den synnerligen slagfärdige och
aggressive agitatorn A. H. Janhekt. Herr J., en
av den tidens mest sympatiske och därtill
mest begåvade socialister, var antagen
som agitator för staden och orten och
skulle dessutom tjänstgöra som medarbetare
i tidningen. Härtill var han givetvis
synnerligen skickad, då han var insatt i
fack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
