Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
47
namn och adress jämte 10 öre till porto till
Svenska Esperantoförbundet, Postfack 698,
Stockholm 1.
De, som samtidigt med första
undervisnings-breven vilja ha en liten lärobok om 32 sidor samt
en illustrerad, trevlig läsebok om 48 sidor kunna
erhålla dessa om ytterligare 60 öre bifogas i
frimärken.
Rättning av samtliga insända lösningar
ut-föres kostnadsfritt. Det är således ett
synnerligen förmånligt tillfälle, vilket intresserade ej böra
försumma att begagna sig av.
Fem ord.
Det finnes några ord, som inom
människolivet verka vad möglet verkar i naturen. De
orden äro: Vad tjänar- min insats till?
Genom dessa fem ord hava otaliga livsvärden
gått till spillo. Ej endast sä, att enskilda låtit
dem växa över sina egna livsmöjligheter. Nej,
även så, att de värden, genom vilka den enskilde
blir betydelsefull för samhället —■
rättrådighets-känsla och offervillighet, dådlust och
nydanings-vilja — gått förlorade.
Släkte efter släkte födes med mod att våga.
Men innan det nya släktet utträtt ur ungdomens
ålder upprepar det de fem orden. Ty runt om
sig har det hört försäkras: att ingen kan ro mot
strömmen; att ingen är skyldig att så för
vinden; att ingen bör tömma sin källa genom att
bära vatten i ett säll. Och så lönlösa te sig
verkligen de samhälleliga rättfärdighetskraven och
ny-danlngsmödorna för envar, som endast ser pä
samtiden.
Den åter, vars synkrets även innesluter förtid
och framtid, vet hurusom intet är vissare än att:
Allt gott tjänar till något.
Det kräves endast den måttligaste eftertanke
för att inse hur otaliga nu förklungna ord, otaliga
glömda mödor, otaliga nu omvandlade känslor
och begrepp danat allt, vi äga av sedlig ordning,
idel obetydliga tillskott, alldeles så som de land
uppstått, dem koralldjuren danat i världshavet.
Men inse vi en gång detta, då måste vi även inse
att det är på alldeles samma sätt, vi nu
levande bygga framtidens land. Endast genom att
aldrig låta vår egen motgång i nuet skymma
framtidsmålet, bevara vi den fasta förtröstan att vi
genom att lägga möda till möda, känsla till
känsla, tanke till tanke — ävenledes dana något,
som är vi själva och dock oändligt mer än vi
själva.
Envar, som ser en orätt — enskild eller
samhällelig —■ utan att i sin krets väcka harm mot
densamma; envar som slött försummar de
möjligheter till verkan och samverkan, varigenom
man kunde lätta arbetets villkor eller stegra
livets värden för sig själv och andra; envar, som
modlös viker undan för de mödor
sammanslut-ningsarbetet kräver; varje sådan man eller
kvinna syndar icke allenast genom sin egen
underlåtenhet. Nej, de smitta även andra; de
utbreda genom sin modlöshet lika lätt fruktan och
tvivel omkring sig, som ett enda utrop av skräck
gör en folkmassa vettlös.
De bli sålunda förbrytare mot framtiden och
nuet. Ty vad som i detta håller arbetarna uppe,
är hoppet att vara med i tidens stora tåg mot
framtidens land, ett tåg, som ännu går likt ett
av en belgisk målare skildrat: mellan höga
murar men med utsikt mot soluppgångens håll.
Ellen Key.
Blandning.
Alltjämt hyser en stor del av arbetarna i
Europa den uppfattningen, att de amerikanska
arbetarnas löner äro fruktansvärt höga, medan
välståndet i verkligheten inskränker sig till en
liten kategori. En medarbeterska i ”The Trades
Union News” (en facklig tidning) i Filadelfia,
docent vid universitetet i Kalifornien, bekräftar
detta närmare i en artikel, varur vi hämta
följande:
”Det är en vitt utbredd tro, att
arbetareklassen såväl som nationen ha blivit fabelaktigt rika.
Rörmokaren framställes knappast annorlunda än
en gentleman till häst, timmermannen kör
komfortabelt i sin egen automobil till sitt arbete.
Yale-studenterna överfolka timlönsyrkena och
ägna sig åt vägbyggnadsarbete. Huru förhåller
det sig med dessa saker?
Skickliga organiserade arbetare ha en högre
timlön än annorstädes utgående löner och några
duktiga oorganiserade arbetare ha även dragit
fördel därav. Deras antal uppgår gemensamt ej
till mer än tre miljoner, men årslönen och ej
timlönen är den avgörande faktoren.
Till och med byggnadsarbetarna i Newyork
arbeta blott under 63 proc, av denna tid,
varigenom deras årslön nedpressas till £ 1,940 och dessa
äro ju arbetareklassens aristokrater.
Transportarbetare, inklusive järnvägsmän, åtnjuta en
årslön å i genomsnitt £ 1,560.
Byrån för arbetsstatistik i Förenta staterna
har nyligen konstaterat, att £ 2,000 pr år
erfordras för en anständig levnadsnivå och huru
förhåller det sig nu med de återstående 31 miljoner
löntagare i Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
