- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVI. 1929 /
76

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

TEXTILARBETAREN

var ej endast kvinnornas, det var hela
arbetareklassens seger.”

Det var en seger, som tvivelsutan herr
A. H. Janhekt med sitt energiska
uppträdande både förberedde och vann. Hans
ledning var helt enkelt ovärderlig,
oförskräckt och slagfärdig som han var, och
inhöstade att börja med följande
tacksamhetsadress :

”Till herr Janhekt och Arbetareklubben!

Vi strejkande väverskor, som nu i en
tid av cirka 3 veckor kämpat för en
dräglig tillvaro, uttala ett ur vårt innersta
hjärta gående tack till dessa och alla
övriga, som på ett eller annat sätt bidragit
till vår lyckliga seger. Därjämte uttala
vi ett försonande ord till dem, som varit
våra motståndare, och hoppas vi, att
denna vår lyckliga seger skall bära goda
frukter med sig, även för arbetarna å
andra fabriker.

Väverskorna.”

Nu var visserligen själva konflikten
avvecklad och allting återigen lugnt,
arbe-terskorna tillfredsställda för ögonblicket,
men därefter begynte ett synnerligen
ohederligt smutskastningsarbete i den
borgerliga pressen mot Janhekt, som föranledde
denne att i ett följande nummer av
”Proletären” försvara sig ganska energiskt.
Han hade stritt med lika skarpa som
blanka vapen under väverskestrejken, det
kan inte förnekas — måhända att huggen
alltemellanåt träffade allt för hårt — men
hans motståndare voro också särskilt
bepansrade eller hala. Särskilt påtalade de
senare, med Alb. Törnblom i täten, att han
av kvinnorna erhållit en hedersgåva —
och det var sant. Men framställningen
var sådan från detta håll, att det var
predestinerat för att misstydas. Därför
var han nödsakad att skrida till försvar
— och han gjorde det också med schwung
i följande:

”Det var en vacker hyllning, som ni
väverskor ägnade mig de två senaste
söndagarna. Aldrig har väl
Arbetareklubbens lokal väl varit så smyckad, aldrig har
väl luften där varit så mättad med
blomsterdoft som ovannämnda tvenne
söndagar. Men vi firade ju också en högtidlig

fest, en glädjefest över den lyckliga
avslutningen på eder fest.

Att dessa fester voro vällyckade kan
det inte vara mer än en mening om, men
arrangörerna av festerna voro också
intelligenta kvinnor. De voro visserligen
icke societetsdamer, vana att utkasta
tusentals kronor på varje liten fest. Nej,
de voro väverskor, som måste uthärda en
cirka tre veckors kamp för att erhålla en
liten påökning av deras dåliga löner ■—
de voro kvinnor, medvetna om deras
ställning i samhället. De agerade själva
dekoratörer, de hade själva hela besväret,
men allt bar också prägel av sann,
oförfalskad kvinnlighet.

Jag skulle gärna för alla dem, som
sympatiserade med väverskorna under
strejken, men ej voro med på dessa deras
glädjefester, kunna skriva ett långt
referat, beskrivande den smak, de vid
festerna ådagalade, liksom de intryck av
intelligens och självsäkerhet, som man fann hos
dessa kvinnor av folket. Jag vill dock
endast här i några korta drag beröra
festerna. Kvinnorna vid Bergs bolag hade sin
fest i söndags 8 dagar sedan och
festkom-mitterade hade all ära av de smakfulla
blomsterdekorationerna.

Man såg att det denna gång varit
kvinnor, som lagt sin ordnande hand vid allt.
Herr Hydén inledde festen med
hälsningstalet och överlämnade såsom gåva till mig
ett kostbart guldur med kedja, varpå stod
följande inskription:

Minne av strejken 1890
från
Tacksamma väverskor
vid

Bergs Aktie Bolag
18 april—3 maj 90.

Sista söndagen hade kvinnorna vid
Bomullsväveriet sin fest — det var också
en fest som jag aldrig skall glömma. Det
varmhjärtade talet hölls av en kvinna, en
av medlemmarna i strejkkommittén. Även
dessa kvinnor hade samlat till en gåva,
nämligen en elegant chiffonier.
Feststämningen förhöjdes med sång och dans.”

”För de tacksamhetsbetygelser, slutar
J. ordagrant, som från alla sidor av salen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1929/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free