- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
24

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 TEXTILARBETAREN

sköta en selfactor, såväl då det gäller
själva spinningen som den rent
maskinella skötseln, åtgår betydligt längre tid än
för ernåendet av samma kunnighet ifråga
om ringspinnmaskinen.

Ringspinnmaskinens konstruktion och
arbetssätt är i korthet som följer, överst
å maskinen, vilken alltid bygges
dubbelsidig, finnes en latsanordning, i vilken de
från förspinningen kommande bobinerna
uppställas. Härifrån ledes garnet fram
till sträckverket, där den slutliga
sträckningen äger rum. Även å denna maskin
utgöres sträckverket av tre med olika
hastighet gående valspar. De undre utgöras
av refflade ståivalsar. De övre,
pressvalsarna, äro läderförsedda och hållas med
tyngder pressade mot undervalsarna.
Ofta utgöres den första pressvalsen av en
järnrulle vilken genom sin egen tyngd
utgör tillräcklig press. För att minska
garnets påfrestning, sedan det lämnat sista
valsparet, har hela sträckverket givits
någon lutning mot horisontalplanet. Såväl
över som under sista valsparet finnas med
flanell eller plysch beklädda trävalsar,
vilka ha till uppgift att, i händelse
trådbristning inträffar, förhindra det
framkommande fiberbandet att slå sig om
över-eller undervalsarna. Det lindas i stället
upp kring dessa tygförsedda valsar, vilka
sedan lätt kunna rengöras. Från
sträckverket går det under bildning varande
garnet till en ledögla, belägen mitt över
spindeln. Denna omgives koncentriskt av
en ring, fastsatt i den s. k. ringbänken.
Ringen har i sin övre del en fläns, över
vilken är tvingad en löpare eller traveller.
Löparen utgöres av en liten öppen
fjä-drande ring av stål och kan röra sig på
flänsen omkring spindeln. Från den
förutnämnda ledöglan är tråden trädd genom
löparen och lindas härefter upp på en på
spindeln trädd träpipa eller bobin. Då
spindeln roterar, strävar den att pålinda
sig garn, men då sträckverket endast
lämnar ifrån sig en viss längd pr tidsenhet
och spindeln roterar med en mycket hög
hastighet, vanligen 9,000—10,000 varv pr
minut, inverkar den spänning, som
sålunda uppstår i garnet, på löparen och
tvingar denna att glida runt flänsen med
nästan lika stor hastighet som spindeln
ro

terar. Härvid bibringas garnet snodd
samtidigt som spindeln pålindar sig garn
i den mån sträckverket lämnar sådant.
Beroende på garnnumret använder man
sig av olika slags löpare. Ett grovt garn
fordrar en grov löpare, ett garn med
högre nummer en finare. Löparna
numreras från 12—1, där n:r 12 är den
grövsta, samt från 1/0—15/0, där 15/0 är den
finaste. För spolens uppbyggande under
spinningen har ringbänken givits en
upp-och nedgående rörelse, samtidigt som dess
nedre och övre vändpunkt successivt
flyttas uppåt. Å maskinens undersida finnes
en eller två plåttrummor, vilka medelst
snören eller band giva spindlarna
rotation.

Ringspinnmaskinen är behäftad med
vissa nackdelar, bl. a. den att
påfrestningen å garnet är olika under
spinningspro-cessen, beroende på i vilket läge
ringbänken befinner sig. Detta har man å
moderna konstruktioner sökt undvika genom
att låta maskinen genom en självverkande
regleringsmekanism få variabel hastighet.
Regleringsmekanismen verkar direkt på
motorn och på så sätt, att maskinen
gi-ves den största hastigheten, då
ringbänken befinner sig ungefär i mitten av sin
upp- och nedgående rörelse. Hastigheten
minskas därefter något vid ringbänkens
nedre vändpunkt, och minst är
hastigheten vid dess övre vändpunkt. Emedan
garnet vid spinning å en ringspinnmaskin
är utsatt för större påkänningar än vid
spinning å en mulespinnmaskin, är man
ofta nödsakad använda bättre bomull i
den förstnämnda. Som regel använder
man en klass högre bomull för
ringspin-ningsgarn än för motsvarande nummer
mulegarn.

Som avslutning torde kanske ett
utdrag ur en undersökning, vilken för ett
antal år sedan verkställdes av några
spinneritekniker här i landet för att utröna
förhållandet mellan produktionen å en
ringspinnmaskin uttryckt i hank (1 hank
= 840 yards, 1 yard = 0,014 meter) enligt
å maskinen anbragt hankindikator och det
å en spindel å samma maskin producerade
garnets vikt uttryckt i kilogram, vara av
intresse. Spindelns rotationshastighet
var 9,000 varv pr minut. Undersökningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free