- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
50

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 TEXTILARBETAREN i ”kvinnans uppror”, kvinnans kamp för jämlikhet med ”skapelsens herrar”. Denna kamp är betingad av revolutionerande sociala omgestaltningar, vilka på det djupaste berört kvin,nans ställning till mannen, hemmet och samhället. Väldiga kvinnoarméer ha marscherat in i fabrikerna, ämbetsverken och skolorna, stora skaror kvinnor stå mitt uppe i den omedelbara kampen för tillvaron. Liksom industrialismen, drivit fram arbetareklassens kamp för jämställighet, har den drivit fram kvinnokönets kamp för jämlikhet. Naturligtvis är det icke de medborgerliga rättigheterna i och för sig, som göra kvinnan till mannens jämlike. Ytterst är det hennes förmåga att behärska avgörande områden av samhällslivet, såsom politik, kon,st, vetenskap o. d., samt hennes förmåga att i det praktiska livet bli en konstruktiv kraft. Kan hon bli det? Ja, varför inte. Varför skulle hon inte kunna bli statsman, kemist, ingenjör o. s. v. Hennes underlägsenhet i dag är visserligen påtaglig, men, hon är ju också ny pä de områden det här gäller. Hon har startat sent, och kan omöjligen ha hunnit spurta upp mannen. Det kommer att taga generationer, innan hon hunnit honom fatt, men hon kan säkert nå honom. Det är detta, som är avgörande. Utvecklingen pekar i varje fall i den riktningen. Visst är nutidskvinnan i stor utsträckningen docka, ett ömtåligt och finkänsligt väsen, som icke vågar göra bekantskap med livets alla realiteter, som trivs bäst när hon smickras och passas upp, som gärn.a är med på allt, som icke kräver fysisk och psykisk kraftutveckling, som t. ex. gärna åker motorcykel, bara hon får sitta på ”bön-pallen”, och gärna åker flygmaskin, om någon bara styr den säkert. En exponent för denna frigjorda och dock icke frigjorda kvinnotyp var den, första kvinnan, som flög över Atlanten, och som därför hyllades som en riktig hjälte. Hon lät maskinen styras av en — man. Hyllningarna tog hon däremot jublande emot, medan mannen blygt drog sig tillbaka. Sådan är kvinnan i stor utsträckning, men det uppstår dock allt fler och fler representanter för en ny kvinnotyp, en som inte är tillfreds med att fä sola sig i glansen från andras bragder, utan som tävlar med mannen pä hans egna områden och där bevisar sin jämlikhet. En sådan är miss Amy Johnson, den unga, söta engelskan, som nyligen ensam och i ett litet aeroplan på 19 dygn, under delvis vidriga förhållanden, tillryggalade vägen England—Indien— Australien. Hon utförde icke blott en fysisk prestation, som många män inte skulle orka med, utan, hon gjorde också en glänsande psykisk prestation, som många män få avundas henne, och som i diskussionerna kring problemet ”man och kvinna” väger mycket tyngre än tusen kammarlärdas funderingar. Miss Johnson, eller ”John-nie”, har ådagalagt en rad av dessa egenskaper, som pläga anses som specifikt manliga, och som anses oförenliga med sann kvinnlighet. Hennes kamrater från tiden före flygningen icke blott bestyrka hennes mod, de vittna också om att hon haft ett så enastående sinne för mekanik, att hon under andra förhållanden skulle ha blivit en utmärkt ingenjör. Trots dessa olika ”manliga” egenskaper, som hon utrustats med, har hon tydligen icke den manliga, kantiga, sträva prägel som anammas av en del kvinnor, vilka anse sig vara riktigt ”emanciperade”. Det var den äkta kvinnligheten, som talade hos miss Johnson, när hon efteråt beskrev hur hon, dä maskinen kom in bland regnbägsfärgade, övernaturligt vackra moln, föi' några ögonblick trodde sig ha kommit till himlen, när hon, berättade hur hon skrattade och grät om vartannat, då hon såg Australiens kust, samt när hon efter landningen bad de våldsamt hyllande folkmassorna: "Kalla mig John-nie!”. Hon var dock inte en kvinna av den typ, som svimmar vid åsynen av något ovanligt, ty hennes nerver höllo och hennes hjärna var klar både den stund hon var i himlen och när hon sedan såg land. Därför ramlade hon heller in,te direkt från himmelen och till jorden. I stället för att se sin lilla maskin krossas mot korallrev eller sjunka i salta blå vågor, styrde hon den med manligt säker hand in bland antipoderna och tog trött men behärskad emot människomassornas stormande hyllningar. Sådan var hon, ”miss Johnnie”, och sådan är hon som representant för den europeiska kvinnotyp, som kommer. Mellan denna kvinnotyp och Amerikas parasitkvinna är ett stort svalg befäst. Jonatam Landsorganisationens medlemsantal. Medlemsantalet i Landsorganisationen överstiger nu en halv miljon. Närmare bestämt var medlemsantalet vid fjolårets slut 508,107, vilket innebär en ökning med icke mindre än 38,698, eller 8,3 proc. Ökningen var procentuellt starkast beträffande kvinnliga medlemmar. Dessa hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free