Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEXTILARBETAREN
I en kort artikel är det inte möjligt att
i annat än ytterst sammanträngd form ge
en bild av kongressen. Var och en av de
stora huvudfrågor, som behandlades, har
ett betydande omfång och kan utförligt
refereras endast i protokollet och delvis i
de stora dagliga tidningarna.
Till kongressen hade infunnit sig c:a
250 delegerade och gäster,
landsorganisationens representantskap, ett 40-tal
referenter för in- och utländska tidningar
m. fl. Då kongressen öppnades på
middagen den 7 juli voro ungefär 500 personer
närvarande. Delegaterna representerade
26 länder inom och utom Europa med 14
miljoner organiserade arbetare.
Bland gästerna märktes
Internationella arbetsbyråns direktör, Albert Thomas,
Socialistiska arbetareinternationalens
ordförande, Friedrich Adler, A. Staal,
Ung-domsinternationalens sekreterare, Eric
01-lenhauer, hrr P. A. Hansson och Gustav
Möller. Sverges delegater voro hrr Per
Bergman, Sigvard Cruse, Albert Forslund,
Edvard Johansson, Johan-Olov Johansson,
Oscar Karlén, Ivan Larsson, August
Lindberg, Otto Ljungqvist, Axel Svensson,
Fritjof Ekman, Sigfrid Hansson, Janne
Jönsson, Nils Mårtensson, Hilding
Molander och fru Anna Johansson-Wisborg.
Internationalens ordförande, Walther
Citrine, var av sjukdom förhindrad
närvara, varför kongressen öppnades av
franska landsorganisationens ordförande Leon
Jouhaux, som i ett mycket
uppmärksammat anförande erinrade om vad
kongressen hade att behandla. En parentation
över Arvid Thorberg åhördes stående.
Thorberg föll på sin post, sade talaren,
och skänkte åt försvaret för arbetarnas
sak de sista minuterna av sitt liv. Vi
försäkra våra svenska vänner, att hans
minne icke skall upphöra att leva bland oss,
som sett honom i hans arbete och kamp
och som veta hur troget han tjänade
Internationalen.
Vidare påminde talaren om att tio år
förflutit sedan kongressen i Amsterdam
rekonstituerade Internationalen och fann
ett organisatoriskt uttryck för de band av
solidaritet, som knyta arbetarna samman.
I fortsättningen av sitt tal redogjorde
tal. för vad Internationalen uträttat under
dessa tio år och medgav, att kampen icke
alltid krönts med framgång. Men som
helhet betraktad har arbetarnas
försvarsaktion varit framgångsrik. De av
reaktionära krafter hotade reformerna ha
försvarats, ja, i vissa avseenden befästats och
utvidgats. Till sist poängterade Jouhaux
nödvändigheten av ett fortsatt arbete för
freden och erinrade om de ekonomiska
problemens stora betydelse för alla samt
nödvändigheten av att alla stora frågor
avgöras internationellt.
Kongressdeltagarna hälsades på
svenska landsorganisationens vägnar av dess
ordförande, Edvard Johansson, som bl. a.
framhöll, att fackföreningsrörelsen
numera i hela världen är en sådan faktor i det
sociala livet, att en kongress som denna
följes med allra största intresse inom alla
läger. Hr Johansson slutade sitt
högstämda tal, efter att ha citerat ett uttryck av
Strindberg, med följande: ”Det är
förvisso en stor uppgift att bereda de
förtryckta samhällsklasserna luft och ljus, men det
är ingalunda tillräckligt. Vi vilja, att
envar skall beredas möjlighet till arbete och
utkomst på människovärdiga villkor. Vi
vilja bygga upp ett samhälle efter rättens
principer. Vi vilja skapa en
internationell social rätt. Kring detta program,
kring socialismens principer, vilja vi
samla all världens arbetare.”
Efter hälsningstalen följde ett gediget
konsertprogram (kongressen hölls som
bekant i Konserthuset). Senare på kvällen
voro kongressdeltagarna av svenska
landsorganisationen inviterade till middag å
Saltsjöbaden och där presiderade Edvard
Johansson. Leon Jouhaux framförde
gästernas tack, inte endast för undfägnaden,
utan framför allt för det goda broderskap
och den vänskap, som de svenska kamrar
terna visade prov på.
Andra dagens förhandlingar inleddes
med talens rad. Direktör Albert Thomas
erinrade om att det var femte gången han
gästade Fackföreningsinternationalens
kongress. Samarbetet mellan
Internationella arbetsbyrån och
Fackföreningsinter-nationalen behöver säkerligen icke
rättfärdigas, sade han vidare. Byråns arbete
under tio år visar, att mycket kunnat
uträttas till arbetarklassens fromma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
