Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEXTIL ARBETAREN
re förhöjning av tidlönen för kvinnliga
arbetare. I främsta rummet inriktade man
sig dock på att få en förbättring till stånd
för timlönearbetarna, och förslaget
upptog bl. a. ett särskilt lönetillägg för dessa.
För ackordsarbetarnas vidkommande
yrkades på en förbättring av
ackordspara-grafen, bl. a. på så sätt att
ackordsöver-skottet skulle sättas till 30 % i stället för
15 % i gamla avtalet. Vidare krävdes
rätt vittgående förbättringar av de
allmänna bestämmelserna i övrigt.
Arbetsgivarna krävde å sin sida, att
timlönerna skulle reduceras med 10 %
samt att alla ackord skulle regleras nedåt
till 15 % överskott. Om man betänker,
att ackordsöverskottet hittills i genomsnitt
hållit sig i närheten av 30 %, och att de
nya ackorden föreslogos beräknade på en
avsevärt reducerad timlön, förstår man,
att det inte var några blygsamma
lönere-duceringskrav, som framställdes från det
hållet. Ävenledes yrkade
arbetsgivareparten på en del försämringar i de allmänna
bestämmelserna, bl. a. slopande av
familjebidragen och ersättningen vid sjukdom.
Förhandlingarna om nytt riksavtal
to-go sin början den 4 november i Stockholm.
Under november och december höllos 5
sammanträden, de tre sista under
ordförandeskap av direktör Allan Cederborg,
vilken av regeringen förordnats som
förlikningsman. Vårt förbund företräddes
såväl vid dessa underhandlingar som de
under 1931 hållna av följande 15
delegater: Förtroendeman K. J. Olsson,
Norrköping, ombudsmännen Ernst Rosenlund,
Norrköping, Aug. Magnusson, Malmö,
Olof Mattsson, Göteborg, Helge Form,
Borås, vävarna David Ekman,
Norrköping, Gerda Nyberg, Stockholm, John
Ry-lander, Kinna, och Hj. Spjuth, Borås,
ap-preturarbetarna Johan Eriksson,
Norrköping, och Sven Pettersson, Nyköping,
reparatören Gösta Wennström, Norrköping,
spinneriarbetaren Gerhard Olsson,
Göteborg, blekeriarbetaren Oscar Jonsson,
Norrköping, samt sömmerskan Brita
Berglin, Malmö. Dessutom närvoro på
arbetaresidan ombud för De Förenade
Förbunden, Svenska Vävlagareförbundet
och Svenska Maskinist-, Eldare- och
Repa
ratörförbundet. Arbetsgivaresidan
företräddes av 13 ombud.
Vid underhandlingarna i slutet av
1930 visade det sig omöjligt att uppnå
enighet. Innan förhandlingarna avbrötos,
förklarade arbetsgivaresidan inför
förlikningsmannen, att den som yttersta
medgivande för uppnående av en lösning utan
konflikt kunde sätta status quo i fråga om
tidlönerna, samt uppgivandet av kraven
på slopandet av familjebidrag och
läkare-och sjukvårdsersättning, mot att en
ac-kordsrevision företogs, som sänkte alla
ackord över 25 % tills de gåve detta
överskott. Ett i början av förhandlingarna
framställt krav om införande av
skyldighet för arbetarna att ta ett erbjudet
ackord, som bevisligen ger det i avtalet
fastställda överskottet, vidhölls.
Arbetareparten förklarade sig vara beredd att
acceptera en överenskommelse, som gick ut
på att de gamla timlönerna kvarstode som
beräkningsgrund för ackorden, med
undantag av en förhöjning med 5 % för den
högsta kvinnliga åldersgruppen, under det
att för timlönearbetarna krävdes ett
särskilt lönetillägg av minst 10 %.
Beträffande ackorden kunde man gå med på att
i avtalet bestämdes, att ackorden skulle ge
i genomsnitt mellan 20 och 35 % överskott
samt att en ackordsrevision efter dessa
grunder företogs i anslutning till
avtalsuppgörelsen. Yrkandena om,
förbättringar i de allmänna bestämmelserna i övrigt
vidhöllos i huvudsak.
Då ingendera parten ville vika från sin
slutliga ståndpunkt, fann sig
förlikningsmannen nödsakad att den 30 dec. förklara
förhandlingarna strandade. Omedelbart
därefter utsände Sveriges
Textilindustriförbund ett meddelande, att arbetet t. v.
finge fortgå på de gamla villkoren.
Arbetareparten antog, som det sedan visade
sig på mycket goda grunder, att detta
meddelande endast var en taktisk fint,
som antingen skulle tvinga arbetarna att
ta initiativet till en konflikt, för att
arbetsgivareparten skulle stå sig bättre
inför den allmänna opinionen, eller också ge
arbetsgivarna möjlighet att färdigställa
en del brådskande arbeten, innan
lönesänkning proklamerades. Då
arbetaresi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
