8 TEXTIL ARBETAREN re förhöjning av tidlönen för kvinnliga arbetare. I främsta rummet inriktade man sig dock på att få en förbättring till stånd för timlönearbetarna, och förslaget upptog bl. a. ett särskilt lönetillägg för dessa. För ackordsarbetarnas vidkommande yrkades på en förbättring av ackordspara-grafen, bl. a. på så sätt att ackordsöver-skottet skulle sättas till 30 % i stället för 15 % i gamla avtalet. Vidare krävdes rätt vittgående förbättringar av de allmänna bestämmelserna i övrigt. Arbetsgivarna krävde å sin sida, att timlönerna skulle reduceras med 10 % samt att alla ackord skulle regleras nedåt till 15 % överskott. Om man betänker, att ackordsöverskottet hittills i genomsnitt hållit sig i närheten av 30 %, och att de nya ackorden föreslogos beräknade på en avsevärt reducerad timlön, förstår man, att det inte var några blygsamma lönere-duceringskrav, som framställdes från det hållet. Ävenledes yrkade arbetsgivareparten på en del försämringar i de allmänna bestämmelserna, bl. a. slopande av familjebidragen och ersättningen vid sjukdom. Förhandlingarna om nytt riksavtal to-go sin början den 4 november i Stockholm. Under november och december höllos 5 sammanträden, de tre sista under ordförandeskap av direktör Allan Cederborg, vilken av regeringen förordnats som förlikningsman. Vårt förbund företräddes såväl vid dessa underhandlingar som de under 1931 hållna av följande 15 delegater: Förtroendeman K. J. Olsson, Norrköping, ombudsmännen Ernst Rosenlund, Norrköping, Aug. Magnusson, Malmö, Olof Mattsson, Göteborg, Helge Form, Borås, vävarna David Ekman, Norrköping, Gerda Nyberg, Stockholm, John Ry-lander, Kinna, och Hj. Spjuth, Borås, ap-preturarbetarna Johan Eriksson, Norrköping, och Sven Pettersson, Nyköping, reparatören Gösta Wennström, Norrköping, spinneriarbetaren Gerhard Olsson, Göteborg, blekeriarbetaren Oscar Jonsson, Norrköping, samt sömmerskan Brita Berglin, Malmö. Dessutom närvoro på arbetaresidan ombud för De Förenade Förbunden, Svenska Vävlagareförbundet och Svenska Maskinist-, Eldare- och Repa ratörförbundet. Arbetsgivaresidan företräddes av 13 ombud. Vid underhandlingarna i slutet av 1930 visade det sig omöjligt att uppnå enighet. Innan förhandlingarna avbrötos, förklarade arbetsgivaresidan inför förlikningsmannen, att den som yttersta medgivande för uppnående av en lösning utan konflikt kunde sätta status quo i fråga om tidlönerna, samt uppgivandet av kraven på slopandet av familjebidrag och läkare-och sjukvårdsersättning, mot att en ac-kordsrevision företogs, som sänkte alla ackord över 25 % tills de gåve detta överskott. Ett i början av förhandlingarna framställt krav om införande av skyldighet för arbetarna att ta ett erbjudet ackord, som bevisligen ger det i avtalet fastställda överskottet, vidhölls. Arbetareparten förklarade sig vara beredd att acceptera en överenskommelse, som gick ut på att de gamla timlönerna kvarstode som beräkningsgrund för ackorden, med undantag av en förhöjning med 5 % för den högsta kvinnliga åldersgruppen, under det att för timlönearbetarna krävdes ett särskilt lönetillägg av minst 10 %. Beträffande ackorden kunde man gå med på att i avtalet bestämdes, att ackorden skulle ge i genomsnitt mellan 20 och 35 % överskott samt att en ackordsrevision efter dessa grunder företogs i anslutning till avtalsuppgörelsen. Yrkandena om, förbättringar i de allmänna bestämmelserna i övrigt vidhöllos i huvudsak. Då ingendera parten ville vika från sin slutliga ståndpunkt, fann sig förlikningsmannen nödsakad att den 30 dec. förklara förhandlingarna strandade. Omedelbart därefter utsände Sveriges Textilindustriförbund ett meddelande, att arbetet t. v. finge fortgå på de gamla villkoren. Arbetareparten antog, som det sedan visade sig på mycket goda grunder, att detta meddelande endast var en taktisk fint, som antingen skulle tvinga arbetarna att ta initiativet till en konflikt, för att arbetsgivareparten skulle stå sig bättre inför den allmänna opinionen, eller också ge arbetsgivarna möjlighet att färdigställa en del brådskande arbeten, innan lönesänkning proklamerades. Då arbetaresi