Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
15
ningen, men de lämnade efter några år
densamma samt stodo oorganiserade, tills
de för några år sedan funno tiden vara
inne att bilda fackförening, som då anslöt
sig till De Förenade Förbunden.
Så kom det minnesrika året 1909 och
satte den relativt unga föreningen på ett
hårt prov. Trots den starka
påfrestningen bestod avdelningen provet med heder,
ehuru försök att spränga avdelningen icke
saknades, vartill kom att avdelningen var
relativt ny och således icke hade vunnit
den stadga, som äldre organisationer i
regel besitta. Efter storstrejken, som är
den största konflikt avdelningen varit
invecklad uti, stod avdelningen lika stabil
och livskraftig som någonsin förut. Den
fortsatte att arbeta sig raskt framåt
under rätt gynnsamma förhållanden.
Den 15 april 1911 trädde det första
riksavtalet i kraft, vilket bl. a. gjorde, att
samarbetet inom förbundet blev bättre och
enhetligare än vad förut varit fallet.
Efter denna avtalsuppgörelse arbetade
avdelningen i lugn och ro- fram till 1914, under
vilket år underhandlingar om ett nytt
riksavtal pågingo under större delen av
året. Underhandlingarna resulterade i
att ett avtal träffades, som kom att gälla
under åren 1915 och 1916, då det blev
uppsagt. Ett nytt avtal för år 1917
upprättades och godkändes utan att behöva
leda till större tvister.
Under år 1917 drabbades
textilindustrin av en svår kris, som gjorde att mot
slutet av året endast ett fåtal arbetare
hade anställning. Avdelningens
medlemmar skingrades åt alla håll, men höllo
trots detta enigt samman i sin
organisation. Under 1918 började arbetet igen,
och snart var allt inne i gamla hjulspåren.
Under år 1919 blev det nya
avtalsförhandlingar, vilka resulterade i ett nytt avtal,
som trädde i kraft 1920. Genom detta
avtal tillförsäkrades arbetarna 4 dagars
semester med full betalning. Samtidigt
som avtalet trädde i kraft började också
8-timmarsdagen att tillämpas. Alltså ett
par vackra bevis på vad som kunnat
vinnas med organisationens hjälp.
Större delen av år 1920 var ett
lyckosamt år för avdelningen, som såg sitt
medlemsantal kraftigt ökas. Arbetstill-
gången var mycket god tills fram mot
slutet av året, då arbetsbrist med åtföljande
permitteringar av arbetare inträdde.
Dessa tryckta förhållanden varade tills
fram mot hösten 1921, då en förändring
till det bättre skedde. Vid denna tid
fördes förhandlingar om nytt avtal för år
1922. Detta blev en påkostande
uppgörelse, i det att man nödgades gå med på
ganska betydande reduceringar av de
utgående lönerna. Det blev dock även
denna gång en fredlig uppgörelse för
avdelningens vidkommande. Detta avtal ägde
giltighet under tre år, då ett nytt med i
stort sett samma bestämmelser godkändes.
Den mot textilarbetarna proklamerade
lockouten i mars 1925 tog avdelningen
relativt lugnt. Under sista hälften av år
1926 voro arbetsförhållandena sådana, att
arbetstiden måste inskränkas till 4 dagar
i veckan under 4 månaders tid, varefter
förhållandena blevo bättre och under
senare år ha arbetsförhållandena varit de
bästa möjliga och några permitteringar
ha endast i undantagsfall behövt vidtagas
och då i mindre omfattning.
Avdelningen firade den 17 oktober sin
25-åriga tillvaro med en enkel fest i
Folkparken. Festen öppnades av avdelningens
ordförande, som i sitt hälsningsanförande
påminde om dagens betydelse. Ernst
Eklund föredrog en dagen till ära skriven
prolog, varefter festdeltagarna samlades
på restauranten för gemensam supé.
Kvällens högtidsstund blev då
förbundsstyrelseledamoten Gösta Wennström höll
högtidstalet. Talaren påminde om vad
den svenska fackföreningsrörelsen
uträttat under de gångna åren samt om de
uppgifter vi ha oss förelagda, vilka fordra
obrottslig solidaritet och sammanhållning.
Programmet för kvällen i övrigt var
omväxlande med sång, deklamation, musik
och dans — allt under bästa stämning.
Då man omsider skildes åt, hade man
endast angenäma minnen av samvaron.
Som helhetsomdöme om avdelningens
25-åriga verksamhet kan sägas att från en
ringa början har det lyckats för
avdelningen att arbeta sig fram till den starka och
livaktiga förening den f. n. är. Det är att
hoppas, att samma goda vilja att komma
framåt fortfarande skall göra sig gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
