Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
37
VILKET KRIG?
Av Sten Selande r.
Lätt, lätt gick en bris genom lövet
på gårdens väldiga ek,
och långt över lummiga vikar och sund
ljöd barnens lek.
Vi satt och talte om kriget
och mänskligheten, som lärt
sig äntligen nu hur vidrigt det var
och fruktansvärt.
Där ovanför klängde en flicka
i eken, solbränd, och vig.
Hon lystrade till, och så frågte hon oss:
Säg, vilket krig?
Det blev tyst. Vi tittade häpna.
I solen bland skälvande blad
log hon ett ögonblick och försvann
som en ung dryad.
Ä, Gud. — Nej, barn, du förstår ej.
Du slipper höra vårt svar.
Du kunde ju ändå aldrig förstå
vad kriget var.
Vi själva förstår det ju knappast,
vi var inte heller med.
Vi vet bara: kriget dräpte vår
och världens fred —
det krig, då länder och hjärtan
slets upp av krevad på krevad,
tills ingen kunde någonsin mer
bli riktigt glad —
det krig, då vår människostolthet
blev skam, som aldrig förgår,
och årtusens drömmar vissnade ner
på fyra år.
Och snart är det glömt — all ångest,
allt vämjeligt rått och fördömt,
allt, lössen och liken, de döendes vrål —
alltsammans glömt.
Vem tänker på kriget om Tro ja
och Cæsars legioner av män,
vem minns dem som slaktats vid Ypres och
Marne
för länge sen?
Vi älskar och äter och pratar,
och livet går på som förut.
De döda, dem minns man kanske vart år
en hel minut.
(Studiekamraten.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
