Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
39
Beträffande extra förmåner vilja vi
ordagrant citera rapporten:
”Som tillägg till de verkliga
kontant-lönerna äro i praktiskt taget alla
bomullsfabriker åtgärder träffade för att skaffa
logi vid bolagen åt arbeterskorna, varför
(inkl, värme och belysning) ingen
betalning fordras. Åt den manliga
arbetskraften överlåta bolagen sina hus till i regel
låga hyror. I många fall stå bibliotek,
sportplatser, biografer o. s. v. till fritt
förfogande för arbetarna och
utbildnings-kurser anordnas. Av kostnaderna för
måltider och lunch vid fabriken stå några
företag för mer än hälften; några mindre,
men dock alla för en del av ifrågavarande
kostnader. Härtill kommer fri
läkarbehandling samt sjukförsäkring; den senare
kostar arbetsgivarna cirka 2 % av lönen.
Ersättning lämnas vid olycksfall, sjukdom
och dödsfall under arbetet. Storleken
varierar upp till ett belopp, motsvarande
lönen för 18 månader, om det rör sig om
fullständig invaliditet. För regelbundet
utfört arbete betalas premier och vid
avsked eller driftsnedläggelse betalas
gott-görelse. Ovanstående utgifter
tillsammans med omkostnaderna för anskaffning
av arbetskraft utgöra, enligt
arbetsgivarnas påstående, cirka 40 %, ibland t. o. m.
50 % av nominallönen. Kanegafuchi
spinneri beräknar sina indirekta bidrag,
förutom de verkliga lönerna, till 57,7 sen*)
per dag och person, Toyo spinneri till 42,4
sen per dag. Emellertid gå nästan hälften
av Kanegafuchi välfärdsutgifter till
särskilda premier, underhåll, biografer,
trädgårdar, resor o. s. v. Dessutom måste man
ta i betraktande, att dessa båda bolag
beträffande välfärdsanordningar stå i
främsta rummet. Vi äro därför av den
åsikten, att majoriteten av den japanska
industrin till nominallönerna i själva verket
utgiver betydligt mindre än 40 % i form
av välfärdsanordningar.”
De flesta fabrikerna arbeta i 2 skift
om vardera 8l/> timme, från kl. 5 på
morgonen till kl. 2 e. m. och från kl. 2 e. m.
till kl. 11 e. m. Varje skift har en
vilopaus om 30 minuter. Vid arbete i ett
skift är arbetstiden 10 timmar, från kl. 6
*) 1 yen = 100 sen.
på morgonen till kl. 5 på eftermiddagen
med en paus om 1 timme. Per månad
beviljas två fridagar och vid de företag, som
arbeta i två skift, fyra fridagar. Härtill
kommer åtminstone cirka 17 dagar, då det
icke arbetas, nämligen elva statliga
högtidsdagar, tre nyårsdagar och tre religiösa
högtidsdagar på högsommaren.
Det sammanlagda antalet arbetare i de
inspekterade fabrikerna var ungefär lika
stort som i liknande företag i England,
även om det var något olika fördelat.
Flickorna måste utföra allt slags arbete,
som arbetsgivaren fordrar av dem, och de
arbeta ofta mera som grupp än som
individer. I väverierna tycktes det icke
finnas något fastställt system för
stolvävare. Vävarna skötte olika många
stolar. Så exempelvis iakttog man skötseln
av 4—-16 vanliga stolar, varvid vävarna
hade hjälpare till sitt förfogande, vars
antal rättade sig efter antalet stolar. I
regel gå stolarna långsammare än i
Lan-cashire.
Den japanska
bomullsspinneriföreningen omfattar nästan alla spinnerier inom
industrin, som arbeta för
hemmamarknaden, och nästan 3/4 av de spinnerier, som
tillverka varor för export. Under första
hälften av år 1930 sysselsatte dessa bolag
194,000 arbetare, därav 154,000 i
spinnerierna och 40,000 i väverierna.
Arbetskraften i spinnerierna är sammansatt av
33,000 män och 121,000 kvinnor och i
väverierna av 8,000 män och 31,000 kvinnor.
Emellertid ha dessa siffror sjunkit något,
dels på grund av
produktionsinskränkning och dels på grund av högre
prestationer.
Den kvinnliga arbetskraften i driften
rekryteras huvudsakligen av unga flickor
från landet i åldern 14—18 år. Om
detta faktum kan motiveras därav, att de
unga stadsflickorna kunna erhålla bättre
sysselsättningar eller att arbetsgivarna
finna landsflickorna mera villiga och
lättare att ha uppsikt över, kunde
kommissionen icke fastställa. Sovsalsystemet
(karaktäristiskt för det japanska
fabriks-livet) begränsar flickornas frihet på ett
sätt, som står de brittiska och europeiska
idéerna och vanorna fullkomligt
främmande. I rapporten heter det därom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
