Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEXTILARBETAREN
Socialistiska märkesmän.
IL
Thomas More.
En av de märkligaste s. k. socialistiska
utopisterna är Thomas More, född i
London 1478. Liksom Plato härstammar även
More från aristokratin. Hans fader var
en av domarna vid konungens högsta
domstol, och själv var Thomas More Henrik
VHI:s berömde lordkansler.
Sin socialistiska berömmelse vann
More genom sitt år 1516 utkomna arbete
”Om den bästa samhällsordningen eller
den nya ön Utopia”. Denna bok, som är
skriven i dialogform, utgör en i sitt slag
enastående skapelse. Enligt Diehl har
Mores arbete i mer eller mindre grad lagts
till grund för samtliga senare tiders
utopiska verk och system, ehuru det dock
ännu ej blivit överglänst, vare sig ifråga om
snille eller ifråga om framställningskonst.
Det diktade lyckolandet är beskrivet på ett
så levande sätt, att de flesta av bokens
första läsare lära ha tagit för givet, att ett
sådant rike verkligen existerade.
Den kritik, som riktas mot
förhållandena i verklighetens samhälle, är skarp och
nedgörande. Här förliknas de rika vid
drönare, som leva av andras arbete, men
de nöja sig ej med att leva i lättja utan
hålla sig med stora skaror av lata följen,
vilka icke själva förtjäna sitt bröd. Det
är folket, som får föda dem.
Det var på Mores tid som
manufakturproduktionen uppblomstrade, som
bönderna drevos från åkerjorden och denna
förvandlades till betesmark. — Män och
kvinnor, skriver More, faderlösa barn,
änkor, jämrande mödrar med sina dibarn
vid bröstet, hela hushållet, smått ifråga om
resurser och med många medlemmar —•
bort med dem! Och när de sedan irrat
omkring tills den sista styvern är gången, vad
kunna de väl då taga sig till annat än
stjäla för att sedan efter rättens alla regler
bli hängda. Eller också tigga, då de bli
kastade i fängelse såsom lösdrivare, de
där icke vilja arbeta, fastän de i själva
verket icke få arbete.
Även mot militärväsendet riktar More
ett häftigt angrepp. Soldaterna äro
ingenting annat än rövare och rövarna bli
soldater. Alla länder, heter det, lida av det
militära onda. Även i fredstid
översvämmas rikena av trupper. De förryckta
statskloka tro nämligen, att staternas
välfärd helt enkelt fordrar en stor och
pålitlig arméstyrka, till största delen
bestående av veteraner, enär man ej litar på
ungt manskap. Ofta ser det ut, som att
man anstiftar krig för att erhålla duktiga
soldater och ferma mördare.
Sedan More på detta sätt gisslat de
bestående förhållandena och slutat med att
på det enträgnaste uppmana samtiden att
avskaffa den privata
egendomsordnin-gen, följer så skildringen rörande hur
utomordentligt väl allting är ordnat på ön
”Utopia”, där privatäganderätten är
upphävd och där det råder kommunism. I
korta drag gestalta sig förhållandena på
följande sätt: På ön bo IT miljon
invånare. Ämbetsmännen, som ombytas varje
år, äro valda efter de bästa demokratiska
grundsatser. Ett överhuvud är valt på
livstid. I varje familj finnes det 40
medlemmar, vilka äro uppdelade i två stora
grupper, som turas om att bo på landet
i två år åt gången, odlande jorden. I
städerna, till antalet 54, äro gatorna raka och
jämnlöpande. De vackert byggda husen
bytas genom lottning vart tionde år. Till
husen höra stora hänförande trädgårdar,
varest man odlar vindruvor m. fl. frukter,
grönsaker och blommor.
Alla invånarna, männen såväl som
kvinnorna, ägna sig åt åkerbruk. I detta
arbete undervisas alla, dels i skolorna och
dels genom praktiska övningar ute på
fälten. Vid sidan om konsten att bruka
jorden lär sig envar därjämte ett hantverk,
varvid kvinnorna få välja det lättaste.
Ingen må dock inbilla sig, att ”utopierna”
ideligen äro sysselsatta med arbete, ”ty ett
sådant tillstånd vore sämre än det
eländi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
