Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
39
Socialistiska märkesmän.
IV.
Proudhon.
I början av 1840-talet utslungades med
våldsam kraft följande anatema mot den
bestående samhällsordningen: ”Egendom
är stöld”. Samma påstående hade långt
tidigare gjorts av Brissot, men i mera
omskrivna ordalag. Nu kom det koncist
och bakom stod fransmannen Proudhon,
”anarkismens fader”.
Pierre Josheph Proudhon var född den
15 jan. 1809 i staden Besancon, belägen i
närheten av gränsen till det fria Schweiz.
Han var äldste sonen i ett mycket fattigt
hem. Redan vid 8 års ålder måste han
ut och vakta kreatur. Därvid strövade
han omkring som en liten vilde i skog och
mark, grubblande över tingens och
tillvarons gåtor. Vid 12 års ålder kom han
emellertid in som frielev i latinskolan i
Besancon. Böcker kunde han dock inte
köpa. En dag straffades han i skolan
för att han glömt den latinska ordboken,
som han aldrig ägt. Alla fridagar måste
han arbeta i hemmet. Vid ett tillfälle fick
den unge Proudhon och några av hans
kamrater i skolan ett pris. Kamraterna
omringades av lyckönskande anförvanter
och släktingar, men Proudhon fick smyga
sig från skolan på bakvägar och gå hem
till en festmåltid av vatten och bröd.
Vid 18 års ålder måste Proudhon på
grund av fattigdomen i hemmet lämna
skolan och gå i sättarlära. Han
avancerade dock snart till korrekturläsare och
följde med lidelsefullt intresse allt som
gick ut från trycket, särskilt de religiösa
stridsskrifterna, vilka han inom sig tyst
kritiserade. Den kristna religionen
förkastade han summariskt och uppsatte i
dess ställe en egen morallära, vars första
bud voro rättfärdighet, självaktning och
respekt för nästan.
Så kom juli-revolutionen 1830 och
gjorde slut på både korrekturläsning och
därmed förenade studier. Proudhon fick
ge sig på ”luffen” som sättare, varunder
han fick svälta. Efter att ha gjort vissa
handskrivna utdrag måste han vid ett
tillfälle sälja de enda böcker han ägde — de
som han fått i skolpremier.
Väl hemma igen blev han ånyo
korrekturläsare. Efter någon tid lyckades
han även få ut en grammatik, som han
författat, varpå han sökte ett stipendium.
I ansökan beskriver han sin barndom och
sin ungdom. Bland annat säger han, att
han är ”född och uppfostrad mitt ibland
arbetarklassen och tillhör den med
hjärtats och känslornas band och framför allt
genom gemensamhet i lidanden och
trängtan”. Nu önskar han ”med viljans hela
kraft och andens gåvor, med
vetenskapens och filosofiens hjälp arbeta på sina
bröders och kamraters moraliska och
intellektuella förbättring”. För att kunna
fullfölja denna sin avsikt sökte han
stipendiet. ”Detta var icke vanliga ord i
en dylik ansökan”, skriver Branting i
”Socialdemokratins århundrade”,
”Proudhon erhöll likväl stipendiet och han höll
sitt löfte, fastän på ett sätt, som heller
icke var vanligt utan snart skulle förfära
stipendiets utdelare”.
Under slutet av 1830-talet utarbetade
han, under svår nöd samt med den
härskande franska kapitalismen framför
sina ögon och sin stränga
rättfärdighets-känsla inom sig, sin första bok om
egendomen. Den utkom i juni 1840. Själv
har han i ett brev till en vän
karaktäriserat den på följande sätt: ”Stilen
kommer att bli hård och skarp, ironin och
vreden komma att märkas för mycket.
Men det är ett fel, som icke kan hjälpas:
när lejonet är hungrigt så ryter det”.
Bokens titel var ”Qu’est-ce que la
pro-prieté?” (Vad är egendom?). Svaret på
frågan gavs i följande ordalag: ”La
pro-prieté c’est le vol” (Egendom är stöld).
De ekonomiska grundtankarna hos
Proudhon bottnade i den uppfattningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
