- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXX. 1933 /
45

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

41

Yrkesinspektrisens inspektioner av
textilfabrikerna.

Yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren
har nu till Socialstyrelsen avgivit sin
berättelse över verksamheten under 1932.
Då inspektrisen under året särskilt ägnat
textilfabrikerna sitt intresse, torde
följande sammanställning vara av betydelse för
medlemmarna på resp, arbetsplatser:

— Ett par resor till Blekinge ha gjorts,
säger inspektrisen, för att undersöka
förhållandena vid Strömma Bomullsspinneri,
där dispens från
nattarbetsbestämmelser-na för kvinnor lämnats med stöd av par.
19, 2 st. i arbetarskyddslagen.
Dispensen, som trädde i kraft i början av juli
och som befarades komma att räcka till
årets slut, möjligen längre, behövde dock
ej tagas i bruk längre än till den 26
oktober, då den vattenbrist upphörde, som
varit orsaken till denna åtgärd. Några
menliga verkningar i form av ökad sjuklighet
eller minskad arbetsförmåga hos de
arbe-terskor, som deltogo i nattarbetet, ha ej
kunnat konstateras.

Textilarbetsgivarna oförstående ifråga om
behovet av vila i arbetet.

Stolfrågan har under de senaste åren
gått betydligt framåt, heter det vidare.
Man kan nu i allmänhet räkna med
förståelse för att arbete bör utföras sittande,
där detta är möjligt, samt att det är av
vikt att den stol, som användes, är väl
avpassad för arbeterskans längd och
arbetsbordets höjd. Inom vissa yrken har
emellertid denna uppfattning ännu mycket
svårt att vinna gehör, så är t. ex. fallet
med textilindustrin. Om man undantager
lagnings- och solvningsarbete, har det i
regel ansetts olämpligt och onödigt att ordna
med sittplatser för de arbetande inom
detta yrke. Att arbeterskorna sitta ned en
stund på sina garnlådor har väl i
allmänhet tolererats, men att något verkligt
behov av en lämpligare vilomöjlighet
förefinnes, har man haft svårt att förstå, trots
att arbetstakten inom såväl väverier som
spinnerier ökats i en grad, som gör
arbetet betydligt mera pressande än förr.
Under de korta ögonblick, som nu stå en
väverska eller spinnerska till buds för att

kunna vila eller snarare släppa av ett tag,
är garnlådan opraktisk och föga
tillfredsställande vilomöjlighet. Ju kortare
pausen är, ju viktigare är det att sittandet
mer har karaktären av att man tar stöd
mot någonting än att man sjunker ned på
en låg stol eller låda, från vilken man skall
anstränga sig för att åter resa sig.

Skånska yllefabriken i Kristianstad
går i spetsen.

Alla moderna undersökningar visa, att
den korta pausen, som ger kroppen några
ögonblicks möjlighet till avspänning utan
att man därför behöver komma ur
arbets-tagen, är av utomordentlig betydelse i
kampen mot den industriella tröttheten.
En serie av försök till olika former av s.
k. ståstolar är under utprövning i England
och Tyskland. Det är därför synnerligen
glädjande att kunna relatera, säger
inspektrisen, att man tagit upp denna sak
vid en svensk textilfabrik, nämligen
Skånska Yllefabriken i Kristianstad.
Följande skildring visar hur man löst frågan:

—■ För väveriet använder man en
vanlig rund stolsits, som sättes på ett slätt
metallrör. Detta skjutes ned i ett hål i den
något upphöjda landgången mellan
vävstolarna, och stolens höjd avpassas så att
arbeterskan just jämnt når att sätta sig.
Stolen är ytterst lätt att avlägsna, om det
för rengöring ellei1 reparationsarbete är
behövligt. Den lägges då helt enkelt ned
på golvet och tager mycket liten plats.
Man prövade sig fram mycket försiktigt,
men nu tycks denna stoltyp helt ha slagit
igenom, och arbeterskorna äro nöjda med
den. För spinneriet har man helt enkelt
använt sig av ett kort, till sina kanter väl
avrundat stöd, som skruvas fast i lagom
höjd vid de pelare, som uppbära taket.
Man kan sätta sig på det, men det ger
också gott resultat att bara stödja sig mot
det. Vila ger det i varje fall och i en
mindre farlig form än den jag ej så sällan sett
använd, säger inspektrisen, när den
uttröttade arbeterskan tager stöd mot
skyddsskärmen kring någon remledning.

Från Borås Väverier har inspektrisen
funnit en bänkanordning i solven.
Arbeterskan kan allt efter arbetets gång flytta

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1933/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free