Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTIL ARB ET AREN
Textilarbetarna under husbondeväldets dagan
Interiörer och tidsbilder från 1700-talets Göteborg, där
flertalet arbetare hörde till textilindustrin.
II.
I föregående artikel omnämndes den
”sjuk- och dödkassa”, som bildades i
1700-talets mitt för textilarbetarna i
Göteborg. Detta var icke den enda
sammanslutningen inom textilbranschen
under detta århundrade. En
klädesfabrikant vid namn C. J. Frank, som en tid
tycks ha varit en av förtroendemännen
bland arbetsgivarna, åstadkom nämligen
bland dessa en sammanslutning av typen
Arbetsgivareförbund med syfte att hålla
arbetslönerna nere.
Så omtalar Göteborgs
hallrättsproto-koll den 26 okt. 1758, att Chr. Frank å
samtliga klädevävmästarnas vägnar
denna dag inlämnade en lista med förslag till
”skrubblar-, kardar- och spinnarelöner”,
vilken de genom hallrättens försorg och
med dess tillstyrkan önskade översänd till
kommerskollegium i och för stadfästelse.
Ur arbetsgivarsynpunkt var det ju
betydligt lugnare utan konkurrens i
löneavse-ende. Utan att själv yttra sig om saken,
översände hallrätten ärendet till
kommerskollegium, och det är troligt, att
detta stadfäste klädesfabrikanternas
löne-lista. Tyvärr är listan icke bevarad.
Oaktat man sålunda hade officiellt
liknande löneförmåner vid de skilda
fabrikerna, så hindrade detta naturligtvis icke,
att den ena fabrikanten bjöd över den
andra, antagligen genom utlovade
naturaförmåner, bättre rum, bättre kost etc.
Och det dröjde icke längre än ett år,
förrän Frank själv måste instämma en
kollega, M. Ziegler, för det denne antagit och
sysselsatt en Franks spinnerska, utan att
hon kunnat uppvisa avskedssedel från
Frank. Ziegler försvarade sig med, att
spinnerskan ifråga vore soldathustru och
att hon såsom sådan hade frihet att anta
arbete, varhelst hon behagade, utan att
uppvisa avskedssedel. Det var nu i viss
mån ett kinkigt fall ty soldaterna och
deras hustrur intogo verkligen en
särställning såsom fabriksarbetare. Rätten
dömde emellertid spinnerskan att återgå
till sin förra husbonde samt Ziegler att
böta 10 daler silvermynt, detta tydligen
emedan Z. faktiskt haft reda på, att
spinnerskan var lagstadgad hos Frank.
En klädesfabrikör som hade fullt upp att
göra med sina arbetarfrågor
var den i föregående artikel omnämnde
rådmannen Petter Coopman. I hans
fabrik tycks rätt många utlänningar ha
varit anställda. Vid ett tillfälle tog han in
eh hel arbetsspecialiserad familj från
utlandet. Den 2 okt. 1755 inskrevs
nämligen vid hans fabrik spinn-, skrubble- och
meleraremästaren Johan Foye jämte
hustru, 2 söner och 4 döttrar, vilka 7
senare fingo anställning som spinnare.
Även från Holland lyckades Petter
Coopman få in arbetsfolk, så i juli 1761, då
han från Amsterdam fick hit en
överskä-raregesäll, en melerare samt 5 spinnare
och spinnerskor. För alla dessa
utlänningar fick han reseersättningar av
staten.
En importerad klädesvävare vid namn
Thiem, vilken som mästare förestod
Coop-mans fabrik, var alldeles särskilt nitisk i
sin husbondes intresse. År 1752 hade han
”utan behörigt bevis och skriftel. avsked
antagit samt med arbete sysselsatt” 6
personer som stått i arbete hos andra.
Enligt hallrättens utslag skulle ”dessa
arbetare genast träda till ovannämnda verk,
därifrån de olovligen gått, att därstädes
arbeta, och åtvarnas mästaren Thiem det
han på intet sätt kvarhåller berörda
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
