Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
43
lösa ocli att erhållandet av sådant understöd
icke blir förbundet med några ovärdiga
bestämmelser. Förbunden ombedes även att
arbeta för att vederbörande myndigheter skola
lämna offren för krisen nödig hjälp.”
Krisen
var den korta rubriken på dagordningens
sista stora diskussionsfråga.
Sekretariatet hade i god tid anmodat doktor Renner,
Österrike, att inleda denna överläggning.
Sedan någon tid tillbaka satt emellertid
Renner inspärrad i ett av
Dollfussregi-mens fängelser. Han var sålunda
förhindrad att fullgöra sitt uppdrag. Det föll nu
på Anton Roschers lott att inleda. Roscher,
som innan Renner häktades
sammanträffat med denne och fått taga del av den
ypperliga utredning Renner företagit,
skilde sig också med heder från
uppgiften att ersätta doktor Renner. På det
timslånga, från början till slut
verkligt intressanta föredraget följde ingen
egentlig diskussion. Kongressen enades
om följande uttalande:
”Den Internationella Textilarbetarekongressen
den 7—12 maj 1934 i Luzern konstaterar med
beklagande, att den av den internationella
arbets-konferensen år 1928 beslutade undersökningen
rörande arbetsförhållandena inom textilindustrin
ännu icke blivit genomförd. Den hemställer nil
de anslutna organisationerna att hos sina resp,
regeringar söka utverka, att dessa medverka till
att en dylik undersökning genast verkställes.
Kongressen anser det särskilt nödvändigt att
denna undersökning genomföres just med hänsyn till
de nuvarande förhållandena. De anslutna
organisationerna förklara sig villiga att lämna sin
medverkan.”
Sedan kongressen vidare beslutat
antaga ett av generalrådet utarbetat förslag
till stadgeändring, enligt vilket
förvalt-ningskommissionens förhållande till
generalrådet och de två instansernas
befogenheter i olika frågor närmare fixeras och
en del andra småfrågor fått sin
vederbörliga behandling, var kongressen frampå
aftonen den 11 maj redo för avslutning.
Det föll på ordförandens i Svenska
Textilarbetareförbundet lott att hålla det
egentliga avslutningstalet. Han hade
nämligen såsom medlem av kongressens
L. O. 1933.
Definitiva uppgifter rörande
Landsorganisationens medlemsantal den 31
december 1933 förelågo i slutet av april.
Antalet anslutna förbund var detsamma som
ett år tidigare. En del förändringar ha
dock skett i det att Hatt- och
pälsindustri-arbetareförbundet uppgått i
Beklädnads-arbetareförbundet och
Sinnessjukvårds-personalens förbund beviljats inträde fr.
o. m. den 1 januari 1933. Antalet
för-bundsavdelningar har ökat med 122, från
5,783 till 5,905. Medlemsantalet däremot
sjönk med 5,242, från 638,593 till 633,351.
Medlemsantalet fördelade sig den 31
jan. 1933 sålunda på de 41 anslutna
förbunden :
Beklädnadsarbetareförbundet . . 16,248 — 346
Bleck- o. plåtslagareförbundet.. 2,388 — 72
Bokbindareförbundet ........... 5,55’2 -U 225
Bryggeriindustriarbetareförb. . 6,594 — 25
Byggnadsträarbetareförb. 20,862 — 938
De förenade förbunden ......... 7,420 -f- 412
Elektriska arbetareförbundet .. 6,317 — 50
presidium lett kongressens förhandlingar
under sista eftermiddagen. Det korta
men starka och allvarliga anförandet
mottogs med livligt bifall. Sedan
generalsekreteraren därpå tackat samtliga
kongressdeltagare och till de församlade
riktat några manande ord rörande det
framtida arbetet utbringades ett kraftigt
besvarat leve för textilarbetarnas
International, varpå Internationalen, sjungen
unisont av medborgare i 12 nationer,
brusade genom kongressalen.
Trots att vår international under de
senaste bistra åren fått vidkännas en så
kraftig manspillan, trots att läget ute i
världen vid tiden för kongressen var allt
annat än uppmuntrande och trots att vi
svenska delegater, beträffande en del av
de antagna resolutionerna, gärna skulle
ha sett att de fått en mera klar och
koncis utformning, lämnade vi dock Luzern
med det bestämda intrycket att dylika
internationella överläggningar ha en
oerhörd betydelse och att vår
textilarbetare-international är ett vapen och en tillgång
som vi måste slå vakt om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
