Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träsnitt av B. Borgman.
Ml DVI NTE RD ROM.
Ur rymden, skugghöljd, vinterlig och mörk
ned över snöig gran och frostig björk
den bleka dagens matta strålar dala.
Allt är så tyst och vindens melodi
finns ingenting av vårens käckhet i,
allt är som sänkt i drömmar och i dvala.
Är det en ro, där dock det nya gror,
en vila som blir nyfödd gärnings mor?
När vintermörkret vilar tyngst och störst
och efter solen stark är sinnets törst,
är ock det ögonblick då solen vänder.
När visarn trögast går på årets ur
och allt är skumt kring människor och djur,
styr solen åter hit från fjärran länder.
Snart vaknar allt, som tycks i dvala sänkt
på nytt till livet, sollyst, daggbestänkt.
Måhända du, som många jular sett,
hur alla samma hopp och stämning gett
men sedan följdes av det vanda slitet,
och du, som själv drömt mången vacker dröm,
som ouppfylld drog bort med tidens ström,
du tycker kanske julen ger så litet;
ett hastigt avbrott, flyktigt, snabbt och kort,
som snart det hårda släpet jagat bort.
En sällsam kraft likväl i julen bor . . .
Den ljusa drömmen om vår framtid gror
dock i den mark, som näres utav minnen.
Och julen knyter som ett magiskt band
emellan ålderdom och ungdomsbrand
och sköljer dammet bort ur gråa sinnen.
Så nämn den icke skrock och sägentro,
den är en rast då framtidsdrömmar gro.
N.r 4, 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
