- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXII. 1935 /
54

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 TEXTILARBETAREN Redan samma dag mötte vi en ung rik scheik, som icke endast ersatte oss för den ekonomiska förlust vi lidit genom att våra kläder stulits, utan som några dagar senare hos landets konung utverkade ytterligare en ansenlig gottgörelse. Här, vid emiren Abdallahs hov i Transjorda-nien, träffade vi även samman med vår beskyddares fader, den beryktade hövdingen och ledaren för druserna, Ibn-el-Saud, vilken i dag tronar som kung över hela Arabien och har sitt säte i Mekka (Islams heliga stad) men vilken redan vid denna tidpunkt förfogade över 250,000 väl beväpnade krigare. Denne mäktige scheik, ansedd såsom öknens herre, inbjöd oss att följa med honom till Damaskus, vilket kom oss mycket väl till pass. Som följeslagare till denne man och i arabisk förklädnad skulle det icke falla någon in att vi voro tyskar och fordra det visum, som var så svårt att anskaffa. Vi hade dock icke räknat med den möjligheten, att en hel del av Ibn-el-Sauds 1,200 ledsagare skulle sätta de otroliga historierna om oss i omlopp i basa-rerna. Detta gjorde de emellertid och Ibn-el-Saud råkade därför i svårigheter med polisen för vår skull, vilket urartade i skottväxling. För att förhindra att konflikten tillspetsades bådo vi Faisal, schei-kens son, att föra oss tillbaka till Palestina, vilket han efter mycket övertalande slutligen gjorde. Mindre Asien, Kaukasus, Persien och Ryssland. Det var minsann ingen lätt uppgift att i början av året härs och tvärs genomströva Mindre Asien med sina 4,000 meter höga Taurusberg. Tidpunkten är nämligen allt annat än lämplig på grund av den då förekommande rikliga nederbörden. Vi hade också ymnigt med regn och snö, som blötte upp lervägarna, och ibland var temperaturen mycket låg. Därtill råkade det vara fastemånaden i ”Rha-daman”. Vår vandring var alltså allt annat än lätt, men slutligen log Svarta havskusten emot oss, och vi lärde känna den turkiska gästfriheten. Det nya Turkiet var en av de första stater, som efter kriget beredde jordmån åt den uppvaknande chauvinismen. De härskande — officerare och ämbetsmän — inbillade sig att de och nationen voro något och förhävde sig över allt och alla. Folket förblev emellertid som det var — fattigt och anspråkslöst. Därefter kom Kaukasus, i vars vilda, romantiska dalar georgier, tartarer, ryssar, armenier och tyska kolonister söka nya levnadsmöjligheter, och slutligen den tröstlösa högslätten Iran (Persien). Befolkningen här är fanatisk och fientligt sinnad mot främlingar. De betrakta dem, som ha annan tro, såsom orena. De sandiga landsvägarna mellan uttorkade flodbäddar och steniga bergstigar syntes oss vara ändlösa. Trots att födan var så bristfällig, att krafterna tycktes vara uttömda, måste vi uthärda de mest ansträngande strapatser. Malariafeber fastked-jade oss under tre månader i Teheran, landets huvudstad. Till all lycka fingo vi dock anställning som detektiver i den nye Schahens tjänst. I Ryssland måste vi för första gången frånfalla vår princip att vandra till fots. Vi erhöllo nämligen endast 12 dagars ge-nomresetillstånd, och måste därför använda oss av järnvägen. Men redan i Moskva gav man oss 4 månaders uppehållstillstånd och fri resa till Wladiwostok. Dessa 4 månader i den gåtfulla staten, det i så hög grad förtalade, dels fruktade, dels livligt eftersökta stora arbetarlandet läto oss ana de väldiga framåtsträvandena hos en ny tid. Sibirien, det största och rikaste framtidslandet, har sått det första fröet till en gigantisk odling, en måhända världsförändrande utveckling. Här i Tschita, en liten stad i Fjärran östern, övertalade oss en rysk lärare att lära oss esperanto. Detta språk hjälpte oss sedan att förstå och lära känna människor, som vi annars aldrig skulle ha haft någon möjlighet att komma i kontakt med. Kina, Japan, Indien. I ständig strid med de fruktade ”hun-guserna”, de fega och grymma rövarban-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:31 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1935/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free