Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEXTILARBETAREN
bindelse med arbetarepartiets kvinnliga
representanter i riksdagen, att det
spörsmål som föranlett uppvaktningen skulle
komma att ägnas uppmärksamhet
ävensom att de synpunkter som framförts vid
uppvaktningen skola vinna beaktande.
»De elda oss helvetet hett...»
Någon gäng i höstas fingo parisarna vid ett
tillfälle bevittna en hemsk kavalkad, som drog
genom gatorna i denna glädjens och modernas
huvudstad. Kavalkaden bestod av en mängd
lastbilar. På var och en av dessa hade ett antal
krigsinvalider, offer för den stora
människoslakten och människostympningen 1914—1918, tagit
plats. Där funnos män som förlorat armar, ben
eller bådadera, män vilkas ansikten voro ett enda
stort ärr; alla tänkbara former av stympning, av
invaliditet voro representerade.
Krigsinvaliderna hade samlats och ordnat sin
kusliga kavalkad för att påminna om sin existens.
Fäderneslanden ha ju så rasande lätt för att
glömma sina hjältar! De hade samlats också
därför att de funno det vara pä tiden, att med
så effektiva medel som möjligt erinra sin
omgivning om vad ett nytt krig kommer att innebära
för hundratusentals eller miljoner människor. De
ställde med andra ord sina stympade kroppar, sitt
obeskrivbara elände i fredens tjänst.
Det gick säkert en frysning genom många av
dem som sågo den makabra demonstrationen,
kanske också genom en hel del av dem som via
tidningarna togo del av denna de levande likens
parad. Men — tyvärr — snart glömde man
chocken ...
Varje vecka, varje dag, bringar oss i stället
bud om de pågående förberedelserna till nästa
krig, om den allt ivrigare kapprustningen till
lands, till sjöss, i luften, om nya mordvapen och
-metoder. Utvecklingen går fort pä detta område.
Man fär ibland den uppfattningen att dödandet
och förstörandet betraktas som viktigare än
nyskapandet •— att jus problemet att på kortast
möjliga tid kunna förgöra största möjliga antal
liv, största möjliga summa av kulturella och
materiella värden är det som lockat de flesta och
skickligaste uppfinnarna, de extremaste
rationa-listerna. Att branschen sedan gammalt varit de
hänsynslösaste och girigaste penningplacerarnäa
och exploatörernas egen, behöver man knappast
bringa i erinran.
Ur vad som under de senaste månaderna
sipprat ut rörande pågående rustningar och
krigstek-niska moderniteter skola vi här i starkt
koncentrerad form återgiva en del. Det som kommit till
mera vidsträckt kännedom härvidlag är helt
naturligt bara en bråkdel av vad de s. k. inre
cirklarna veta.
Från världskrigets dagar minnas vi, att den
landremsa som låg mellan tvenne fronter kallades
ingen mans land. Denna sönderskjutna och
fullständigt ödelagda landremsa kunde Ibland vara
några hundra meter, ibland t. o. m. någon
kilometer bred. Nu ha krigsexperter förklarat, att
ingen mans land i det kommande kriget kommer
att bli 10-tals, ja 100-tals kilometer brett. Hela
provinser med där belägna städer,
industrisamhällen och byar komma, utan att de som där
bygga och bo kunna garanteras möjlighet att
utrymma områdena, att hastigt och effektivt
ödeläggas genom bombardemang frän längskjutande
kanoner, genom luftbombardemang och ingasning.
De ödelagda områdena skola, förklarar man, tjäna
som spärrzoner, förhindra fiendens
framträngande. Man är övertygad om att dessa väldiga
spärrzoner skola kunna förvandlas till pyrande och
giftdränkta öknar på några fä timmar.
Nya gaser — gaser mot vilka hittills
konstruerade masker, skyddsdräkter och andra
skyddsåtgärder icke förmå giva ringaste skydd, ha varit
föremål för utläggningar i de krlgstekniska
tidskrifterna. Experter ha förklarat, att den just
nu så populariserade gasmaskpropagandan,
agitationen för byggande av skyddsrum i storstäderna
o. s. v. är bara trams och humbug. Mot ett i
stor stil genomfört gasanfall från luften, förklara
förståsigpäarna, gives intet nu känt, effektivt
skyddsmedel.
De som ha i uppdrag att förbereda kriget med
bakterier som vapen ha rapporterat nya
”framsteg”. Man lär ha funnit en metod, som går ut
pä att genom blodsugande insekter, framför allt
loppor, sprida pester, epidemier och förödande
sjukdomar bland fiendebefolkningen. Råttor lära
också väl lämpa sig för samma ändamål.
Alla stormakter forcera sina flottbyggen som
aldrig tillförene. De nya fartygen bli snabbare,
kraftigare bepansrade, utrustade med
fruktansvärdare, mera långskjutande kanoner än de äldre.
De föra dessutom i regel bomb- och spaningsplan.
Rustningsfabrlkanterna ha presenterat
fruktansvärda nyheter ifråga om min- och torpedvapen.
De undervattensbåtar som kommo till användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
