Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
99
härvidlag icke ifråga — snarast möjligt
göras till föremål för okontrollerad och
skrupelfri exploatering, invänder man
givetvis, att en lagändring, som skulle
omöjliggöra minderårigas användande i
två-och treskiftsarbete, skulle medföra
minskade arbetsmöjligheter för en mängd
ungdomar vid en tidpunkt i deras liv, då
det är av vikt att de komma in i ordnade
arbetsförhållanden och beredas tillfälle
förvärva sig arbets- och yrkesvana.
Snikenheten älskar i detta fall liksom i många
andra att operera bakom välgörenhetens
mask. Ty hur bestickande denna
invändning än kan synas är den i verkligheten
mer än svag. För det första spelar, inom
den rena industrin, yrkesvanan numera
icke tillnärmelsevis samma roll som ännu
för något 10-tal år sedan. Det gäller
numera, inom textilindustrin liksom inom en
mängd andra verksamhetsgrenar, mindre
att inlära och tillägna sig en viss
individuell färdighet än att vänja sig vid att
vara inordnad under ett hetsigt, de
individuella böjelserna dödande, i detalj
automatiserat, på tempon uppdelat
arbetssystem. Hur ofta möta icke arbetaresidans
representanter vid förhandlingar rörande
ackord för tempoarbete eller arbete vid
s. k. löpande band från motsidan den
anmärkningen, att arbetare, ”tagna direkt
från gatan”, utan ringaste förkunskaper
i något bestämt yrke, visa sig uppnå högre
produktion och arbetstakt än gamla
yrkesarbetare. Det kan under alla förhållanden
icke förnekas att industriarbetet allt mer
blir av den arten, att konsten att ”koppla
ifrån hjärnan” och vänja kropp och
lemmar vid vissa bestämda, automatiska
rörelser, vinner mera uppskattning än
bevisen på individuell yrkesskicklighet enligt
gamla begrepp.. Man kan måhända
uttrycka det så att rutinen breder ut sig på
kunnandets bekostnad. Talet om vikten
för 14—17-åringar att lära sig ett yrke
äger alltjämt sin giltighet då det är fråga
om hantverket, men hantverket tränges
allt hårdare av den massproducerande,
på standardisering inställda industrin.
För övrigt är dock — åtminstone ännu
—-antalet i skiftarbete sysselsatta
minderåriga icke större än att de flesta utan
svårighet skulle kunna beredas dagarbete
och därmed möjligheter till den praktiska
utbildning som till äventyrs erfordras.
Arbetslöshet verkar alltid hämmande,
i många fall nedbrytande och förlamande
på dem som drabbas därav. Värst är det
emellertid, enligt vårt förmenande, då
arbetslösheten går ut över människor i
åldern 18—25 år. Det är denna
ungdomsarbetslöshet som är den farligaste, som i
första hand bör motarbetas. Följaktligen
se vi saken så, att även om ett förbud mot
att använda barn och ungdomar under
18 år i skiftarbete skulle medföra att
antalet arbetslösa i dessa åldersklasser
ökade något, på grund av att 16- och
17-åringar måste ersättas med ungdomar som
fyllt 18 år, vore detta ingenting att
lamen-tera över utan tvärtom.
De industrier som, enligt vad
socialstyrelsens undersökningar visa, i den
största utsträckningen använda minderåriga
till skiftarbete, nämligen textil- och
beklädnadsindustrin, kräva absolut icke
kontinuerlig drift.
Påståendena att textilindustrin och
andra industrigrenar skulle vara beroende
av den billigare minderåriga
arbetskraften för att kunna hävda sig gentemot den
utländska konkurrensen, äro lika
ohållbara som tvärsäkra. Skall t. ex. den
svenska textilindustrin, genom att beredas
möjlighet att hänsynslöst exploatera
barnen, sättas i stånd att upptaga tävlan om
marknaderna med de japanska
kuli-produkterna? Ja, skulle man slå in på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
