- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXII. 1935 /
120

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

TEXTILARBETAREN

Som regel skall semestern förläggas till
den vecka under vilken midsommaraftonen
infaller, men den kan, därest
förhållandena det påkalla, förläggas även till annan
tid under månaderna juni—augusti. Då
semestern förlägges till
midsommarveckan skall semesterersättning utgå med
belopp motsvarande lönen för fem dagar
eller 40 timmar. De arbetare, som av en
eller annan anledning få sin semester
förlagd till helgfri vecka, äro emellertid
be-rättigade till semesterersättning
motsvarande lönen för 48 timmar. Med
uttrycket ”lönen” menas i detta sammanhang
för vederbörande arbetare gällande timlön
eller, där sådan icke finnes fastställd, den
för vederbörande gällande tariffenliga
timlönen. Semester bestämmelsen
förbättrades även i vissa andra avseenden.
Medan förut endast den, som varit anställd
hos vederbörande företag från den 1
oktober varit berättigad till
semesterersättning vid semesterns inträde, kräves
numera endast anställning från den 2
januari för att arbetaren skall ha samma
rättighet. Vidare innebär
överenskommelsen att inga som helst permitteringar
få inräknas i den frånvarotid, som kan
medföra att arbetare förlorar rätten till
semesterersättning. I frånvarotiden kan
alltså numera inräknas endast sådan tid
som arbetaren på egen begäran varit
frånvarande från arbetet.

Den i nuvarande avtal i form av
protokollsanteckning ingående bestämmelsen
rörande undersökning av möjligheterna
att införa ackord för färgeri- och
appre-turarbeten fick genom den träffade
överenskommelsen en mera kategorisk och
bjudande form. Den utökades vidare med en
bestämmelse om, att därest de lokala
parterna icke kunna komma överens rörande
en ackordsfråga av detta slag, så kan
ärendet av endera parten föras vidare till
huvudorganisationerna,
överenskommelsen på denna punkt kan få en icke
oväsentlig betydelse för den stora grupp av
timlönsarbetare det här är fråga om.

Slutligen träffades uppgörelse om att
de i specialarbetareavtalets § 3 punkt 5
ingående orden ”i ett för allt” skola utgå.
Detta innebär att specialarbetarna i vissa
fall, utöver vissa fastställda ackord,
kun

na komma i åtnjutande av
övertidsersättningar, som de tidigare på grund av
bestämmelsens formulering i en hel del fall
varit förvägrade.

Av ovanstående framgår, att vårt
riksavtal i samband med prolongationen
genomgått åtskilliga förändringar.

Det är alldeles uppenbart att motsidan
icke biträdde dessa utan vidare. Det
skedde inför hotet att avtalet, därest
vederbörande motsatte sig arbetaresidans
framställningar om förbättringar, komme att
sägas upp.

På sina håll har man velat göra
gällande, att då arbetsgivaresidan nu, inför
hotet om avtalsuppsägning, gick med på
vissa förbättringar, så borde
arbetaresidans förhandlare därav ha dragit den
slutsatsen, att man, genom att verkligen
säga upp avtalet, kunnat pressa sig till
ytterligare eftergifter. Naturligtvis ligger
det nära till hands att resonera på detta
sätt. Huruvida följderna av en
avtalsuppsägning skulle ha blivit de
vederbörande åsyfta, ligger emellertid i vida fältet.
Andra arbetaregrupper ha, som alla veta,
tillgripit uppsägning, för att på detta sätt
giva eftertryck åt sina krav. Ännu då
detta skrives ha emellertid, beträffande
de viktigaste av dessa grupper, för vilka
åtminstone i vissa fall själva utgångsläget
därtill torde kunna betecknas som:
gynnsammare än fallet var beträffande oss,
dessa uppsägningar icke visat sig medföra
någon särskilt i ögonen fallande effekt.

Det är ändå så, att om man tillgriper
en avtalsuppsägning får man också vara
beredd att draga de yttersta
konsekvenserna av densamma, d. v. s. man måste
vara beredd att taga en öppen och kanske
långvarig strid. Är man icke beredd och
inställd härpå, får själva
uppsägnings-handlingen ingen större betydelse. Under
alla omständigheter resonerade vårt
förbunds ledning (förbundsstyrelsen och
re-presentantskapet) denna gång som så, att
det var bättre att taga denna uppgörelse
utan strid än att riskera en strid, om vars
utgång och påfrestningar det i förväg
var ytterst vanskligt att skapa sig en
uppfattning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1935/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free