Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Lagen om arbetares rätt till ersättning vid olycksfallsskada jubilerar, av Fr. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 TEXTIL ARBET ÄREN
Lagen om arbetares rätt till
ersättning vid olycksfallsskada
jubilerar.
Lagen rönte starkt motstånd och antogs först
efter 18 års debatter och utredningar.
I de flesta europeiska stater hade
redan på 1880-talet frågan om
arbetsgivares rättsliga ersättningsskyldighet för
kroppsskada, som drabbar arbetare i
arbetet, utgjort föremål för ett livligt
lagstiftningsarbete. Redan vid sekelskiftet
hade även i de flesta länder i Europa
denna arbetsgivarnas ersättningsskyldighet i
större eller mindre grad blivit av
lagstiftningen erkänd, i det lagar, som avsågo att
bereda arbetaren understöd vid genom
olycksfall iråkad ai*betsoförmåga,
antagits.
I Sverge bragtes frågan på tal i
riksdagen första gången av riksdagsmannen
Adolf Hedin i en motion år 1884. Med
anledning av den riksdagsskrivelse, vartill
denna motion föranledde, tillsatte
regeringen i oktober 1884 en kommitté, den
s. k. arbetareförsäkringskommittén.
vilken åstadkom en vidlyftig och grundlig
utredning och insamlade ett rikhaltigt
statistiskt material, som vann en
ingående matematisk behandling.
Kommitténs arbete resulterade bl. a.
i tvenne lagar, nämligen "lagen om skydd
mot yrkesfara", antagen av riksdagen år
1889, och "lagen om sjukkassor", antagen
år 1891.
Däremot vann ej det av regeringen på
grundvalen av kommitténs utredning vid
1890 års riksdag framlagda förslag om
försäkring för olycksfall i arbete
riksdagens bifall. Samma öde rönte frågan
även vid följande års riksdag.
Regeringen beslöt då att åt en ny kommitté, den
s. k. nya arbetareförsäkringskommittén,
uppdraga att i samband med en ny
undersökning av
arbetareolycksfallsförsäkringen även utarbeta förslag till en lag för
allmän ålderdomsförsäkring, vilket senare
slag av social försäkring även utgjort
föremål för den första kommitténs
utredning.
Resultatet av den nya kommitténs
arbete, som genom sin grundlighet väckte ett
ej ringa uppseende i landet, blev ett
förslag, som sökte i en enda allmän
’försäkring förena alla den sociala försäkringens
uppgifter, d. v. s. enligt detsamma skulle
icke allenast understöd lämnas arbetaren
vid olycksfall, utan även försörjning på
ålderdomen eller då arbetskraften till
följd av inträdande sjuklighet för
framtiden minskats eller tillintetgjorts samt
försörjning för änka och barn. Förslaget,
som i sina huvuddrag framlades av
regeringen vid 1895 års riksdag, förkastades
emellertid. Samma öde rönte ett på
samma grunder byggt, något modifierat
förslag vid 1898 års riksdag.
Närmast med anledning av uttalanden
i riksdagen under debatten av detta
förslag lät regeringen nu åter utarbeta och
viel riksdagen 1900 framlägga ett förslag,
som endast upptog frågan om arbetarnas
skydd mot de ekonomiska följderna av
olycksfall i arbete och som var byggt på
grundvalen av arbetsgivarnas omedelbara
ersättningsskyldighet utan
försäkringstvång. Även detta lagförslag förkastades,
huvudsakligen av det skäl att man i
allmänhet ansåg en dylik lag, även om den
vore byggd på ersättningspliktens
grundsats, likväl borde vara förbunden med en
riksförsäkringsanstalt, i vilken
arbetsgivaren ägde tillfälle att genom frivillig
försäkring avbörda sig sin ersättningsplikt.
Ett förslag i huvudsak likt 1900 års
förslag och sålunda byggt på principen
av arbetsgivarnas omedelbara
ersättningsplikt, men förenat med en
riksförsäkringsanstalt, framlades därför vid
följande års riksdag. Bägge kamrarna
antogo även detta lagförslag, varefter
regeringen den 5 juli 1901 promulgerade en
"lag angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete".
Under 18 år hade sålunda denna fråga
varit under utredning och debatt, innan
den vann sin första lösning. Emellertid
hade riksdagen alltsedan, år 1896 avsatt
ej mindre än 1,400,000 kr. årligen till en
arbetareförsäkringsfond, varigenom den
sökte att på förhand underlätta och
befrämja frågans lösning. Denna
betydelsefulla lag kan alltså i år jubilera.
Enligt denna lags bestämmelser från
början tillkom skyldighet att utgiva er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
