Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Ett 40-årsminne, av Knut Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 TEXTIL ARBET ÄREN
Ett 40-årsminne.
Februarisöndagen var kall och blåsig. Jag
gick vägen fram utmed den ståtliga
Hammarbyleden och minnen från barndoms- och
ynglingaåren strömmade fram.
Hur annorlunda såg det inte ut här då! En
vacker tavla, med en liten sjö och grönskande
stränder. Men nu! Raka, strikta
kajanläggnin-gar, väldiga lyftkranar, järnvägsspår och
järnvägsvagnar. Och överallt, vart man blickar,
fun-kishus. överallt likadant. Inget avbrott, som
tjusar ögat. Nej, allt är precis som våra artister
och tecknare ritade ut våra arbetarekaserner för
20—30 år sedan. Nu, är det verklighet. Allt
skall vara rakt och strikt. Ingenting skall göra
avbrott, som påminner om gångna tiders lust för
variationer.
Men där ligger ju Barnängens bomullsspinneri.
Även det har fått prägel av funktionalismen. Men
icke fullt så mycket som om det blivit ombyggt
några år senare.
Jag är vid målet.
Bomullsarbetarefackföreningen skall hålla årsmöte här nere. Alldeles i
omedelbar närhet av arbetsplatsen. Och det är
icke fritt att tankarna börja surra runt i huvudet
så pass, att man har svårt att hitta reda på
utgångspunkten.
Mötet hålles i den nyupprättade Sofiagårdens
utmärkta lokal. Genom en trevlig entré kommer
man in i en hall för avklädning och sedan är
man snart inne i den stora, luftiga möteslokalen.
Äter strömma minnena till.
Som intresserad fackföreningsman blir man en
dag i februari 1896 uppmanad att bevista ett
agitationsmöte för Barnängens arbetare.
Mötet hålles i en lokal på S:t Paulsgatan. Och
hur väl minnes man icke hur man vid sitt
inträde i densamma möttes av cirka 200 par
strålande kvinnoögon.
Det var icke fritt det man icke kände sig
alldeles som litet bortkommen vid detta
ögon-möte, men denna känsla fick snart sin utlösning,
när den kvinnliga agitationskommitténs
ordförande, fröken Gertrud Månsson, hälsade de
närvarande välkomna och förklarade varför de voro
kallade. När sedan fru Kata Dalström började
sitt föredrag, vari hon på sitt karakteristiska
sätt klart och tydligt framhöll vikten och
plikten för varje arbetare, såväl man som kvinna, att
vara fackligt organiserad, var man ju fullt uppe
i sina egna tankar och önskemål.
Man minnes så väl hur entusiasmerad man
blev för att även denna del av arbetets här skulle
bli fackligt organiserad — hur man icke kom sig
för att neka vare sig till sekreterarebefattningen
vid mötet eller att gå med i den av mötet
beslutade interimsstyrelsen, som blev en följd av en
fackförenings bildande.
Det var den 21 februari 1896. Den 23 februari
1936 håller bomullsarbetarefackföreningen
årsmöte.
Visserligen har den stomme som för 40 år
sedan fogades samman brutits sönder och under
några år fått ligga som en spillra, men livaktigheten
har åter spirat upp även bland denna grupp av
textilarbetare. Kraftiga viljor ha nu i närmare
20-talet år lyckats hålla organisationen livaktig,
ja så livaktig att den nära nog är hundraprocem
tig bland fabrikens arbetare. När jag nu sitter
som en stum deltagare i de förhandlingar som
föras, är det icke fritt att såväl sorgsna som
glada tankar komma.
Hur skönt, huru vackert hade det icke varit
om dessa textilarbetare just nu kunnat berömma
sig av att i dagarna har vår organisation bestått
i 40 år. Men samtidigt måste man glädjas åt,
att förståelsen för organisationens behov likväl
till slut slagit en så fast rot i arbetarnas medve^
tände, att de numera inse det omöjliga i att vara
den förutan.
När man så under mötets gång blir i tillfälle
att avlyssna förhandlingarna, frapperas man av
den tvärsäkerhet i uttryck och
framställningsförmåga som så markant bevisar att även kvinnan
har kunnat skola sig så, att hon fullt ut förstår
och kan bedöma de spörsmål, som organisationen
har att behandla. Detta är en av organisationens
högsta förtjänster.
Mötet är slut.
Nu liksom för 40 år sedan går man över
Söders höjder mot sitt hem. Tankarna irra t i 11-
Glöm aldrig
att endast den som punktligt fullgör
sina skyldigheter mot organisationen
har moralisk rätt att ställa krav på
densamma! Betala avgifterna
punktligt! Besök mötena! Drag Dig icke
undan för organisationsarbete som
måste utföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
