Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1936 - Glädjeämnen och skuggsidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEXTIL ARBET ÄREN
utan framgång kunnat "kramas"
ytterligare. Men meningen med vad här sagts
är icke att uppbygga de ohjälpliga
pessimisterna, de som tagit till sin uppgift att
uppstämma klagosånger över alltings
vrånghet och ondska. Vi ha velat peka på
en del av tidens lyten, på en del mindre
vackra detaljer på baksidan av en medalj,
vars framsida man enligt vår ringa
mening väl ensidigt och kritiklöst beundrar.
Vi ha tyckt oss märka, att fatalismen
börjat få ett visst insteg även inom
arbetarevärlden; att man i större
utsträckning än tidigare vill resonera som så, att
utvecklingen är gud och tekniken dess
profet, att vi små människokryp endast
ha att driva med, att vi sakna
förutsättningar att påverka eller rikta dessa
mystiska och väldiga krafter. Fatalismen är
onekligen en bekväm livsuppfattning, men
farlig, åtminstone så länge den icke är
allmänt omfattad. Utvecklingen går icke
alltid och automatiskt framåt och i för
oss önskvärd riktning. Man talade om
utveckling i Tyskland även då
arbetarerörelsen där slogs sönder och samman, då
demokratin utplånades och ersattes med
en samhälls- och statsform av genuin
medeltidstyp. Utvecklingen kan påverkas
och riktas. Men för detta kräves
människor med "kruschen" i, människor som
vilja och våga streta mot strömmen, som
äro hågade att ge sig i kast med att bygga
dammar även i vårflodstider.
Gör man sig skyldig till misstag, då
man tycker sig märka, att dunsterna från
de nationalistiska hipporna nere på
kontinenten stuckit t. o. m. Sverges arbetare
i näsan? Vi tro det knappast. Förr föll
svensken — och med svensken mena vi då
i första hand den svenske arbetaren —
— ofta i hejdlös beundran inför allt
utländskt. Ibland med rätta, men ibland
också på grund av bluff. Det var dumt,
men det var rätt vackert. Den som
erkänner andras förtjänster och företräden
är alltid av gott virke. Nu äro vi
tydligen en god bit på väg -mot att intaga en
motsatt attityd. Vi börja söka tillfällen
att briljera, vi konstatera själva med allt
kortare mellanrum att vi "göra oss", att
vi blivit bra, bättre än de flesta, ofta allra
bäst. Det är i och för sig bra att vi
övervunnit vissa "mindervärdighetskomplex",
men vi bli äckliga och odrägliga i samma
ögonblick som vi slå över i motsatsen. Låt
oss vara nöjda och glada över att t. ex.
den svenska fackföreningsrörelsen står
stark och stabil, men det klär oss icke att
yvas över den saken, att beteckna svagare
broderorganisationer i länder där de
verkliga cyklonerna gått fram, såsom juntor
för snack och "bara bosch". Låt oss vara
glada över att vi hålla takten, men låt oss
spara på speorden mot dem som sackat
efter något.
Låt oss i tid taga itu med de tendenser
till socialistisk nationalism — om
uttrycket tillåtes — som onekligen börja göra
sig gällande. Världen är vårt
verksamhetsfält, icke en viss liten bit av den. I
en tid då nationalism och chauvinism fira
orgier, måste de organiserade arbetarna
och socialisterna söka hålla huvudet kallt.
Internationalismen har varit och måste
förbli ett av de grundläggande elementen
i all verklig arbetarrörelse.
Avdelningsstyrelserna
och statistikförarna böra noga tillse,
att medlemmarnas namn och
medlemsnummer äro rätt återgivna på de
statistikrapporter som insändas till
Förbundsexpeditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
